Ge en gåva

Hur handskas man med adhd på sin arbetsplats?

Martina Nelson, psykolog och Lotta Borg Skoglund, docent i psykiatri, möter regelbundet personer med adhd i sitt yrkesliv och har nu skrivit boken Adhd på jobbet. Mind har mött Martina för en intervju.

Kan du ge lite bakgrund till varför ni har skrivit den här boken?

Adhd växer inte bort bara för att man blir vuxen och börjar arbeta. 3 av 100 vuxna har adhd och många av dem har ett arbete eller har svårt att som ung vuxen få sitt första jobb. Att ha en sysselsättning är viktigt för att känna mening och gemenskap och leder ofta till en god psykiska hälsa. Vi vill sprida kunskap om varför saker blir svårt vid adhd utifrån modern neurovetenskap för att minska risken för felaktiga antaganden, diskriminering, sjukskrivningar till följd av utmattning och bidra till att alla, med eller utan adhd, når sin fulla potential, mår och fungerar bra på arbetet.

Finns det siffror på hur många vuxna personer som brottas med adhd i sitt yrkesliv?

3 av 100.

Man förstår ju att det slår väldigt olika beroende på diagnos och person, men vilka olika begränsningar/svårigheter har ni sett i forskning och empiri att adhd innebär generellt?

Vid adhd har man ofta svårt att reglera olika funktioner hos sig själv så som fokus, känslor, motivation och energi vilket ofta leder till att man fungerar på en ojämn nivå, har svårt att komma igång eller färdigställa sådant man vet att man borde göra. Det kan t ex innebära att du presterar på topp ena veckan för att nästa vecka inte få något gjort. Vidare har man svårt att överblicka vilket till exempel leder till svårigheter att prioritera mellan arbetsuppgifter och avgränsa hur mycket eller lite man ska göra. Många har också svårt att filtrera intryck så som ljud, ljus och saker som pågår runtomkring vilket t ex gör att man distraheras eller blir trött.

Hur tycker ni att man som drabbad ska hantera sin diagnos utåt? Jag tänker att det kan finnas både skam och rädsla för att bli ”stämplad” av kollegor och chefer?

Vi brukar rekommendera att man när man får sin diagnos börjar med att landa i vad den innebär för just dig samt funderar över vilka man vill berätta för. Det brukar vara bra, om man har turen att ha en arbetsgivare som är nyfiken och visar en öppenhet för att vi fungerar på olika sätt (adhd är ingen sjukdom och inte heller en superkraft – utan bara ett annat sätt att fungera!), att kunna sätta ord på vad som fungerar bra/mindre bra, sina styrkor och svagheter eftersom man då tillsammans kan hitta smarta anpassningar för att komma runt det som blir svårt.

Hur ska man som kollega förhålla sig till en person som man vet har diagnosen, hur kan man stötta? Finns det något man INTE ska göra eller säga?

Som kollega kan man berätta att man har basal kunskap om adhd men samtidigt förstår att alla är olika och att adhd kan ta sig olika uttryck. Var nyfiken och utforska hur adhd blir för just din kollega. Det är vanligt att man utgår från den stereotypa bilden av adhd – en pojke som springer runt i klassrummet – och därför kanske säger något i stil med ”har du adhd? Du som är så strukturerad!” vilket lätt kan upplevas som ifrågasättande för personen som kanske anstränger sig hårt för att dölja sina svårigheter för omgivningen och på jobbet (på bekostnad av fritid, familjeliv och sociala kontakter).

Till den som har adhd men inte förmått berätta om det, har ni några råd till hur man kan göra sitt arbetsliv bättre fungerade?

Jag brukar tala om självmedledarskap som innebär att försöka besvara följande frågor och sedan kommunicera dem med sin chef/ledare (för att tillsammans kunna hitta vägar runt det som blir svårt och bygga vidare på styrkor och inre drivkrafter):

  1. Vad är viktigt för mig? Vad motiverar och engagerar mig?
  2. Under vilka förutsättningar fungerar jag bäst?
  3. Vad har jag lätt för och vad är betydligt svårare?
  4. Vad ger respektive tar energi för mig på jobbet?

