Tips på tix

“Sitter du ofta och skakar på benen, eller med foten?” fick jag frågan i adhd-utredningen. Ursäkta mig! Jag är en väluppfostrad 31-årig kvinna – jag sitter inte och skakar på benen. Och om jag gjorde det skulle jag aldrig erkänna. Ungefär som att få frågan om man petar i näsan – absolut inte! Sen var det liksom slutfrågat på den punkten.

Men, jag kan tala om vad jag gör:

Sitter i skräddarställning och vickar på tårna i knävecken (det går!)

Kliar i högra tinningen.

Sätter undre tandraden över den övre och trycker inåt.

Nuddar alla fingertoppar vid tummarna, fram och tillbaka.

Rullar med axlarna.

Spelar piano i luften.

Masserar käkarna.

Spänner olika muskler, en efter en tills jag blir trött i dem.

Drar tungspetsen mot visdomständerna och under framtänderna.

Trycker tumnageln mot pekfingerstoppen tills det blir en valk, då pillar jag bort den och börjar om.

Böjer stortårna uppåt och de andra tårna nedåt.

Tvinnar håret.

Bara för att nämna några saker. Vissa saker är mer diskreta än andra och jag varierar mellan dem beroende på situation. Till exempel kan man inte spela luftpiano under en anställningsintervju eller sitta i skräddarställning i Lulu Luck. Jag säger inte att det är något fel med att skaka med att skaka på benen – bara mindre socialt accepterat.

Kanske vi kunde sammanställa en ny lista att ge till våra utredare. I alla fall borde vi uppmärksamma att det finns fler sätt att tygla den inre rastlösheten. Antar att man ska jobba bort den, men tills dess tänker jag fortsätta med mina tix. Man vill ju inte bli atombomb och försvinna i molekyler, vilket är det enda återstående alternativet.