Ge en gåva

Ju mer jag lärde känna honom genom sociala medier, desto mer kände jag igen mig själv.

I årskurs åtta kom jag i kontakt med ordet transsexuell första gången, det var inget som någon hade pratat eller ens nämnt för oss i skolan. Det var inte heller från skolan jag fick höra det, utan min kompis som höll på att skriva ihop med en transkille. Därifrån jag fick information om vad transsexualism var och vad det innebar att vara transsexuell.

Detta var en dörr som öppnades för mig utan att jag visste om det då. Och den dörren stod öppen från den dagen fram tilljag valde att gå in i den. Den dörren stod öppen i ungefär tre år innan jag kom på, eller förstod, att det var en dörr jag skulle gå igenom. Den här kille hade precis påbörjat sin resa till att bli sig själv och han valde, precis som jag, att starta en blogg där han skrev om sin vardag och alla möten i Uppsala. Jag följde hans blogg slaviskt och för varje inlägg jag läste och desto mer jag lärde ”känna” honom genom sociala medier, desto mer kände jag igen mig själv i honom. Det var som om jag läste om mig själv utan att göra någonting åt det. Jag fortsatte att hålla mina tankar och funderingar för mig själv, det var lättast så tyckte jag då.  

Till en början tänkte jag aldrig på att han var en förebild, utan det är på senare tid jag har tänkt de banorna. Har var mer som en vägledare i min värld under högstadiet, för det var precis genom det han gjorde, som han ledde mig in på rätt väg. Så i min värld fanns inte ordet förebild då utan det kom på senare år, och speciellt nu när jag blickar tillbaka på den tiden. Han var som min hemliga support för jag vågade aldrig tag kontakt med honom. Det kan jag ångra idag, för han hade säkert kunnat hjälpa mig en hel del under min resa och innan den ens hade börjat. Jag har än idag inte vågat tagit kontakt med honom, men han är fortfarande min förebild och kommer alltid att vara, just för att han hjälpte mig och hans blogg var till en otrolig hjälp.  

Han var som en stor inspirationskälla precis en sådan som jag behövde. För det var inte mycket man fick reda på under skolgången. Det enda man pratade om på sexualkunskapen var samkönade äktenskap och könssjukdomar samt att det fanns bisexuella människor. Någonting annat fick man inte veta vilket var jättesynd. Jag tror att det hade hjälpt väldigt många i ung ålder om man pratade mer om allt som rör HBTQ och inte bara homosexualitet och könssjukdomar. Jag följde hans blogg under väldigt många år och hans blogg blev min bästa kompis under första året på gymnasiet, när jag själv kom underfund med vad jag ville med mitt liv. Det var främst hans öppenhet och hans sätt att förklara saker som gjorde att jag själv ville vara lika öppen med min resa. Eftersom han hjälpte mig att hitta mig själv, kände jag att jag ville göra detsamma för någon eller vem vet, kanske för flera. Så det var tack vare honom som jag valde att starta min blogg och berätta om min resa, för att kunna hjälpa andra på samma sätt som han hjälpte mig. Som ett avslut på det här inlägget vill jag bara säga att jag verkligen hoppas att fler vågar vara öppna med sina liv och resor. För det kan verkligen hjälpa väldigt många. Därför fortsätter jag att vara öppen med mitt livför att jag har fått ett kvitto på att min resa har hjälpt andra. Min historia har visat sig vara en hjälp till en mamma som har ett barn som känner sig född i fel kropp. Det är en bekräftelse på att det är värt att vara så pass öppen som jag väljer att vara. Så våga vara öppen och våga vara dig själv för det finns tusentals människor bakom dig som stöttar dig i ditt beslut.