Min dröm lever vidare

Bipolär sjukdomSjälvmordstankar

I höstas kom Josephine äntligen in på sin drömutbildning, men efter bara en termin rasade allt.

Porträtt av Josephine som berättar om sin resa med psykisk ohälsa och drömmen att bli sjuksköterska.

Jag heter Josephine, är 28 år och studerar till sjuksköterska, min stora dröm i livet. I höstas kom jag äntligen in på min drömutbildning, men efter bara en termin gick allt fel.

Egentligen började det redan ett par år tidigare. Jag behandlades med en livsviktig medicin mot min bipolära sjukdom och drabbades av tremor, en biverkning som innebär okontrollerbara skakningar i händerna.

Skakningarna tog över

Till en början tänkte jag inte så mycket på det, även om jag behövde hålla mitt dricksglas med båda händerna. Men under min första termin på högskolan eskalerade skakningarna, och till slut kontaktade jag skolan för att berätta om mitt problem. Svaret jag fick var att jag kanske borde ta ett studieuppehåll, eftersom det skulle bli svårt att genomföra praktiken. Så blev det.

Medicinen hjälpte kroppen, men inte tankarna

Jag sökte vård för tremorn och fick medicin som hjälpte. Men vid det här laget hade skakningarna satt sig så djupt i mitt psyke att jag nästan inte kunde göra någonting alls med mina händer. Det blev som en fobi för skakningarna, och för att tappa och spilla saker. Jag grät när jag var tvungen att be min mamma bära min tallrik med mat från diskbänken till bordet, då jag själv var helt oförmögen.

Trots att skakningarna minskade med medicinen, förvärrades mitt tillstånd psykiskt för varje dag och fobin bara växte. Jag började tänka: ”Kommer det alltid vara så här? Kommer jag någonsin bli av med det här?” och fick även suicidtankar och tvivlade på att det skulle gå att hjälpa mig.

Från nattsvart till hoppfullt

Jag har dragit mig för att vara öppen om det här, eftersom det är svårt för andra att förstå. Många säger ”det är bara en rädsla” eller förminskar det på andra sätt. Jag har skämts över mitt tillstånd, det har blivit många tårar, och det känts att allt är totalt nattsvart.

Men idag började jag i terapi, och tillåter mig själv att vara hoppfull. Min dröm om att en dag bli sjuksköterska lever vidare och jag håller hårt i mina drömmar, för de är vad som håller mig kvar. Jag ska klara det här också.

Text: Josephine

Vill du veta mer om vad bipolär sjukdom innebär, och vilket stöd som finns?

Läs mer om bipolär sjukdom

Vill du berätta om dina erfarenheter?

Din berättelse kan skapa igenkänning hos någon annan. Vi tar gärna emot den!