Ge en gåva

Varför man bör respektera en clown

Kära vänner, i dag vill jag skriva lite om respekt.

Respekt är ett ord om vilket de lärde tvistar. Vissa tänker respekt såsom i rädsla. Men det kan också betyda att respektera någon som gör bra saker, som att vara snäll mot andra.

Godhet lönar sig alltid, sägs det. Skitsnack, enligt mig. Jävla (ursäkta) skitsnack. Det där är något folk med bra självförtroende säger för att verka bättre. Vi mesproppar behöver inte anstränga oss, sätter man andra före sig själv kommer det där med att vara snäll av bara farten. Och det lönar sig inte alls alltid. Självklart ska man vara snäll mot sina medmänniskor. Men det finns gånger då snällhet leder till motsatt effekt – man blir inte respekterad. Man blir trampad på.

Enligt mig finns det två slags typer som bör respekteras lite extra. Mesproppen och clownen. Jag ska beskriva dem så att man lätt kan känna igen dem.

Mesproppar = sätter alltid andra före och ursäktar sin blotta existens. Talar tyst, försiktigt och låter osäkra. Säger ofta förlåt och tittar ner i marken. En mespropp säger sällan nej och håller alltid med.

Clowner = skämtar bort allting. Skrattar högt och pratar snabbt. Med en clown blir det aldrig dålig stämning. Clownen tar aldrig illa upp.

Kommer en clown eller mespropp in i ett rum ska man visa extra mycket vördnad. Ber de om något ska de få det, säger de att de inte mår bra ska man lyssna mycket noga. Säger de att allt är bra ska man inte ta det för givet.

Clowner och mesproppar bär på en smärta – därför ska de respekteras.

Men så är det inte.

När mesproppen ringer sin husläkarmottagning får hen tid om två veckor. När clownen får en taskig kommentar ber hen om ursäkt. Det är clownen man snackar skit om och mesproppen som får ta disken. Man vill höra dem säga snälla eller positiva saker men svarar nedlåtande eller negativt tillbaka.

Det händer att jag byter ut rösten, tittar rakt på den jag talar med och låter tystnaden få vara tyst. Det händer att jag säger nej, slutar flamsa och skiter i att det blir dålig stämning. I dag är en sådan dag. I dag ryter jag ifrån.

RESPEKTERA CLOWNER, FEGFISAR, TRAMSMAJOR OCH MESPROPPAR – ty utan dem vore världen inte speciellt trevlig att vistas i. Respektera de som valt att bära sin egen smärta och inte ta ut den över andra. Ge dem akuttider, bra semesterdagar, sista kakan, godaste halvan på mackan, bästa sittplatsen, massage, utrymme, tacksamhet, skratt och RESPEKT.

RIOT!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

14 kommentarer till “Varför man bör respektera en clown

  1. Alexander

    Hej,

    Har läst en del på din blogg och tycker att du är en person med mycket styrka och ger hopp och ett par leenden.

    Jag jobbar för en ideall förening som ger stöd åt ungdomar att förhindra mobbning utanförskap med mera, och undrar om du har föreläst eller någonsin haft ett intresse om att förmedla ditt budskap inför ett gäng ungdomar?
    Om intresse finns så får du gjärna skriva ett par rader så berättar jag mer.
    Tack på förhand

    Svara
  2. Lilla H

    Tack!
    jag tycker hela detta inlägget är byggd på respekt!
    och det var mycket mycket bra skrivet!

    Jag ska ge några ”TIPS” hur det kan vara för mig!
    Kramis Lilla H
    <3

    Svara
  3. Tove Lundin

    Hej Alexander!
    Vad kul att du gillar min blogg, ett mejl kommer till dig 🙂

    Tack Julia och Lilla H!!
    Väntar med spänning på dina tips, Lilla H!!
    Kram och RESPEKT 🙂

    Svara
  4. Lilla H

    Jag har inte varit en repekterat person i skolans värld!Jag har alltid varit utanför ramen! Det är tufft men bra!
    I skolan har jag varit mycket retad och mobbad! Så ett sätt för mig att överleva detta var att vara en clown på fritiden!
    Vad gör man inte för att överleva?
    Så i skolan såg dom en tjej så var på gränsen till dippremerad! Hemma grätt jag alltid ofta över en timma! Sen gick jag och spelade blockflöjt eller på scouterna! Och var på gränsen till överspeedad! Så tar alltid över en och halv timma för mig att somna! Not so good =(( Och så rullar det på! Men jag är inte bitter=)

    När jag spelar flöjt med min grupp så är jag änn genom ärlig clown!Och jag njuter för var enda sekund jag är där! Spelar för glatta livet och löser alla socialla koder hur bra som hellst! Och jag känner att så skulle alla ”clowner och figisar” ha det, minst en timma i veckan! För då tror jag bara det hade varit hälvten så många skälvmord!

