Ge en gåva

Var till besvär!

I dag vill jag skriva en sak som är sorgligt men viktigt för vissa av er som läser här. Var till besvär och se till att ha en ”Handlingsplan vid kris”. Jag har skrivit om det förr men vissa saker tåls att skriva igen. Och igen.

Exempel:

Försök avleda tanken.

Ring en vän.

Ring din mottagning.

Ring psykakuten.

Att vara artig, inte vilja vara till besvär, bipolär med noll impulskontroll är en farlig kombination. Tyvärr är vården inte är speciellt anpassad efter personer med dessa egenskaper tillsammans. Det är en förbaskad myt att det går att se att någon mår riktigt dåligt – det är ofta tvärt om.

Därför är det viktigt att vi kliver fram ur våra hörn, slutar be om ursäkt, visar att vi också finns och mår dåligt även om det inte syns – och börjar ställa krav!

Så här står det angående Stockholms läns psykiatriska akutmottagning:

”Hit skall du bara vända dig när det är aktuellt med omedelbart ställningstagande till psykiatrisk sjukhusvård”.

Jag tror att de raderna kan vara livsfarliga för många som tror de är värda mindre än kattskit. Och, enligt mig, även onödiga – de som missbrukar att ringa gör det ändå. Därför skriver jag såhär:

”Dit (eller motsvarande där du bor) ska du alltid vända dig när du står med din handlingsplan i handen och är på den punkten, telefonnumret är 08-123 492 00 och du ska kräva att få hjälp. Lägger de på ringer du upp igen eller så åker du dit”. Var aldrig artig när det gäller ditt liv!

Var till besvär! Det är bara du som vet när det är akut, du behöver aldrig visa det. Det räcker med att du talar om att det är så – och någon ska lyssna och hjälpa tills det inte är så längre. Saknas det resurser är det inte ditt problem, och om vi inte visar att vi finns gynnar det ingen.

Här, en lista på fler användbara nummer jag gjort i ett tidigare inlägg.

RIOT och massor av KÄRLEK!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

5 kommentarer till “Var till besvär!

  1. Li

    Åh, vad skönt att läsa. Har varit där, stått på tröskeln, ibland bokstavligen, men tvekat och sprungit tillbaka rakt in i mig själv igen. Det syntes verkligen inte utanpå, men jag kände ju panik och akut i hela kroppen, ändå tvekade jag. Kanske för att jag läste liknande rader på min regions akutpsyk, hur akut måste det bli? Mot vilken skala mäter man när man känner sig helt ut och in? Vad är det för sätt att lägga över det beslutet på den sjuke i den situationen? Några korta rader kan lätt bli till stora ord och höga trösklar.

    Svara
    • Tove Lundin

      Tack för din kommentar Li, som visar att vi finns. Och att det behövs en förändring. Du har ju så rätt: vad är det för sätt att lägga ett sådant beslut på den sjuke (som ofta ber om ursäkt för sin blotta existens). Duktiga flickor och pojkar med leende fasader finns det gott om, och när de väl visar sin smärta kan det vara för sent.
      Jag vänder också i dörren, av samma anledning som du.
      Låt oss tillsammans kliva över de höga trösklarna, ta plats och vara till besvär! Visa att vi finns, bekräfta varandra och hylla vår övernaturliga styrka.
      Riot!

      Svara
  2. cicci

    Inom stockholm finns även några mobila team man kan ringa som är att rekommendera. Misstänker att det är lite olika beroende på var i stockholm man bor men det kan kännas kanske lite mindre jobbigt att göra. Och dom ser hellre att man ringer en gång för mycket än en gång för lite.

    Svara
  3. Tove Lundin

    Tack för det tipset Cicci! Jag har hört talas om dem men glömt, vilken fantastisk funktion de fyller! Jag bara älskar det: ”hellre en gång för mycket än en gång för lite” – som balsam för en sorgsen själ. Tack!

    Svara
  4. Micael

    Jag har alla möjliga telefonnummer som jag ska använda när det är kris. Jag har till och med lugnat min psykolog när han/hon ska på semester med att säga: Det går bra jag har ju mina telefonnummer. Jag ringer dem om det blir kris.

    Efter årets semester fick jag erkänna för psykologen att: Nej det fungerar inte. Jag ringer ingenstans när jag mår dåligt.

    Sen jag åkte in på St Göran ringer jag inte. Det är bara det att jag inte berättat det förut.

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *