Vägen ut ur en ätstörning – expertens svar om behandling och tillfrisknande

Vad har du tagit med dig från din forskning om ätstörningsbehandlingar?

Det är såklart mycket, men något jag ofta återkommer till är betydelsen av sådant som ligger utanför själva behandlingen.

Behandling är viktig. Där kan du få verktyg, stöd och kunskap om din problematik. Du kan få hjälp att förändra föreställningar kring mat och ätande och att våga möta det du är rädd för.

Samtidigt handlar det också om att lära dig mer om dig själv. Vad behöver jag i livet? Vilka människor har jag omkring mig? Vad lägger jag min energi på? Vad skulle jag vilja ha annorlunda?

För att ett tillfrisknande ska bli hållbart tror jag att det också behövs utrymme att fundera över hur livet runt omkring ser ut. För vissa fungerar behandlingen utan större förändringar i livet. För andra behöver även livet utanför behandlingen få ta plats. Det ser olika ut och det är något jag sett återkomma i mångas berättelser.

Vägen till tillfrisknande – vad kan göra skillnad?

Ofta är det en kombination av att få stöd, vara i behandling och att något i livet också börjar röra sig.
Det kan handla om att berätta för någon hur du mår, träffa nya vänner, lämna en relation, börja i ett nytt sammanhang.

Någon sådan förändring i vardagen kan påverka väldigt mycket. Ibland kan det hjälpa en person att få lite avstånd till tankarna och komma ur mönster som har blivit destruktiva.

Sen kan livshändelser också göra någon mer sårbar. I min forskning fanns det personer som beskrev att en vän brutit kontakten, att de känt sig övergivna eller ensamma, eller att något i livet skakades om. Då kunde ätstörningen bli något att ta till. En trygghet, eller något att kontrollera när annat kändes svårt att kontrollera.

Livsförändringar kan alltså betyda olika saker. De kan vara en del av vägen in i sjukdomen samtidigt som de också kan bli en del av vägen ut.

Vad kan man göra som anhöriga eller vän?

Jag tror att anhöriga ibland kan behöva höra att de inte måste vara perfekta personer som alltid gör allting rätt eller säger rätt saker.

Det kan vara hjälpsamt att försöka leva så vanligt som möjligt och vara dig själv så mycket du kan. Ibland gör du rätt, ibland gör du fel och ibland tänker du konstigt, även om du själv är frisk.

Som anhörig eller vän kan du försöka slappna av lite mer i relationen. Fråga hur personen mår i stort, om ni ska hitta på något tillsammans eller om det finns något personen behöver stöd i just nu.

När unga är i behandling blir det ofta mycket fokus på familjen, och familjen är förstås viktig. Samtidigt spelar det sociala sammanhanget utanför familjen också stor roll. Vänner, skola och idrottssammanhang kan vara minst lika viktiga att förstå. Det går inte alltid att hjälpa någon enbart genom att titta på familjen.

Om man saknar socialt sammanhang

Det är viktigt att prata om. Alla har inte ett nätverk omkring sig, och ibland kan ätstörningen i sig göra en person mer ensam.

För vissa kan ätstörningen nästan bli något som finns där när annat saknas. Den kan kännas bekant och ge en tillfällig känsla av trygghet eller hjälp. Då kan det också bli svårt att släppa taget om den.

Bristen på energi kan göra det svårt att vara sig själv eller att veta hur kontakten med andra ska kunna bli möjlig. Det är sådant som också behöver få plats i behandling. Hur har jag det? Hur skulle jag vilja ha det? Finns det något litet steg mot något annat?

Att våga ta hjälp och försöka bli fri från en ätstörning kan handla om mycket mer än maten. Det kan innebära att få tillbaka energi, hitta kontakt med andra och känna sig mindre ensam. Det kan få livet att öppna sig lite mer igen.

Behöver behandlingen alltid handla om maten?

Ja, maten och ätandet behöver nästan alltid finnas med. Ätstörningen försvinner inte nödvändigtvis bara för att något svårt i en relation eller i livet runt omkring förändras. Du kan också behöva få stöd i att äta på ett annat sätt än du är van vid och våga närma dig sådant som väcker rädsla kring mat, kropp eller vikt.

Samtidigt räcker det inte alltid att arbeta enbart med maten. För många behöver behandlingen också ge utrymme för känslor, att förstå vad du känner, hitta sätt att hantera känslorna och kunna stå kvar i sådant som är svårt.

Ätande, eller att avstå från att äta, kan ibland bli ett sätt att stå ut med svåra känslor. Det kan se väldigt olika ut. Vissa kanske också upplever hunger och mättnad på andra sätt, som att de får energi eller kontroll av att inte äta. För andra kan ätstörningsbeteenden hänga ihop med självbestraffning, depression eller självskada.

Därför tror jag att behandlingen behöver försöka förstå hela personen, inte bara symtomen.

Vad betyder det att bli frisk från en ätstörning?

Det är en bra fråga som jag tycker behöver få en viktig plats.

Många föreställer sig att de ska lämna behandlingen utan några jobbiga tankar alls om mat, kropp eller ätande. Det är inte alltid det som avgör. Det viktiga är snarare hur mycket tankarna styr livet och om vardagen fungerar på ett sätt som känns bra.

Att vissa tankar finns kvar behöver inte betyda att du fortfarande är sjuk. Vad friskhet innebär kan bero på var du kommer ifrån, vem du är och vad du vill i livet. Därför kan det vara viktigt att fundera över vad friskhet betyder för just dig. Vad vill du kunna göra? Vad vill du att ätstörningen inte längre ska få styra? Vad känns möjligt och viktigt för dig just nu?

Vad vill du förmedla om återfall?

Att det kan vara tufft och samtidigt inte behöver betyda att allt är förstört.

Vi träffar ibland unga vuxna som har varit i behandling tidigare och blivit friska på ett sätt. De kan säga: Jag gick upp i vikt och åt okej, men jag gjorde det inte för min egen skull. Jag gjorde det för mina föräldrar. Nu är jag här igen för att verkligen vilja bli frisk på riktigt.

Ibland behövs mer tid för att förstå sig själv och vad tillfrisknandet behöver innebära. Gamla mönster kan också komma tillbaka när något händer i livet och det som tidigare känts stabilt börjar skaka.

Ofta, tack och lov, behöver det inte innebära en ny lång behandling. Ibland kan en kortare insats under några månader vara tillräcklig. Det kan vara jobbigt när det händer. Samtidigt finns det som fungerade tidigare fortfarande kvar och kan bli en del av vägen framåt.

Kan man bli frisk från en ätstörning?

Ja, verkligen.

Jag vill förmedla att människor kan bli friska, även om vägen dit kan se olika ut och ibland ta tid. För vissa handlar det om att få hjälp att äta igen. För andra handlar det också om att förstå sig själva bättre, hitta andra sätt att hantera det som är svårt, få tillbaka energi och våga bli lite nyfikna på det som finns utanför ätstörningen.

Det behöver inte börja stort. Ett första steg kan vara att ta emot hjälp, prata med någon eller börja fundera över hur du har det och hur du skulle vilja ha det.

Sådana steg kan göra att livet långsamt får mer plats än ätstörningen. Det är också en del av hoppet.

Faktagranskare: Katarina Lindstedt, fil.dr, legitimerad hälso- och sjukvårdskurator.