Stor konferens om suicidprevention – det här händer i frågan

Mind deltog i flera panelsamtal och höll seminarier om en rad aktuella frågor som påverkar människors psykiska hälsa. Bland annat lyfte vi:

• hur avslag på sjukpenning kan påverka självmordsrisk
• värdet av individanpassat stöd till arbete (IPS)
• språkets betydelse när man pratar om, och med, människor som mår dåligt
• hur vi bättre förstår unga kvinnors psykiska ohälsa
• vikten av en medmänsklig arbetsplats och vilka verktyg som kan användas för att nå dit
• utvecklingen av Självmordslinjen under 10 år

Från Minds håll var vi under konferensen särskilt glada att se hur ofta ordet gick till personer med egen erfarenhet av att ha självmordstankar eller att förlora en närstående till självmord.

Suicidprevention handlar om hela människan

En av de mer uppmärksammade föreläsningarna hölls av den norska suicidforskaren Heidi Hjelmeland. Hon betonade att frågan om varför människor inte vill leva är komplex och aldrig kan få ett enkelt svar.

Att fokusera på en enskild riskfaktor – som låg inkomst eller tidigare trauma – riskerar att göra bilden för smal. Människors livsvillkor är svåra att mäta: kanske är din inkomst låg, men du har en ekonomiskt trygg partner. Kanske har du varit med om ett övergrepp – men huruvida du blev trodd spelar också roll för om du utvecklar självmordstankar eller inte.

Minds ansvariga för påverkansfrågor, Johanna Wester, föreläser om unga kvinnors psykiska hälsa.

Den psykiska hälsans många lager

Alla symtom på psykisk ohälsa är inte tecken på sjukdom, utan kan vara reaktioner på en svår livssituation eller ett osunt samhällsklimat. Maktrelationer och mående är nära besläktade. Rasism, sexism, åldersdiskriminering, transfobi och annan ojämlikhet kan vara centrala delar av den psykiska börda en människa bär på. Därför måste en träffsäker suicidprevention omfatta både individens psykiska besvär och hennes relationer, kultur och samhälle.

Det kan kännas nedslående att en allvarlig fråga som självmord har så många lager. Var ska man alls börja? Men möjligheterna finns just i komplexiteten. Eftersom suicidprevention rör så många områden, finns också många sätt att göra skillnad. För oss alla.

Goda nyheter – förändring är på gång

Konferensen visade också att det händer mycket inom svensk suicidprevention och psykisk hälsa. Här är några lovande utvecklingar:

• Den nya nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention antogs i januari 2025, gäller i tio år och omfattar över 25 myndigheter.
• 1,5 miljarder kronor till psykisk hälsa fördelas till regioner, kommuner och rättspsykiatrin – för ökad tillgänglighet och mer långsiktighet.
• Överenskommelser mellan stat, regioner och kommuner skapar nya arenor för samordning.
• Primärvården stärks med en halv miljard under 2025 för att möta psykisk ohälsa snabbare.
• Ett nytt nationellt centrum för att utreda suicid inrättas på Folkhälsomyndigheten. För varje barn som dör i suicid ska en utredning genomföras. Fokus är att samhället mer systematiskt ska lära av dessa händelser och utveckla det förebyggande arbetet.
• Inspektionen för vård och omsorg (IVO) får större uppdrag att granska psykiatrin, med fokus på rättssäkerhet och trygghet.

Mind fortsätter dra vårt strå till stacken

När vi väl åkte hem från Karlstad var det med fördjupad kunskap, nya ingångar till samverkan och utökad förståelse för hur vi bäst kan göra vår del av arbetet – genom våra stödlinjer, påverkansarbete och kunskapsspridning.

Varje människa är mer än sin diagnos, sitt trauma eller sin ekonomi. Att främja ett gott psykiskt mående kräver helhet – och människor som bryr sig. Årets Suicidpreventiva konferens påminner om hur många de människorna är.