Det är ett sant privilegium att få möta stödsökande

Paul är 61 och har en lång karriär som ledare hos flera olika multinationella IT-företag bakom sig. Sedan drygt två år tillbaka arbetar han som organisationskonsult, men funder på att pensionera sig inom kort för att få tid att göra sådant han verkligen gillar. Som att utföra volontärarbete eller hänga med barn och barnbarn. Tidigare var han volontär i stödorganisationen Storasyster och under sju år talade han, varje vecka, med tjejer och kvinnor som blivit eller blir utsatta för sexuella övergrepp.

Pappan tog sitt liv

När Paul var 15 tog hans pappa sitt liv, vilket är en stor orsak till Pauls engagemang i Mind. Hade han själv som vuxen funnits där genom Självmordslinjen kanske det hade slutat annorlunda, funderar han. Tanken på att finnas där för någons pappa, mamma eller syskon när det är som mörkast känns viktig, även om det gör ont och känns svårt.

Utmanande, givande och alltid lärorikt

Att vara volontär är både utmanande och otroligt givande, tycker Paul. Utmanande på grund av de svåra samtalen, men givande att vara en liten del i en stor och viktig organisation som varje timme, varje dag, året runt gör skillnad för så många stödsökande. För Paul är det viktigt att vara på en ”bra plats” innan han kliver på sitt pass, och i regel tar han en lång promenad i skogen med hunden och lyssnar på en lagom, lättsam podd.  Efter avslutat pass på Självmordslinjen, reflekterar han ofta över vilken ynnest det är att få ta del av olika människors tankar och känslor. Och att man alltid känner att man lärt sig något nytt, den känslan är fantastisk!

Stor variation på samtalen

Samtalen i Självmordslinjen är väldigt varierande men en röd tråd är att många av de som hör av sig, känner en stor ensamhet för att de inte har någon att prata med om det som skaver och känns svårt. Det kan vara kopplat till diagnoser, dysfunktionella relationer eller att ha blivit utsatt för olika typer av övergrepp. Flera stödsökande uttrycker, på olika sätt, att man har svårt att finna sitt syfte som människa – vilket inte är helt ovanligt när man varit arbetslös en längre tid eller blivit lämnad efter en längre relation.

Lyssna utan att värdera

Självklart är det ett ansvar att ta del av deras berättelser, men Paul ser det mer som ett privilegium att få lyssna på personer som frikostigt delar med sig av sina tankar och funderingar. Någon beskrev det så fint genom att säga att det är som två vänner som sitter vid en öppen eld och pratar om det som skaver. Och det handlar inte om att säga ”rätt eller fel”, utan att ta emot det som sägs utan att lägga någon värdering eller skuld och skam i det som sägs.

Man blir en bättre människa

Förutom att det är inspirerande att få utvecklas som människa, får man en härlig känsla efter fina samtal där man vet att samtalet gjort skillnad för en annan människa. Den känslan bär man med sig i flera dagar. Det kanske låter som en klyscha, men att vara volontär hos Mind gör en till en bättre människa på så många sätt, menar Paul. Du blir bättre på att lyssna, du utvecklar din förmåga att reflektera och göra perspektivbyten vilket leder till en ökad förståelse för andra människor.

Läs mer om volontärskapet