Att vara förälder till en tonåring

Vara förälder väcker känslor

Som förälder kan du hamna i situationer du aldrig hade föreställt dig. Det kan vara utmanande, lärorikt men också skrämmande. Tonåren kan vara en turbulent tid – men också lugn. Vi kan känna stolthet, oro, hopp och maktlöshet om vartannat. Det är vanligt att uppleva att föräldraskapet prövas på gränsen av ens förmåga.

Vi är omgivna av normer om hur tonåren ska vara och hur man ska vara som förälder. Vi möter press och krav från många håll – jobb, skola, barn, partner. Och blandat med det ställs du inför dina egna föreställningar om hur det borde vara. När verkligheten inte stämmer överens med förväntningarna är det lätt att känna frustration eller besvikelse. Det kan också vara svårt att veta hur man ska hantera det som händer.

En övergångstid

Tonåren är en övergångstid, för ditt barn och även för dig. Men övergången går i vågor. Ena stunden kan du uppleva att ditt barn växer i självständighet, ibland genom att på olika sätt ta avstånd från dig. För att i nästa stund söka närhet eller verka tillfälligt yngre. Det kan vara utmanande att hänga med i dessa tvära kast.

Relationer kan växa i vardag och kris

När unga börjar söka självständighet kan de ibland ta avstånd från sina föräldrar som ett sätt att hitta sin egen väg. Trots att det helt naturligt kan det kännas ovant eller smärtsamt för dig som förälder. Du får kanske inte veta lika mycket längre, och det som tidigare varit självklart att dela blir privat.

Men oavsett hur det verkar just nu förblir du en viktig person för ditt barn. Vi uppmärksammar inte alltid de små vardagssakerna vi gör, eller när vi bara finns där, men de betyder ofta mer än vi vet om eller barnet kan berätta.

”Jag kan tänka mig att många föräldrar förstår vikten av att vara där när något stort händer. Men det är de små grejerna – som när man brer sin macka på morgonen – som betyder mest.”
– tonåring

Relationen du bygger över tid med ditt barn kan också växa med de kriser ni går igenom. Många som ser tillbaka på en sådan period kan uppleva att de utvecklats som människor och fått en djupare förståelse för sig själva och livet.

Få stöd av andra

Såväl i kris som mitt i vardagen kan vi behöva stöd av någon annan. Ibland räcker det att prata med en vän, en närstående, en skolkurator eller en volontär på Föräldralinjen.

Det är ofta stärkande att dela erfarenheter med andra föräldrar som har liknande utmaningar, eller att hitta igenkänning i texter, musik och film. Det kan vara skönt att känna att man inte är ensam. Men ibland behöver vi mer än så.

Här kan du få stöd och hjälp

Jag har behövt vara hoppet för mitt barn i perioder när hon inte har haft något hopp. Och varit livrädd själv och fått gå och hämta mitt hopp eller avlastning någon annanstans.
/ förälder