Ge en gåva

Tips på tix

Man kan också klättra upp i ett träd..

”Sitter du ofta och skakar på benen, eller med foten?” fick jag frågan i adhd-utredningen. Ursäkta mig! Jag är en väluppfostrad 31-årig kvinna – jag sitter inte och skakar på benen. Och om jag gjorde det skulle jag aldrig erkänna. Ungefär som att få frågan om man petar i näsan – absolut inte! Sen var det liksom slutfrågat på den punkten.

Men, jag kan tala om vad jag gör:

Sitter i skräddarställning och vickar på tårna i knävecken (det går!)

Kliar i högra tinningen.

Sätter undre tandraden över den övre och trycker inåt.

Nuddar alla fingertoppar vid tummarna, fram och tillbaka.

Rullar med axlarna.

Spelar piano i luften.

Masserar käkarna.

Spänner olika muskler, en efter en tills jag blir trött i dem.

Drar tungspetsen mot visdomständerna och under framtänderna.

Trycker tumnageln mot pekfingerstoppen tills det blir en valk, då pillar jag bort den och börjar om.

Böjer stortårna uppåt och de andra tårna nedåt.

Tvinnar håret.

Bara för att nämna några saker. Vissa saker är mer diskreta än andra och jag varierar mellan dem beroende på situation. Till exempel kan man inte spela luftpiano under en anställningsintervju eller sitta i skräddarställning i Lulu Luck. Jag säger inte att det är något fel med att skaka med att skaka på benen – bara mindre socialt accepterat.

Kanske vi kunde sammanställa en ny lista att ge till våra utredare. I alla fall borde vi uppmärksamma att det finns fler sätt att tygla den inre rastlösheten. Antar att man ska jobba bort den, men tills dess tänker jag fortsätta med mina tix. Man vill ju inte bli atombomb och försvinna i molekyler, vilket är det enda återstående alternativet.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

11 kommentarer till “Tips på tix

  1. Katarina

    Hm…
    Jag sitter ofta och vickar på tår och fötter + skakar på benen.
    Måste fundera på om det är nåt mer jag gör. Intressant.
    Har varit medveten om mitt fot- och benskak förut men inte tänkt så mycket på det.

    Förresten måste berätta – verkar som jag tagit ett steg närmare utredning. Äntligen.
    De hoppades nog att det skulle räcka med piller och psykoterapeut för att få mej på fötter. Men idag sa min läkare att hon tycker jag borde få en ordentlig utredning.
    Hoppas verkligen det blir så. Vågar inte tro nåt förrän jag ser det på papper.
    Hur går det för dej med din utredning Tove?
    Kram <3

    Svara
  2. Barbro

    Jag gör också underbettet 🙂
    Sen måste jag alltid hålla i en penna när jag är på jobbet eller på möten eller annat.
    Min utredare frågade varför jag tog en penna när jag skulle svara på frågor. Jag behövde inte skriva något. Hmmm…vet inte, måste hålla i den bara…nån kontrollgrej tror jag.

    Svara
  3. Tove Lundin

    Tänk, Katarina, det kanske visar sig att du också får ihop en hel lista 🙂
    Vad glad jag blir för din skull!! Vilken tur att du stod på dig och inte nöjde dig med mindre. Jag förstod verkligen vad du menade, när du beskrev att det skulle kännas som att gå bakåt.. Precis så känner jag oxå! Jag väntar med spänning på att du snart ska ha detta på papper!!
    Jag är fortfarande uppe i adhd-utredningen. Dessutom har jag bytt mottagning! Där har jag en ny prattant och kommer få en ny läkare. På den nya mottagningen ska jag få en riktig utredning! (Hoppas jag) 🙂 Håller tummarna hårt för oss nu!
    Kram <3

    Vad lustigt Barbro! En till som gör underbettet! Jag gillar också att ha en penna i handen, då kan jag fokusera rastlösheten till den. Eller så kan man snabbt skriva med den i fantasin vad den andre säger, om den pratar långsamt.

    Svara
  4. "Jessica"

    Håller tydligen också på med händerna jämt (tänker inte på det själv dock) troligen därför jag såg filmen ”jagharadhd” utan att ens märka dina handtix. en vän som såg den reagerade men så gör ju du med 🙂 (inte likadant men liknande).
    När alla såna här saker kommer upp så slår det mig (AJ) att egentligen borde omgivningen som man dagligen träffar fylla i en lapp om vad DOM ser/reagerar på som man kan visa läkaren.

    gnider fötterna mot varandra ,sätta upp håret fast det sitter bra, och se mig om efter något att vika/hålla/ fixa med. älskade att kuvertera när jag var yngre en jäkel på det fattar ju nu varför jag var klar mkt snabbare än dom andra – svisch klar ………………

    Svara
    • Tove Lundin

      Vad lustigt att din vän såg det! Jag blev ju så stolt när kamerakillen ville filma dem för att det ”var fint” 🙂 Tycker nog själv att det är rätt fint, när jag tänker efter!
      Så sant att omgivningen borde skriva upp vad de noterar, ibland när jag kommer på en sak får jag höra ”ja, sådär har du ju alltid hållit på”..

      Svara
  5. Chaiya

    Jag brukar pilla frenetiskt på sårskorpor utan att vara medveten om det och upptäcka det först av blod på händerna (alltid lika jobbigt) sen så har jag en ovana att tugga på insidan av mina läppar.

    Var på ett möte med chefen häromdan och upptäckte när det var slut att jag suttit och vridit och vänt på ett stort gem hela mötet…

    Svara
  6. Katarina

    Jag pillar också på sårskorpor. Sen blir jag ledsen när jag ser att det blir fula ärr.
    Lovar mej om och om igen att sluta men går inte så bra.
    Pillar ofta också utan att vara medveten om det. Men ibland också för att när det gör ont i skinnet slipper jag det onda inne i mej en stund.
    Som att tillfälligt kunna flytta ut det onda från själen en stund.
    Men när det slutar göra ont i skinnet flyttar det onda in i själen igen.
    Lurigt som tusan.

    Svara
  7. Tove Lundin

    Vet du, Chaiya! En gång hade jag lyckats göra en svan av en pappersnäsduk under ett möte! När jag läste om ditt gem tänkte jag att man kanske skulle börja med typ origami!

    Det är så sorgligt Katarina, att det ska behöva vara så.. Även jag klöser, biter och trycker in nageln. Det har jag alltid gjort, små ”minisätt” att parera det onda. Men som med tiden ger många små ärr. Önskar man kunde vara lite Eckhart Tolle oftare.. I alla fall känna det där om att själen längst där inne faktiskt mår bra. Och att det är dit man ska söka sig när det onda inte vill ge med sig. Osv, osv.. Men det där glömmer man ju lika snabbt, tyvärr. Vi får påminna varandra 🙂
    Kramar <3

    Svara
  8. Peter

    Jag har definitivt inte adhd. Fast man är kille och borde ha störst chans att råka ut för sådant. Ändå sitter jag och vickar på tårna eller vinkar med dem ofta. Har ett stilla-sittande arbete på dagarna. Det är inte det att man gör det som utredarna vill veta utan hur ofta, jag vikar ju inte konstant med foten hela tiden. Mer orolig att jag inte gör någon fysisk aktivitet i huvudtaget. Så nu ska jag ut och motionera lite brukar hjälpa rätt bra mot inre stress.

    Svara
  9. Tove Lundin

    Visst är det så, Peter! Att adhd handlar ju också om mer än att vilja vicka på tårna. Till exempel kan man ha svårt att fokusera på en sak, svårt att följa instruktioner, vara lättdistraherad, ha dåligt minne, ha dålig motorik, göra slarvfel mm.. En utredning är noggrann och går ut på intervjuer, psykologiska tester, funktionsbedömningar och ibland medicinska undersökningar.
    Men jag reagerade ändå på frågan om ”vicka på benet” i intervjun. Precis som du skriver handlar det ju om hur ofta man gör sakerna – men kanske framförallt om hur man mår när man måste låta bli. Risken/chansen att råka ut för adhd är lika för killar och tjejer. Men tyvärr finns en fördom att det är vanligare hos killar – kanske mycket på grund av hur frågorna i intervjun ser ut..
    Motion är mycket bra mot stress, låter skönt med promenad!

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *