Ge en gåva

Livet kan skava på tusen sätt.

Stress, ångest, bråkigt hemma, jobbigt i skolan, trassel med kärleken, utanförskap, framtidsoro eller mörka tankar? När vi inte pratar om hur vi mår kan det bli tungt att bära känslorna ensam. Här har vi träffat tolv ungdomar som berättar om hur livet kan vara. Vem pratar du med?

Jävla ätstörning

Det är ingen som kan förstå hur det är att vara fast i det. Det blir som en slags trygghet som man hakar fast i för att det är det enklaste att göra. Som en destruktiv relation nästan.

Flodhäst

Det är så lätt att hamna i ett fack. Att folk tycker saker om en och kallar en saker så att det sen känns som en tung ryggsäck som bara fylls på. Och som sen hänger med en hela livet.

Orostankar

Ibland händer det att man bara får helt oförklarlig ångest, även om allt i livet egentligen är ganska bra. Det kan vara rätt tufft att hantera för det finns liksom ingen särskild orsak.

Leva med diagnos

Många har förutfattade meningar om vad det är att leva med en diagnos. Det är som om folk känner en bättre än man känner sig själv. Precis som att allt man gör har med det att göra. Att man blir reducerad till sin diagnos.

Svarta fåret

Att känna sig utanför i sin familj, som att det aldrig räcker till hur bra man än försöker vara med plugg och ambitioner så räcker det aldrig till. Att man inte klarar att leva upp till kraven som ställs på en.

Jävligt onödigt

Hur mycket ska man behöva fundera på sin framtid och stressa och oroa sig för hur det ska bli, istället för att försöka må bra idag.

Sönderstressad

Man måste tänka på hur man presterar på alla olika plan och vad man har för attityd, och det gör att det kan bli kaos för det är så mycket som snurrar i huvudet. Och då är det lätt att man tar ut det på omgivningen stället.

Sömnlös igen

Ibland hamnar man bara i dom där dåliga spiralerna, när nätterna blir evighetslånga framför skärmen och man egentligen bara skulle behöva sova. Allt blir lidande och man vet att nästa dag kan vara helt körd.

Och nu då?

När man går i skolan och sedan på gymnasiet, är det bara som att följa en snitslad bana som någon har planerat åt en. Men sen då, sen måste man vara vuxen och hitta sin egen väg. Det är inte så jäkla lätt.

Fyllemorsan

Det värsta är att behöva känna sig orolig för nåt som man har svårt att styra. Att inte veta hur läget är hemma, om ens förälder mår bra eller om det har hänt något katastrofalt. Ständigt oroa sig.

Alltid på topp?

Ibland känner men bara för att dra sig undan, att man inte pallar med folk. Men det kan vara svårt att prata om för då är det som om man riskerar att förlora sina kompisar. Och det vill man ju inte.

Jag finns

Att kämpa mot könsstereotyper och inte känna att man hör hemma någonstans, kan göra att någonting ständigt skaver. Att leva som icke-binär är som att vara osynlig i samhället.

Mind Forum

Skriv om dina tankar

På Mind Forum diskuteras allt det där som kallas livet. Det är en trygg plats på nätet där du kan prata med andra om det som känns tufft.

Några ämnen som diskuteras just nu:

Gå till Mind Forum