Det brukar vara viktigt att få regelbunden återhämtning och vad som är återhämtande är individuellt och är egentligen vilken aktivitet som helst som fyller på med energi. Det brukar vara bra att få korta stunder av återhämtning jämnt fördelat över dagen – precis som att du äter mat flera gånger per dag. Det kan vara en promenad, lyssna på musik en stund, ringa en vän, ta en kaffe i solen ensam eller göra något som inte är kravfyllt. Särskilt viktigt blir det om man gör något som tar mycket energi.

Vad ska man tänka på som chef eller arbetsledare om man har en medarbetare som är tror är drabbad? Kan man ha ett utforskande samtal utan att det känns integritetskränkande? Hur går det till?

Som chef eller ledare är det viktigt att visa en öppenhet för att vi alla har starka och sårbara sidor – och att det finns en poäng med det. Ingen är bra på allt och vi kompletterar varandra i en arbetsgrupp. I bästa fall kan en sådan öppenhet göra att medarbetare vågar berätta om det som är svårt (det är första steget mot att utforma en arbetsmiljö som är hållbar på riktigt). Istället för att fokusera på diagnosen i sig (som ju kan ta sig många olika uttryck!) kan man alltså fokusera på konkreta beteenden och utforska dessa närmare t ex ”du lämnar ofta in uppgifterna i sista stund eller försent, vill du berätta mer kring det så att jag förstår hur jag bäst kan hjälpa dig?”.

Kan man ställa samma krav på den personen som på övriga medarbetare?

Du kan absolut ställa krav på medarbetare med adhd. Ofta är det bra att vara särskilt tydlig med mål, förväntningar och uttalade deadlines. Samtidigt är det bra att tillsammans (arbetstagare och arbetsgivare) sätta ord på saker som är svårt eller som tar mycket energi för att tillsammans hitta anpassningar för att komma runt problemen.

Det sägs ju ibland att ”adhd är min superkraft” – kan man tänka att det också kan vara det? På vilket sätt?

Adhd är ingen sjukdom och inte heller en superkraft utan ett annat sätt att fungera. Däremot finns det en massa framgångsrika personer med adhd som genom en djup självkännedom och rätt anpassningar kan prestera och fungera fantastiskt bra.

Vilket är det generellt viktigaste rådet till den adhd-drabbade?

Att bottna i sin diagnos det vill säga att försöka lära sig mer om hur adhd blir för just dig.

Vilka vänder ni er i första hand till med boken?

Vi riktar oss till personer med adhd och deras närstående. Men även till chefer, ledare, personal inom HR och den som vill vara med att skapa en arbetsmarknad som inkluderar alla.

Vad hoppas ni att den ska uppnå?

Genom att sprida kunskap om hur hjärnan fungerar (dvs varför saker blir svårt när man har adhd!), lyfta vikten av att kartlägga varje unik medarbetares styrkor och sårbara sidor (särskilt viktigt vid adhd!) och hitta smarta anpassningar vill vi skapa en hållbar arbetssituation för alla och en arbetsmarknad som är rik på riktigt (som inkluderar alla, med eller utan diagnos!).

 

Lolo Westerman 

Relaterat innehåll

KrönikorADHD och ADD

När alla pratar ett språk du inte förstår

En skola för alla heter det så fint i Sverige. Försök förstå hur det skulle...

Egna ordADHD och ADD

Efter adhd-diagnosen kunde jag och min son mötas

Jag fick min diagnos när jag var 68. Den blev min räddning. Balansen är svår...

IntervjuerNeuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Lätt att missa flickor med NPF

Lotta Borg Skoglund är överläkare i psykiatri och grundare av SMART Psykiatri. Hon har under...

Hitta mer innehåll om: