Sindre hade självmordstankar – nu stöttar han andra

Sindre är en av Minds fina volontärer, en 40-årig norrman som oftast återfinns i löpspåret eller på ett museum, när han får tid över från sitt jobb med IT-system inom logistikverksamheter. Han bor i Malmö sedan ett år tillbaka och innan det i Göteborg rätt länge. Han verkar dras till blåsiga städer, som han själv lakoniskt påpekar. Löpningen är hans stora intresse, mycket för att han tycker det är roligt med det mätbara, att kunna se utvecklingen. Känslan när man är ute och i ”zonen”, där allting försvinner och man bara är i nuet, är oslagbar. Utöver löpningen så spenderar Sindre fritiden med familj och vänner eller på en resa helst.

Sindres ”varför”

Tidigare i livet har både depression och självmordstankar funnits hos honom, vilket skapat både insikt och förståelse för dem som befinner sig på den mörka platsen. Sedan har han vänner som har varit igenom liknande saker också, så det är ett ämne som står honom nära på flera sätt.

Det som fastnat särskilt från tiden då han själv mådde dåligt, var hur många fina människor som ställde upp och fanns där. Det uppskattade han särskilt mycket.

Volontärtankarna föddes senare, då han kände att han ville bidra med någonting utöver det vardagliga, det kändes meningsfullt att finnas där för andra och hjälpa till. Så Sindre började göra lite undersökningar och fastnade för Självmordslinjen.

Både uppskattning och värme

Volontäruppdraget upplever han som fint och givande, först och främst. Stundvis även utmanande, det kan vara allvarliga samtal med svåra ämnen, men i princip alltid fina. Oftast så visar de stödsökande värme och uppskattning, och ibland frågar de även hur man själv mår och vill kolla att det inte blir för mycket för volontären.

Han kan känna både förvåning och tacksamhet över hur mycket värme människor som har det så svårt kan visa, det är verkligen inspirerande och någonting som han alltid kommer att bära med sig. Det är ett privilegium att få dela dessa stunder med de stödsökande. Att få ta del av andras svåraste tankar och stunder och finnas där upplever Sindre som väldigt fint. Både meningen det ger i vardagen och perspektivet han får. Inför passen försöker han alltid få en kort stund med lugn bara för sig själv, gärna en kort promenad, för att landa och kunna vara mer närvarande.

Så mycket bättre än man kunde tro

Sindre tillstår att han var rätt nervös inför det första passet och funderade mycket på om man skulle känna ett för stort ansvar, att det skulle vara för svårt eller hur man skulle lösa det. Men när han kom i gång så blev det så mycket bättre än han trott. Utbildningen var givande och han fick en utmärkt stöttning av alla runtomkring. För egen del så hade han bara önskat att han börjat med det tidigare.

Läs mer om volontärskapet