Triatlon

Öns eget triatlon har gått av stapeln. Det är egentligen ett familjearrangemang men även nära vänner har bjudits in till tävlingen. Enligt internationella regler tävlas i löpning, cykelåkning och simning och man tävlar individuellt, men det finns också möjlighet att ordna ett lag så att man som stafett tar varsin gren. Ungefär 30 deltagare i alla åldrar ställde upp och de yngsta var tre tonåringar som tävlade i ett stafettlag. Själv hade  jag en mycket viktig uppgift, jag ska nämligen räkna vid  starten och ge order till att bommen lyfts, så att de ivriga kämparna kan kasta sig i väg på löprunda. Det kan olyckligtvis hända att man springer fel och får göra en längre sträcka innan man kommer tillbaka till starten.

Där står nu alla cyklarna redo och det får inte vara cyklar med några tekniska finesser. Det gäller att före tävlingen välja den minst åldrade cykeln. Det sista tävlingsmomentet, simningen 200 meter, är en kort bana som måste simmas fyra  gånger. Det kan inte vara lätt att kliva upp på bryggan och tro att man simmat färdigt och få order om att hoppa ner i vattnet igen, för den sista omgången till bojen och tillbaka igen.

Redan nu har några börjat träna till nästa års triatlon. Bland annat finns  planer hos några att lära sig crawla istället för att simma bröstsim och vi ser fram mot nya rekord. Själv ska jag öva på orden Klara, färdiga, gå så att det låter riktigt proffsigt.

Unga killar i 25-års åldern brukar vara vinnare men flera medelålders herrar är nära konkurrenter. Efter några timmars paus är det samling med utdelning av vandringspokaler i det manliga respektive kvinnliga gänget, och ovationer och hurrarop för alla de olika deltagarna. Magnus som är arrangörer av hela tävlingen tackades av och vi gläder oss åt att han med stor energi redan börjat planera nästa års tävling.