”Oftast handlar samtalen om att ge en stund av sin tid och bryta en jobbig ensamhet”
Volontär
När Maria gick i pension visste hon att hon ville fortsätta bidra till samhället. Sedan drygt fyra år tillbaka är hon volontär på Minds Äldrelinje, där hon varje vecka möter människor som behöver någon att prata med. Här berättar hon om vägen till volontäruppdraget, samtalen som berör och varför hon rekommenderar fler att engagera sig.

Maria, berätta lite om dig själv.
Jag har norrländska rötter men är uppvuxen och bor i Mellansverige. Efter universitetsstudier inom naturvetenskap arbetade jag i över 30 år som chef och ledare inom olika organisationer. Det var en roll jag mer eller mindre halkade in i, men som jag med tiden verkligen kom att uppskatta eftersom den gav mig möjlighet att utvecklas och utmanas.
Ett starkt intresse för människor och relationer har följt mig genom livet, liksom engagemanget i lagsport. I dag har jag varit pensionär i tre år och fyller livet med familjen, körsång, naturupplevelser, måleri och mitt volontäruppdrag på Mind.
Hur kom det sig att du valde att bli volontär hos Mind?
Jag har länge tänkt att jag ville engagera mig ideellt när jag slutade arbeta. Att bidra efter förmåga har alltid varit viktigt för mig och jag har haft flera ideella uppdrag genom åren.
När pandemin kom blev det ännu tydligare hur många människor, inte minst äldre, som lever med ensamhet. Mina föräldrar gick bort relativt tidigt i livet och kanske gjorde det mig extra mottaglig för den utsatthet som många äldre kan uppleva. När en vän berättade om Mind kände jag att det var rätt för mig, och jag ansökte om att bli volontär på Äldrelinjen.
Hade du någon erfarenhet av stödjande samtal sedan tidigare?
Min personliga erfarenhet av psykisk ohälsa är begränsad, men under mina år som chef har jag haft många samtal med människor som gått igenom svåra perioder i livet. Det har handlat om att lyssna, stötta och finnas där när någon behöver det.
Även privat har jag stöttat vänner och närstående i kris. Att möta människor med nyfikenhet, respekt och omtanke har alltid känts naturligt för mig.
Hur förbereder du dig inför ett pass?
Numera har jag ett telefonpass i veckan. Inför varje pass brukar jag göra en kopp kaffe, sätta mig på en lugn och ostörd plats och ha ett block till hands för eventuella anteckningar.
Sedan loggar jag in och gör mig redo att ta emot samtal. När telefonen ringer handlar det om att lyssna in personen och skapa ett tryggt rum där hen känner sig sedd och hörd.
Hur upplever du samtalen under ett pass?
Det mest givande är känslan av att det jag gör faktiskt betyder något för någon annan. Samtalen kan handla om nästan vad som helst, från vardagliga funderingar till djupare livsfrågor.
Ibland möter jag personer som mår mycket dåligt, och då kan man känna sig otillräcklig. Men oftast handlar samtalen om något så grundläggande som att få kontakt med en annan människa. Att ge en stund av sin tid, bryta en jobbig ensamhet och vara en närvarande röst för någon som behöver prata.
Efter ett pass känner jag mig ofta både glad och berikad.
Vad uppskattar du mest med uppdraget som helhet?
Det är framför allt känslan av meningsfullhet. Jag får använda mitt intresse för människor, mitt omdöme och mina egna erfarenheter för att stötta andra.
Uppdraget har också gett mig en större förståelse för hur olika människors livsvillkor kan se ut. Samtidigt har jag lärt mig mycket om mig själv.
Om du funderar på att bli volontär skulle jag verkligen vilja uppmuntra dig att söka. Du får en gedigen utbildning innan du börjar ta samtal, och en stor fördel är att uppdraget kan utföras hemifrån. För mig har det varit både intressant, utvecklande och väldigt givande. Som pensionär är det dessutom ett fantastiskt sätt att fortsätta göra skillnad.