”Det är först nu jag insett att sexuella övergrepp inte är mitt fel”, skriver Towa Jansson, 22 år. Hon uppmanar andra vuxna att motarbeta destruktiva ideal och engagera sig för jämställdhet.
Lördag natt och vägen framför är mörk. Dryga tio minuter tar det att gå hem från pendeltåget. Alla tio minuter i konstant skräck. Att snegla över axeln minst en gång i minuten för att se om någon följer efter. Pepparsprej och nycklar i handen, telefonen öppen i andra handen med 112 inknappat. Inte kunna andas ut, förrän lägenhetsdörren stängs bakom mig. Det gick bra den här gången också.
Under 2021 anmäldes totalt 27 639 sexualbrott i Sverige, vilket är ett snitt på 75 anmälda sexualbrott per dag. Sexualbrott har däremot ett extremt stort mörkertal. Den tragiska sanningen är att sexuella övergrepp sker nästan dagligen. Det sker så ofta att det blivit normaliserat i samhället.
1177 redogör för sexuella trakasserier som följande: Obehagliga blickar, visslingar, ofrivilligt tafsande, oönskade meddelanden, bilder eller oönskade sexuella förslag. Listan slutar inte här, utan är mycket längre.
I en rapport från jämställdhetsmyndigheten skrivs det om ”playboy-idealet”, ett ideal som är hälsodestruktivt för män. Playboy betyder en man som ägnar det mesta av sin tid åt att göra saker som ger honom nöje. Vilket ofta medför en sexuell objektifiering av kvinnor och utsätter kvinnor i större risk för övergrepp. Redan från ung ålder fick jag höra att killar beter sig fel mot tjejer för kärleks skull. Hur många har inte hört att kärlek börjar med bråk? Som liten tror man på detta, det är ord man fått inpräntat i hjärnan sen förskolan. Är det detta beteende som ligger i grunden till ett ”playboy-beteende”?
Många förminskar sina upplevelser av sexuella övergrepp och skyller på att du överreagerar i stunden. Du ska alltid lyssna på din magkänsla, om något känns obehagligt betyder det oftast att det är det. Ofta klandrar man sig själv för sexuella övergrepp, att det är ens eget fel och att man kunde gjort något annorlunda. Att bli sexuellt ofredad är inte ditt fel, oavsett utseende, kläder eller hur er relation ser ut.
I dag är jag 22 år och det är först nu jag insett att sexuella övergrepp inte är mitt fel. Jag gick igenom puberteten tidigt och har därför fått traggla med detta problem i dryga tio år. Killen som la händer på mig när jag var tolv år. Gruppen killar som visslade och sprang efter mig vid 15 års ålder, trodde jag var mitt eget fel. Jag hade en urringad tröja, så det måste ju ha varit mitt fel. Mitt ex som använde tjatsex som utpressningsmetod, annars skulle han sprida rykten om mig. Killen som öppet stannade mig på stan och sa att han ville knulla mig som den hora jag såg ut att vara, skyllde jag bort på att han säkert var full. Det var när det hände i mitt eget hem som jag insåg att felet inte ligger på mig.
Vi behöver en konkret behandlingsplan på hur man ska förändra mäns beteende. Men det kräver också engagemang från vuxna – jag tror på att om vi börjar tidigt kan vi bryta detta beteende. Börja redan i förskolan, börja tidigt med att lära pojkar jämställdhet och respekt mot kvinnor. Börja tidigt med att motarbeta den giftiga maskuliniteten.
Text av: Towa Jansson
Det här är en opinionsartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
