Självmordslinjen riktar sig till människor som har tankar på att ta sitt liv eller har en närstående med sådana tankar. Men även de som mår psykiskt dåligt utan direkta självmordstankar är välkomna att höra av sig.
Du behövs. Trycket på Självmordslinjen är stort och många av de som kontaktar oss kommer inte fram. Därför söker vi ständigt de som kan, och vill, vara medmänniskor, som har lite tid över och intresse av att bli volontärer, vi kallar det Uppdrag livlina. Du behöver vara 23 år för att kunna söka uppdraget.
Att vara en livlina handlar i grunden om att finnas där för andra människor. Men i varje samtal finns också möjligheten att lära sig något om sig själv. Många volontärer vittnar om att de ofta lämnar passet med lättare steg än innan, trots tunga och ibland svåra samtal. Att utvecklas på ett personligt plan, och i gemenskap med andra volontärer, kan också vara en viktig del av att vara livlina.
Titta på introduktionsfilmen för att få reda på mer om uppdraget att vara volontär på Självmordslinjen.
När du tittat igenom filmen kan du fylla i din ansökan och vi kommer att återkoppla till dig inom fem arbetsdagar, efter att vi fått din ansökan.
När vi gått igenom din ansökan får du besked om du gått vidare till intervju och referenstagning. I nästa steg är det dags att påbörja vår grundutbildning i medmänskliga samtal.
Nu hoppas vi att vi väckt ditt intresse för att ta nästa steg och gå igenom introduktionen till att bli en livlina på Självmordslinjen och vara ett medmänskligt stöd för människor i kris. Det är inte bindande att gå introduktionen utan du kan i lugn och ro reflektera kring uppdraget och få svar på dina frågor.
Mind har kontor i Stockholm, Göteborg, Malmö, Halmstad och Umeå och du väljer själv om du som volontär vill ta samtal hemifrån eller från något av våra kontor. Det går också bra att variera mellan att arbeta hemifrån eller från något av kontoren. Du kan såklart vara volontär hos oss var du än bor i landet och då tar du alla samtal hemifrån. Du är alltid välkommen att höra av dig om du har funderingar kring volontärskapet i Självmordslinjen.
Alla vi människor står ut med mycket mer än vad vi föreställer oss. Bara vi har någon att berätta det för. Det är klart att man ibland inte känner sig nöjd med något samtal. Att inte få kontakt är det värsta. Arg är ju ändå en slags kontakt också. Vi är ju inte terapeuter på Mind utan vi har medmänskliga samtal och ska främst lyssna.
Att man bidrar till någonting för människor man inte ens känner. Det finns en tillfredställelse i det. Det berikar livet tycker jag. En känsla av att vara en del av någonting som är större än en själv. Inte minst när man får ett avslutande “tack, det här samtalet har verkligen gjort skillnad, nu känns det lite bättre”. Det är värt allt!
Jag känner att jag hittat hem i den här volontärsrollen. Jag älskar att vara här på Mind. Det är fantastiskt givande för mig personligen att få kommunicera med människor på det här sättet vi gör här. Jag känner mig nästan alltid glad när jag går härifrån just för att jag kunnat göra en insats.
Man får perspektiv på sitt eget liv och vi alla dras ju med svåra saker i livet. Man blir väldigt ödmjuk inför sin egen situation och inför livet överhuvudtaget. Det är ett otroligt privilegium att få dela de stunderna där folk berättar om hur de kämpar i sin vardag. Man känner en stor tacksamhet för att få göra det här.
Samtalen kan handla om allt möjligt och det vet man inte förrän man börjar att prata med någon. Men oftast är det samtal med människor som bara vill att man ska lyssna. 80 procent av jobbet är att komma hit och bara lyssna. Det är klart att det var lite nervöst inför första passet, men vi stöttade varandra och efteråt kände jag mig riktigt glad, både nöjd och glad.
Anna, volontär i Självmordslinjen, berättar om hur det är att vara volontär.
Läs mer
