Blir man någonsin riktigt frisk?

Jag bröt mig till slut loss och flyttade hemifrån vilket jag trodde skulle bli en nystart. Tyvärr blev det ingen nystart då allting kom i kapp mig från ungdomsåren. Jag hamnade i en djup depression i kombination med ångest. Jag slutade vilja leva och inget var roligt längre, jag hade de mörkaste tankarna som fanns varje ensam minut och klarade slutligen inte ens av att jobba. Jag gick in i någon vägg och vägen ut var lång. Jag självskadade i mängder och det enda jag tänkte på var att avsluta mitt liv. Vilket också var nära en gång. Jag tog en överdos och hamnade på sjukhus. Det kunde blivit mitt slut men icke.

Terapeuten blev min räddning

Efter 3–4 års bollande inom vården, där jag fick berätta min historia och mitt liv för hela 86 människor. Då kom det in en helt fantastisk terapeut som orkade ta sig an mig och mina problem och som stod ut med mig i tre år. Jag behandlandes för ångest, depression och C-PTSD (komplext posttraumatiskt stressyndrom, reds anm). Det var min räddning och min vändning att jag kunde förstå varför jag mådde som jag gjorde. Jag lyckades ta mig ur allt mörker sakta men säkert och jag blev med tiden starkare i mig själv.

Det slutade med att jag älskade egentid och att jag värdesätter tystanden och egentiden på ett helt annat sätt än tidigare. Jag kunde sluta med mina antidepressiva läkemedel som jag från början absolut inte ville ta. Jag kunde se mig, min lilla del inom mig, och jag fick en helt annan koppling till mig själv. Jag valde livet och med hjälp av min terapeut så hittade jag verktyg som gjorde att jag inte bara överlevde utan lever mitt liv.

Till slut kunde jag till och med jobba inom psykiatrin, där jag lärde mig massor av nytt men även hade nytta av mina erfarenheter. Jag gick också utbildningen till peer support som innebär att du har din egen erfarenhet av psykisk ohälsa och med den kan du hjälpa andra. Med utbildningen fick jag också jobb som just peer support och kan nu uppfylla min dröm om att hjälpa andra med psykisk ohälsa.

Har verktyg när jag dippar

I dag är jag färdigbehandlad och har hittat vad jag behöver för att återhämta mig och veta vad jag behöver i mitt liv. Jag valde bort folk som inte gav mig något och jag är rädd om de personer som fyller mig med energi och som jag känner ger mig något att umgås med. Jag vet mina gränser och jag vet oftast varför jag hamnar i dippar. För även om man är färdigbehandlad så kommer livet fortfarande vara skit vissa dagar. Det viktigaste är att inte ge upp när livet känns mörkt och jobbigt. Men frisk blir man nog aldrig utan det är mer så att man får hitta verktyg och sätt som får en själv att må bra.

Text: Amanda Magnusson