Ge en gåva

Tips till nattliga filosofer

Nu är min semester snart slut. Jag tänkte mjukstarta lite med jobben, för att köra igång för fullt i slutet av augusti.

Det har varit nyttigt för mig att vara helt ledig en längre period i sträck. Eller ledig och ledig, med tre barn blir det inte riktigt ledigt, bara fram till dessa fyra meningar har jag hunnit stoppa om med ett täcke (det röööööda UUUTAN hål OBS OBS!) och sprungit med ett glas vatten till en JÄÄÄÄÄTETÖRSTIG person.

Hur som helst har jag fått lite tid att varva ner och fundera över tillvaron, vilket är viktigt att göra ibland. Något jag har kommit fram till är att jag absolut inte ska fundera över tillvaron samtidigt som jag varvar ner. Då blir det tokigt.

Ändå är det just vad jag gör. Precis när jag ska somna – då tycker min hjärna att vi ska fundera på livets många mysterier. Ja, jag skriver vi. För i dessa stunder är det som om min hjärna inte tillhör mig längre. Lyssnar på mig gör den i alla fall inte. Jag läste nyligen om en norsk supermetod att slippa tvångstankar (som mina nattliga tankar ofta tillhör). Det handlar om att exponera sig för dem. Alltså tänka klart tanke, sätta ord på den.

Så här kommer en topp tre lista på mina. Varsågoda, välkomna in i min hjärna:

  1. Att någon jag älskar ska dö. Detta spännande ämne är en klar etta på listan och kan sysselsätta mig i timmar, ibland flera dagar. Först tänker jag att alla jag älskar ska dö, sen tänker jag att så det behöver det ju inte bli just nu. Då påminner min hjärna mig om att ALLA ska dö, man vet bara inte NÄR. Sem kan jag ägna timmar åt att försöka komma på när och förfasas över att det inte går att räkna ut. Det kan vara nu. Eller nu. Eller nu…
  2. Hur värdelös jag är som förälder. Här är det bara att dra sig till minnes alla de gånger jag under dagen misslyckats i mitt föräldraskap. Till exempel när jag viftat bort barnens frågor, höjt rösten eller låtit dem kolla på tv för länge. Känner jag mig tillräckligt inspirerad kan jag fortsätta med att tänka på hur detta eventuellt kan ha förstört dem för livet, och vilken terapi de kan tänkas behöva.
  3. Allt jag inte har gjort men borde. Detta, mina vänner är en klassiker som jag tror jag delar med de flesta. Hade man några som helst chanser att somna försvinner de i ett nafs när man börjar fundera över detta. Brevet man skulle ha postat, sms:et man skulle ha svarat på, räkningarna man glömt (eller gömt), kanske någon har fyllt år. Kommer man inte på något är det bara att gräva långt tillbaka i tiden – alltid har man glömt något.

Exponering är bra, jag har lärt mig att titta på dessa tankar utifrån så de tappar kraft, det tog tid men det går och det är vad jag rekommenderar alla som har jobbiga tvångsmässiga tankar. Men jag har ännu ett tips till dig som delar detta dilemma med mig. Hitta något som distraherar dig lagom mycket. Alltså inte för tråkigt eller för roligt. I mitt fall tittar jag på bilder på håruppsättningar och friggebodar på Pinterest. Intressant, men inget jag kommer få för mig att sätta igång med på momangen.

Har du något tips till oss nattliga filosofer – dela gärna med dig.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

2 kommentarer till “Tips till nattliga filosofer

  1. Maria

    Hej Tove!
    Upptäckte dig precis nu, vilken fantastisk människa du är! Jag uppskattar ofantligt att du delar med dig så öppet om det svåra. Jag upplever samma snurrande negativa tankar på natten (och annat du också skriver om <3) men har gömt och gömt och gömt det såååå länge. Flytt, till nya geografiska orter, nya projekt, nya länder, nya utbildningar, nya jobb. Denna gången blir det bra! Skyllt på uppväxt, syskon, kulturer, mig själv. Det blir inte mycket sömn just nu. Tröttheten och den tilltagande ångesten håller på att förminska mig, och ta plats, gör jag mindre och mindre. Livet känns tomt och samtidigt komplicerat. Jag bodde i 10 år utomlands med min familj och nu har jag återvänt till Sverige sedan ett år. Jag har egentligen aldrig riktigt uppskattat mig själv, givit mig själv tid att finna det som verkligen passar. Denna ständiga inre oro och tendens till flykt har satt käppar i hjulet. Nu finns det ingen stans att fly längre, vi är hemma, på basen. Jag är vilse i mitt hemland i mig själv…… Vad gör jag nu?

    Svara
  2. Tove Lundin

    Hej Maria! Välkommen hit, till bloggen och tillbaka till hemlandet.
    Ibland är det modigaste att stanna brukar jag försöka påminna mig själv om. I tanken, i relationer eller på platser. Efter ett tag klingar ångesten av och det är förmodligen det bästa sättet att bli av med den på. Tror jag. Kanske är det först när man slutar fly man hittar hem på riktigt <3

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *