Ge en gåva

Tillit

Vad är tillit? Det frågar sig Gunnar Aronsson, professor i arbets- och organisationspsykologi och verksam vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.

Tillit

Vad är tillit? Börjar vi i vår egen vardag så vet vi rent intuitivt att känslan av tillit är något eftersträvansvärt. Tillit kan upprätta oss som aktörer i våra egna liv – när vi känner tillit vågar vi göra saker vi vill, önskar och drömmer om.

”Tilliten är en vild planta som bara blommar spontant” José Luiz Ramirez (2001)

En känsla av tillit gör att vi kan koncentrera oss och vara närvarande i stunden – oro dämpas och tankarna fladdrar inte iväg till annat. I vardagligt språkbruk har tillit nästan uteslutande en positiv klang. Tillit ses som något bra och önskvärt men det är inte hela sanningen. Tillit har också en mörk sida.

Ett sätt att förstå tillit är att relatera tillit till språkliga och begreppsliga släktingar – till tillitens begreppsfamilj. Två begrepp i den familjen är förutsägbarhet och osäkerhet.

Andra släktingar som vi skall återkomma till är förtroende, trygghet, hopp, kärlek, men också tvivel och misstillit (se figur 1).

Att uppleva tillit betyder att världen blir mera förutsägbar vilket reducerar osäkerhet och därmed minskar upplevelsen av stress. Den psykologiska kärnan i tillit är att människor och ting är pålitliga. Därigenom stabiliseras mänsklig identitet och den sociala världen blir mera förutsägbar och hanterbar.

Tillit reducerar komplexitet och är ett sätt att handskas med det sociala livets osäkerhet och risker. Tillit reducerar risken för upplevelser av kaos.

Därmed är också sagt att tillit inte bara är ett psykologiskt fenomen utan också ett samhällsfenomen. Den engelske sociologen Anthony Giddens som undersökt tillit gör en uppdelning i förmoderna och moderna tillitsmiljöer (Giddens, 1996). I korthet menar Giddens att i det förmoderna samhället var det inte nödvändigt att hysa fullt förtroende för andra än för familj och närmaste grannar. Riskerna fanns men de hade annan karaktär än idag, naturen, våld från härjande arméer risken för att mista den religiösa nåden, etc.

Tillit har alltså att göra med frånvaro i tid och rum. Man behöver inte känna tillit till en människa vars handlingar är ständigt synliga och vars tankeprocesser är genomskinliga eller till system vars funktionssätt är fullständigt känt.

I så kallade moderna samhällen är nästan alla inflätade i ekonomiska, politiska och sociala system. Det är nästan en förutsättning för ett fungerande vardagsliv – och nästan allt bygger på tillit och förtroende – det handlar om att hysa förtroende för fenomen, som vi omöjligt kan genomskåda: kärnkraft, expertis inom vården som handgripligt kan ha vårt liv i sina händer, det politiska systemet, beslut i den verksamhet vi arbetar inom, att privata och allmänna försäkringssystem uppfyller sina löften och garantier och så vidare.

För att skapa förtroende och tillit skapas nu mer och mer så kallade kvalitetssäkringssystem – men kan vi lita på att dessa fungerar?

Med denna introduktion hoppas jag ha visat att tillit är ett fenomen som förtjänar uppmärksamhet och som kan vara en källa till förståelse inte bara för hur enskilda människor upplever sin värld och har det utan även för hur ett samhälle fungerar och det starka beroendet mellan individer och samhällsinstitutioner.

Begreppet tillit

Tillit är ett mycket gammalt begrepp som tycks utmana filosofer och som har fått en renässans under de senaste decennierna. Tillit har tagit plats i andra discipliner än filosofi och psykologi: det gäller ekonomiska vetenskaper och inte minst inom statsvetenskap (se t ex Rothstein, (2011).

När olika vetenskaper, utan korsreferenser, samtidigt börjar intressera sig för ett fenomen tyder det på att behovet genereras utifrån – det finns frågor utanför vetenskapens avskärmade rum, i människors vardag och i samhället, som tränger fram och är i behov av förklaringar och analys. Tillit och tillitsbrist verkar vara begrepp som har förklaringsvärde i olika sammanhang. Tillit framträder i olika former. Inom forskningen finns en slags specialisering som handlar om individ och organisation.

  • Individuellt, dvs. självtillit
  • Mellan människor, (mellanmänsklig tillit)
  • Mellan människor och företag
  • Mellan människor och politikens sfär
  • I transaktioner inom organisationer och mellan organisationer.

Tillit är ett undflyende begrepp som inte lätt låter sig naglas fast i en definition och kanske just därför har det attraherat filosofiskt lagda personer. Den norske arbetslivsforskaren och socialantropologen Tian Sörhaug, som skrivit en bok om makt och tillit och ledning, kallar med hänvisning till Lévi-Strauss tillit för ett flytande uttryck. Det är begrepp som rymmer en mängd mening men meningsinnehållet är tvetydigt, rörligt och i vissa sammanhang löses det nästan upp (Sörhaug sid 22-23). Det kan också uttryckas.

Flytande uttryck är tecken som i sig själv är tomma men som blir meningstäta när de används i konkreta situationer. Tillit menar han, har kvaliteter som liknar energi genom att tilliten skapar betingelser för och mobiliserar till handling och samhandling. Tillit är, för att citera Sörhaug, en osynlig icke materiell storhet och förutsätter en ”värld bakom världen” av händelser, upplevelser, känslor, avsikter och möjligheter som inte är direkt empiriskt observerbara. Det här kan ju också uttryckas som att tillit är ett mycket kontextberoende begrepp. Tillit är ett element i kulturen – det är invävt i kulturen.

Antaganden om tillit i det demokratiska samhället

Ett ytterligare sätt att närma sig tillit är att undersöka vilka antaganden vi har om tillit. Engelsmannen Peter Herriot som skrivit boken ”Trust and transition” (1998) har formulerat några outtalade antaganden han menar finns i ett demokratiskt samhälle. Det är grundläggande antaganden om mellanmänskliga förhållanden, som mer eller mindre medvetet styr våra beteenden, vår vardag och våra liv. I ett demokratiskt samhälle menar han att följande antaganden dominerar:

  1. andra kommer att uppfylla uttalade eller outtalade förpliktelser
  2. andra kommer inte att försöka bedra dig genom att
    -låtsas veta något de inte vet
    -utesluta viktiga fakta, vara selektiva informatörer
    -aktivt bedra eller ljuga
  3. människor gör vad de kan utifrån position, kunskaper, erfarenheter; vi kontrollerar inte hela tiden eller gör saken själv för att vi tycker att de är inkapabla
  4. människor försöker inte skada oss, vi tror t o m att de tänker på vår välfärd

Hur förvärvas eller skapas tillit?

En ytterligare infallsvinkel på tillit handlar om hur olika slag av tillit förvärvas eller skapas I psykoanalytisk teoribildning är tillit ett centralt begrepp.

Erik-Homburger Eriksson, som periodiserat människan liv i åtta socialpsykologiska stadier eller åldrar, menar att det kännetecknande för den första åldern är spänningen mellan grundläggande tillit och grundläggande misstro.

Under den första åldern lär sig barnet att särskilja det inre och det yttre, det skapas en inre visshet och en tillit till att människor och ting som står för behovstillfredsställelse, inte försvinner eller slutar existera för att de försvinner ur synfältet – de finns kvar och existerar som inre bilder. Ser vi till hur tillit skapas och förvärvas bland vuxna i ett samhälle brukar tre processer nämnas (Kramer and Tyler, 1995):

Kunskapsbaserad tillit
förutsägbarhet genom samspel över tid

Tillit genom identifikation
när man både känner till och kan förutsäga den andres behov, preferenser och val och även delar dessa.

