Tack så mycket

Vi lär oss tidigt att tacka, och det är riktigt så. Man ska tacka nej, man får något eller om någon har visat en vänlighet. Idag tackar man mer än man gjorde när jag växte upp.  Häromdagen fick jag ett brev från en institution som arbetar med äldre människors behov av hjälp. Brevet kom från Stockholms stad och började så här: Tack för att du hörde av dig till oss. Jag vet inte vad de tackade för. Det kan väl inte vara så att de har så lite att göra så att de blev glada för att någon hörde av sig. Jag tror att, motsatsen är mer trolig.

På TV tackar hallåvärdinnan för att man har tittat. Är det så att de blir glada att någon ser på programmet? Som de vet inte är så särskilt roliga? I radio tackar man för att man lyssnat på ett program. Ofta hör man någon tacka för att man har ringt och pratat strunt.  Ibland saknar man ett tack. Men numera upplever jag ofta att ett tack är onödigt och felplacerat. Har det gått inflation i tacket eller är det som så mycket annat en generationsfråga?