”Genom samtalen har jag lärt mig mycket om mig själv”

Hur länge har du varit volontär?

Mitt volontärskap hos Mind har varit i två olika omgångar. Första gången under min studietid så var jag fyra år på Självmordslinjen, samt nu sedan 1,5 år tillbaka är jag volontär på Föräldralinjen. Föräldralinjen är en stödlinje där vi volontärer även har utbildning som samtalsterapeuter. I mitt fall är det att jag till vardags arbetar som psykolog på barn- och ungdomshabiliteringen. 

Vad gör du när du inte tar dina pass?

Jag är en person med stort intresse för både träning och natur, helst i kombination, vilket i mitt tycke gör Umeå till den ultimata staden att bo i.

Vad fick dig att söka volontäruppdraget?

Första gången jag hörde talas om Mind var när två volontärer föreläste om Självmordslinjen på vår utbildning. Resultatet blev att vi var ett gäng kursare som samtliga tog chansen att engagera oss.

Har du någon erfarenhet av ge stöd/möta/känna till psykisk ohälsa sedan tidigare?

Ja, både från utbildningen, tidigare arbete och privat.

Vad gör du för att rusta dig inför ett pass? Har du några särskilda rutiner?

Det har alltid varit viktigt för mig med hur det känns för mig själv med mitt volontärskap. Att det känns som på min egna villkor, utan att bli för uppoffrande. Det har inneburit att det sett olika ut i perioder hur jag lagt upp mitt uppdrag. Tidigare var det exempelvis viktigt för mig att sitta på plats på vårt lokalkontor i Umeå för att ha nära till kollegor (och fika), men över tid har jag suttit alltmer hemma när det känts viktigare att matcha in uppdraget med livet i övrigt. När jag har mina pass så är det nödvändigt för mig att få en chans till reflektion både före och efter, samt att ha både godis och något varmt att dricka nära till hands.

Hur känns det för dig att möta stödsökande?

Jag är inte helt säker på vad som fick mig att söka till Mind, men jag är däremot helt övertygad om vad som fått mig att stanna kvar. Att ha samtal med människor i alla åldrar, om alla tänkbara teman och ämnen, som delar med sig av tankar och reflektioner som de inte får utrymme för någon annanstans i sin vardag. Samtal där jag i min roll är en nyfiken medmänniska, inte en person som ska sitta inne med svaren. Samtal som inte måste handla om prestation eller lösningar. Genom dessa samtal så har jag även lärt mig mycket om mig själv.

Finns det något annat du vill säga till någon som funderar på att bli volontär?

Till dig där ute som läser om Mind och får tankar om vad det skulle innebära att engagera sig som volontär, ta chansen. Jag minns själv tydligt mina olika tankar, föreställningar och farhågor om hur det skulle vara. Tankar om att ha tuffa samtal man skulle ta med sig hem, eller oron att hamna i situationer i samtal där man inte har någon aning om vad man skulle säga.

Trots de utmaningar det ibland inneburit så har jag alltid känt mig rustad och stöttad i att möta de stödsökande som hört av sig – jag har aldrig ångrat mitt volontärskap.

Läs mer om volontärskapet