Kalkylerad tillit
konsekvens i beteendet, individer gör vad de säger därför att de fruktar konsekvenserna av att inte göra vad de säger

Förhållandet mellan tillit och handling

I tingens och teknikens värld är kontroll och styrning okontroversiellt och mestadels önskvärt. Kontroll och styrning skapar förutsägbarhet och i tingens värld är i regel inte den enes ökade kontroll den andres kontrollförlust utan ökar förutsägbarhet för båda. I den sociala världen finns en annan komplexitet och maktförhållanden, som bestämmer relationer – makten fördelar makt och förutsägbarhet.

När vi ingår i relationer och utbytesförhållanden med andra aktörer kan vi således inte vara säkra på utfallet på längre sikt (Borell & Johansson 1996:77). Sociala relationer och överenskommelser kan rubbas och innehåller därmed oförutsägbarhet.

Olika faktorer ligger utanför vår påverkan och vi upplever oss inte kunna påverka den andra aktören/de andra aktörerna. Många handlingar måste företas med begränsade kunskaper om andra aktörers intentioner. Människor måste handla trots osäkerhet om utfall eller resultat av handlingen.

Olika maktförhållanden innebär att den starkare parten kan förlägga risker och oförutsägbarhet hos den svagare parten. Ojämlikhet i makt och kompetens är oundvikligt men det betyder inte automatiskt att tilliten faller sönder. I demokratiska samhällen finns etiska värderingar som innebär sociala och andra kostnader för den som utnyttjar andra eller sviker givna löften.

Genom tillit skapas och bibehålls sociala relationer och handlingar kan genomföras som annars skulle vara omöjliga utan mycket stora transaktionskostnader.

Utan tillit minskar människors förmåga att ge handlandet en inriktning och viljan att ta risker. Finns inte tilliten blir världen riskfylld och oförutsägbar. Människor drar sig undan socialt och sluter sig till den grupp där de eventuellt fortfarande upplever tillit. I sönderfallande samhällen tycks släktskap vara de sista tillitsbanden som brister.

Tillit är förutsättningen för samarbete och fungerande samarbete föder tillit. Tillit är ett bryggbegrepp som förbinder djuppsykologi och mänsklig identitet med samhällsförhållanden.

Tillit är en satsning på andras framtida möjliga handlingar

Ett grundläggande drag i mänskliga handlingar är att de är inriktade mot framtiden. Våra handlingar har alltid en tidsdimension, de bygger på det förgångna men de är inriktade mot framtiden, effekten av handlingen kommer först efter att den utförts. Men framtiden är alltid en obekant storhet – just för att den inte inträffat än. De finns en evig kunskapsklyfta – vi kommer inte längre än till antaganden. gissningar, önskningar, kalkyler och strävanden.

Vi försöker förutse framtiden med viss grad av sannolikhet. Men när sannolikheten är så hög att vi är säkra – då behövs ingen tillit. Det blir nonsens att säga ”Jag har tillit till tyngdkraften” eller ”Jag har tillit till att solen går upp även i morgon. Men i nästan alla sociala sammanhang är sannolikheten i våra förutsägelser inte lika stor.

Det finns en större osäkerhet, en större möjlighet att våra förutsägelser slår fel. I många fall kan vi över huvud taget inte veta någonting om hur andra människor kommer att handla. Vi kan inte se in i skallen på andra och få reda på hur de tänker eller vad de tänker göra. Det hör till den mänskliga existensen att framtiden är osäker. Vi lever i en grundläggande osäkerhet. Andras handlingar är i huvudsak inte möjliga att förutsäga och inte heller att kontrollera. Det är därför vi behöver mellanmänsklig tillit och därför ett tillitsfullt samhäller lättare kan bygga upp gemensamma välfärdssystem.

Människor litar på att det gemensamt ägda och offentligt förvaltade inte skall förskingras eller att de av medborgarna bekostade institutionerna inte är korrupta. Tillit är en satsning på andras möjliga handlingar. Den som visar tillit i mellanmänskliga relationer får i regel tillit tillbaka. Tillit skapar ytterligare tillit i en växande spiral.

Misstillit och förlorad tillit

Tillit men också misstro reducerar social komplexitet och förenklar ställningstaganden. Världen blir mindre osäker, mindre kaotisk och säkrare att leva i. Tillitens kaosreducerande funktion finns såväl i de positiva som i de negativa förväntningarna men inte i brist på tillit. Misstillit kan ses som en form av negativ tillit. Är man övertygad om att en person är ond och elak och vill en illa, så har man en hög grad av tillit, dvs världen är förutsägbar om än ond.

Misstillit kan alltså vara av godo under förutsättning att individen har en bedömningsförmåga, som förmår att ta hänsyn till en av individen oberoende verklighet. Det kan vara helt rationellt att hysa misstro även i ett samhälle, som bygger på hederlighet och demokratiska värderingar. Gränslös och naiv tillit är en invitation till manipulation och bedrägeri. Tillit och förtroende är själva förutsättningen för utnyttjande och svek.

Att tillit kan ses som ett flytande begrepp betyder att dess motsats eller komplementära begrepp bestäms av sammanhanget (Misztal, 1996). Den vanegrundande tillitens motsats kan sägas vara kaos. När det vi tar för givet och som utvecklats i samspel över tid eller genom identifikation inte längre fungerar upplever människor kaos. Mot den förlorade tilliten, som kärlek och passion, svarar förräderiet. När viktiga människor framstår som omoraliska och otillförlitliga är känslomässiga chocker inte långt borta.

Tillit och psyklogiska kontrakt i moderna arbetslivet.

Om tillit är ett viktigt kitt i mellanmänskliga relationer så finns det goda motiv att utforska tillitsskapande och tillitsförstörande. Utifrån den insikten har det vuxit fram forskning om vad som kallas osynliga eller psykologiska kontrakt.

Psykologiska kontrakt står för icke-utsagda ömsesidiga förväntningar eller förpliktelser som finns mellan olika parter t ex mellan arbetsgivare och arbetstagare men gäller också mellanmänskliga relationer utanför arbetslivet. Upplevelse av kontraktsförändringar och kontraktsbrott kan betyda att grundläggande tillit ersätts av grundläggande misstro, minskad framtidstro och arbetsmotivation.

Detta torde inte minst gälla inom offentlig sektor. Den har historiskt haft ett mycket stabilt kontrakt som nu på djupet verkar eroderas: den svenska modellens kärnvärden – anställningstrygghet mot lojalitet. Nedmonteringen som sker mot ena partens intressen pekar också mot att den modellen snarast byggde på enkelriktad tillit uppåt: arbetarklassens tillit till överklassen.

Ingenjörskonst för att skapa tillit

Så långt komna i vetande om tillitens betydelse vaknar vår teknokratiska mentalitet och som de goda sociala ingenjörer vi är vill vi tillämpa kunskapen för att förbättra världen genom ökad tillit. Men återigen kommer vi att se det undflyende i tillit. Det förefaller som om det inte går att åstadkomma tillit genom en uttänkt strategi. Tillit är en sidoeffekt av andra handlingar och aktiviteter (Stevrin, 1998).

Alltför uttalade syften att skapa tillit med olika försäkringar gör våra intentioner suspekta och tillitsskapande uppfattas då som att det är något skumt här. Strategiskt tänkande kan undergräva tilliten. Ett exempel på detta är hur svårt det är att åstadkomma inbördes fred mellan parterna i ett inbördeskrig. Alla medlingsförsök blir förgäves, ty när den svurne fienden ändrar attityd och visar vänlighet uppfattas detta som beräknande och inte som ärlighet.

José Luiz Ramirez (2001) har uttryckt det undflyende i en vacker metafor:

”Tilliten är en vild planta
som bara blommar spontant”

Även om tillit har denna paradoxala karaktär kan vi ändå analysera gemenskaper och organisationer ur ett tillitsperspektiv. Det handlar då om organisationers utformning, styrning och ledarskap, övervakning och värdering. Tillit är en fråga för organisationer och samhällsbyggande men inte på något teknokratiskt sätt eller en social ingenjörsfråga.

Den japanske forskaren Francis Fukuyama har skrivit en bok som heter Trust och som är en både historisk och länderkomparativ analys av olika samhällen ur ett tillitsperspektiv. Om en kultur innehåller starka normer om tillit så medför det ett tryck på människor som lever i den kulturen att tänka och handla på ett tillitsfullt sätt. I en kultur präglad av misstillit utformas det omvända trycket. Tillitsnormerna gäller ömsesidigt. Man skall leva upp till att ha tillit till andra, men också handla på ett sådant sätt att man är värdig andras tillit.

Fukuyama kategoriserar samhällen och organisationer i grad av tillit och talar också om högtillits- och lågtillitskulturer och om högtillits- och lågtillitsorganisationer. Ur det perspektivet kan olika ekonomiska system, managementsystem och produktionstekniska lösningar betraktas och analyseras.

Detaljerade styr- och kontrollsystem signalerar misstroende eller brist på tillit. Ju mera detaljerade, desto mindre kontroll överlämnas till den enskilde och/eller kollektivet. Tillit och misstro finns sålunda inbyggda i en organisations belönings-, informations- och kontrollsystem och i systemen för beslutsfattande (Stevrin 1998:252). Om dessa kontrollsystem tar stora resurser i anspråk undergrävs tilliten och misstron främjas och får fäste. I spåren av misstro växer mängden avtal och lagstiftning. Det gamla handslaget som handlade om en människas heder ersätts av juridik.

Tillit och hälsa

Tillit ur ett hälsoperspektiv har haft svårt att få genomslag inom psykologisk och medicinsk forskning. Kanske har det just att göra med begreppets mångtydighet. Forskning baserad på naturvetenskapliga ideal och med reduktionistiska strävanden har problem med ett så svårfångat begrepp och det undviks snarast. I vardaglivet spelar mångtydigheten mindre roll eftersom det alltid finns en intuitiv förståelse i sammanhanget.

Det besläktade begreppet – individens kontroll i och över sin arbetssituation – har däremot genererat mycket forskning. En arbetssituation karakteriserad av kombinationen låg kontroll och höga krav har i en mängd studier kunnat identifieras som stressframkallande och ha samband med symtom på depression och utbrändhet (SBU, 2014; Theorell, Hammarström, Aronsson m fl 2015) och även med så hårda hälsoutfall som hjärt-kärlsjukdom (SBU, 2015).

Kontroll i arbetssituationen har också samband med lärande och deltagande i samhälleliga sociala gemenskaper (Karasek & Theorell 1990), vilket skulle kunna förväntas utifrån hypoteserna om samband mellan tillit och handling.

Tillitperspektivet hör dock mycket tydligt samman med tre klassiska psykologiska aspekter: kognition, motivation och emotion. Att hysa tillit innebär kognitiva begränsningar – vi bestämmer oss för att lita på någon trots att vi saknar information. I motivationstermer innebär tillit att vi vågar handla.

Den emotionella aspekten finns i känslan av trygghet och säkerhet. Intressant är här den starka ökningen av oro som rapporteras i olika folkhälsostudier sedan 1980-talet. Oro hör samman med oförutsägbarhet och framtid och oron har särskilt växt bland gruppen unga kvinnor.

De materiella förhållanden och den samhälleliga ideologi som detta sinnestillstånd är svar på tycks handla om att allt större delar av människors livs- och vardagsbeslut har förts in i marknadsformer och därmed också i utbytbarhetens värld. I en sekulariserad kultur ska allt större delar av livet och riskerna man möter betraktas som möjliga att hantera och styra utifrån en rationell kalkyl. Här handlar det inte bara om självtillit utan osäkerhet har byggts in och permanentats i människors livssituation – några förlorar makt och blir mera beroende av andra, som har ökat sin makt att fördela risker, oförutsägbarhet och stabilitet.

Till det mest intressanta med tillitsbegreppet hör att det så tydligt knyter samman det individuella och samhället och därigenom ger ett helhetsperspektiv. Tillit i samhället och djuppsykologiska aspekter hör nära samman. Brist på tillit begränsar människors handlingar, skapar anspänning, oro och stressreaktioner som kan utvecklas till ohälsa.

Statsvetare ser tillit som det kitt som håller ihop ett samhälle och välfärdssystem, som i sin tur skapar tillit och välfärd (Rothstein, 2011). Om tillit inte är ett begrepp för att förklara enskilda sjukdom är det kanske ett begrepp som kan bidra till ökad förståelse av de långa trenderna i förändringar i ohälsa.

Vi har under de senaste 100 åren och särskilt under de senaste decennierna sett hur sjukdoms- och sjukskrivningspanoramat i Sverige och liknande länder ändrar karaktär. Infektions- och hjärt-kärlsjukdomar som var de stora sjukdomsgrupperna backar medan den psykiska ohälsan i form av depressioner, utmattningssyndrom och andra destruktiva psykiska tillstånd ökar.

Borgenhammar (1994) förde redan på 1990-talet fram begreppen tillitsbristsjukdom och tillitsohälsa. Han menade att ökningen av psykologiska, emotionella, sociala och somatiska lidanden i så hög grad hängde samman med tillitsbrist, att dessa skulle kunna samlas under den gemensamma beteckningen tillitsbristsjukdomar. Man kan hysa skepsis mot värdet i begrepp med sådana globala ambitioner men det kan förtjäna en tanke i ett tidevarv där helhetsyn har svårt att hävda sig mot specialisering både inom och mellan vetenskaper.

Referenser

Aronsson, G & Karlsson J Ch (2000) Tillitens ansikten. Lund: Studentlitteratur.
Borgenhammar, E (1994): Att vårda liv. Organisation, etik och kvalitet. Stockholm: SNS.
Fukuyama, F (1995): Trust. The Social Virtues and the Creation of Prosperity. London: Hamish Hamilton.
Giddens, A (1996): Modernitetens följder. Lund: Studentlitteratur.
Karasek, R A & Theorell, T (1990): Healthy Work. Stress, Productivity and the Reconstruction of Working Life. New York: Basic Books.
Kramer, R M. & Tyler T R (red.) (1996): Trust in Organizations. Frontiers of Theory and Research. London: Sage.
Misztal, B A. (1996): Trust in Modern Societies. Cambridge: Polity Press.
Ramirez, J L (2000). Den mänskliga existensens grund – en undersökning om tillitens fenomenologi. Ingår i G Aronsson & J Ch Karlsson (red.) Tillitens ansikten. Lund: Studentlitteratur, sid 129-151.
Rothstein, B. (2011). Social tillit, lycka, korruption och välfärdsstat. Ingår i S Holmberg, L Weibull & H Oscarsson, (Red.) Lycksalighetens ö. SOM-institutet. Göteborgs universitet. SOM-rapport, sid 565-84.
SBU (2014) Arbetsmiljöns betydelse för symtom på depression och utmattningssyndrom. En systematisk litteraturöversikt. Statens beredning för medicinsk utvärdering, rapport nr 223.
SBU (2015) Arbetsmiljöns betydelse för hjärt- och kärlsjukdom, En systematisk litteraturöversikt. Statens beredning för medicinsk utvärdering, rapport nr 240
Stevrin, P (1998): Tillitskrisen – om tillit, misstro och kontroll i det framväxande informationssamhället: Institutionen för datavetenskap och ekonomi, Högskolan. i Karlskrona/Ronneby.
Sørhaug, T (1996): Om ledelse. Makt og tillit i den moderne organisering. Oslo: Universitetsforlaget.

Om författaren

Gunnar Aronsson är professor i arbets- och organisationspsykologi och verksam vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Hans forskningsområde är arbetsorganisation, stress och hälsa. Denna artikel publicerades ursprungligen i tidningen Mind 2015, nr 3.