Ge en gåva

Teatertips

Ann Heberlein har skrivit boken ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”. Snart går den som pjäs på Stockholms stadsteater. Jag har sett repetitionen. Efteråt fick jag intervjua skådespelerskan Melinda Kinnaman för tidningen Feministiskt Perspektiv.

Såhär avslutar jag min artikel:

”När Melinda kryper på golvet och rabblar frukter i bokstavsordning inser jag att jag har läst om detta, levt med detta men aldrig sett det. Aldrig sett det spelas upp framför mig där jag är åskådaren, inte psykot i strålkastarljuset. Ändå känner jag mig mer sedd än någonsin. Tårarna faller”.

Ann är så arg i sin bok, precis sådär arg som jag är. Men som jag inte vågar säga. Inte till någon. Allt mitt arga sitter inuti, det bubblar och svider. Därför blev det så skönt att den pjäsen.

Såhär säger Melinda på scenen:

– Det gör mig så satans förbannad när människor som sannolikt aldrig krupit på badrumsgolvet med ångesten dunkande i mellangärdet, stått vid spåret beredda att hoppa, varit vakna fem dygn i sträck, suttit med kniven mot strupen, legat bältade på låst avdelning, föraktfullt säger att ”Vi måste acceptera att livet inte alltid är så roligt. Vi måste också få må dåligt”. Fuck you.

– Fuck you, upprepar jag tyst för mig själv och fnissar med tårar rinnande över kinderna.

Där i mörkret på åskådarbänken. Där släppte jag fram lite förbjuden, frigörande, arg gråtfniss.

Det gör ingenting att andra inte fattar. I alla fall kan jag leva med det, jag har lärt mig det. Men ibland måste man få känna så. Ibland måste man få vara lite arg och bitter. Det känns ju så skönt efteråt.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

9 kommentarer till “Teatertips

  1. Linda

    Jag hade boken i handen idag men ställde tillbaka den i bokhyllan. Bara titeln fick mig att gråta. Boken gör mig stressad, ledsen och arg. Men den är bra.Viktig. Har bara fullt upp med mig själv just nu.
    I övrig så har du rätt. Har man inte känt hopplösheten och den ilsket rivande förlamande ångesten så har man inget att säga till om.

    http://www.panikfindus.blogspot.se

    Svara
  2. Tove Lundin

    Kramis, Lilla H <3

    Tycker den kan stå där i hyllan, Linda. Mig gjorde den inte så gott heller – i ärlighetens namn.. Det rev upp lite kan man säga, vet inte om det var så nödvändigt. Kram

    Vet du, Bauti – som jag skrev till Linda: den rev upp en hel del. Jag trodde jag var immun men det klistrade sig fast. Onödigt! Det är precis som att höra sig själv – och jag gör inte annat än att lyssna på min egen skit. Det är sammalika. Det andra, mellan (de fantastiskt bra) beskrivningarna är intressant. Men då kan man kanske lika gärna läsa en annan bok. Nu blir det en deckare.

    Svara
  3. Eva

    Så underbart att du fick uppleva ett sådant igenkännande.
    Och det är spännande att se hur olika uttrycksformer inom konst och böcker m.m. kan ge så mycket!
    Allt gott till dig och alla här på bloggen. kramar

    Svara
  4. Tove Lundin

    Visst är det, Eva! Saker får fler dimensioner, det gillar jag. Jag rekommenderar föreställningen varmt!
    Kramar!

    Svara
  5. http://mariellejohnsson.wordpress.com

    För mig var boken ett uppvaknande. Det absolut bästa jag har läst. Jag vet att många säger tvärtom men för mig var det så. Jag läser den för tredje gången nu.
    När jag läste den första gången hade jag ingen diagnos men det var den boken som fick mig att förstå att jag är bipolär för den handlade om mig!!! Det är så otroligt mycket som jag känner igen i den där boken.
    Jag håller på att skriva en bok som är nånslags självbiografi…. den är också väldigt svart och hemsk, men för mig är det en bearbetning av mitt liv. Jag måste skriva den för att… ja för nånslags upprättelse. En slags terapi.Jag tror den slutar bättre än hennes 🙂
    Synd att jag missat pjäsen, men jag är inte så mycket för teater och eftersom boken gett mig så mycket tror jag att en teater eventuellt skulle kunna krossa det där för mig. Jag vet inte. Men jag är nöjd med att läst boken. Tre gånger 🙂
    Kram!

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *