Svartvitt tänkande rör sig mellan ytterligheter – fint eller fult, fantastiskt eller värdelöst, allt eller inget, nu eller aldrig. Det kan få problem att se större ut. Det kan kännas som att bara det perfekta duger. Dessutom blir det ofta svårare att komma överens med andra. Det svartvita tänkandet är vanligt när man har starka känslor, är ung, har höga krav på sig själv eller andra eller när man känner sig hotad.
Kan låta så här
”Du lyssnar aldrig på mig!”
”Ingen vill hjälpa till.”
”Jag har rätt och de har fel.”
Om du vill omtolka
Försök beskriva situationen precis som den är. Hur blir det om du låter bli att använda ord som ”alla”, ”ingen”, ”alltid”, ”aldrig”, ”jämt”? Finns det undantag?