    Så nästa gång du ser en clown eller mes så tänk på att dom kanje kan mer om livet änn många andra!

    Kramis Lilla H

    Svara
  5. Sara

    Åh vad skönt. Började läsa din blogg igår då jag var i en ”sänka” eller vad man nu vill kalla det. Typ bottenlöst hål? En grav man själv gräver, och i sin masochistiska glädje kramar om den mörka tankarna som omsluter en? Världen kändes som möglig yoghurt med vatten i, gärna skiktad och kväljande.

    Så där satt jag i min självgrävda grav som dock triggats igång av nån annan (det är alltid så). Slö knappade på facebook och kollade på halvokända människors bilder. Efter den femte personens sjuttiosjätte bild, kommer man på att det är helt totalt jävla meningslöst. Allt.

    Jag är en clown. Osäker till botten men leker självsäker. Skrattar åt min egen misär och åt andras förolämpningar som att det är ASKUL att kallas sjuk i huvet (etc). Kommer med en halvfinurlig jättedålig comeback som ”I know right! Det går i generna..” Med Yviga rörelse flimrande ansikte, ett skratt och halvakward kroppställning. Skrattar med de och bekräftar de. Gör mig själv till ett konstant skämt. Klär mig helgalet och skrattar. Skrattar. Skrattar. Och ler.

    Och så blir man dissad. Och så vågar man inte säga emot. Så skrattar man med eller löser det genom att säga till typ såhär: ”Asså jag måste bara säga det här, för annars går jag bara runt och är sur och om jag inte säger det så går det inte över; jag tycker att X Y Z…blablabla. Så!” Och så tar ingen en seriöst. Och man är rädd att vara till besvär, Och bekräftar bekräftar bekräftar de andra. För inte vill man bli utstött heller. Och de ska väl inte behöva må dåligt för min skull osv.
    Nä Usch. Hjälp? Tips för en tjej som trampas på lite nu och då och inte kan hantera det?

    Svara
  6. Tove Lundin

    Jag ÄLSKAR ditt tips, Lilla H! För precis så är det med mig när jag skriver! Plötsligt är jag äkta och ”rätt”. Jag glömmer det jobbiga och känner mig i harmoni med livet.
    Vilken lycka att du har hittat något som passar just dig, och himla coolt med blockflöjt, jag blir så avis! Själv kan jag tre och en halv låt 🙂
    Det är så ledsamt att du ska behöva känna så i skolan. Och att inte alla kan se dig för den du är. Fortsätt vara genomärlig clown, Lilla H! En blockflöjtsspelande clown <3
    KRAMAR!

    Hej Sara!
    Jag känner igen mig! En sak jag brukar köra med är att alltid försöka vänta lite innan jag svarar eller pratar. Har jag blivit förolämpad kan jag vinna tid genom ett "hur menade du?" eller "jag förstod inte riktigt". Sen får den personen formulera om sig på ett bättre sätt. Här gäller det ju att inte flamsa om det blir jobbig stämning. Vilket är typ omöjligt. Och detta kommer jag bara ihåg första kvarten. Så det funkar ändå inte. Och jag vågar inte alltid vänta på svar, istället fyller jag i hur personen kan ha menat själv. Sen säger jag förlåt. Typ.

    Alltså, detta hör inte till mina specialiteter. Istället jobbar jag med att acceptera mig för den jag är. Låt oss höja clown-statusen tillsammans! Ibland blir det mycket, ibland lite. Ibland säger man till för fort, ibland försent – sådana är vi! Det är inte vårt fel att vi lever i ett så hårt klimat att man måste ha ryggrad, armbågar och hårt skal för att överleva! Skitsamhälle, om man frågar mig. Vi gör vårt bästa och det är gott nog.

    Hoppas att min dröm-inställning kan smitta av sig.. Jag lever inte alltid som jag lär. Oftast ligger jag i yoghurten. Men den ger mig lite tröst..

    Svara
  7. Tolmia

    Ett bra och mycket tankvärt inlägg.
    Påminner mig mycket om tiden som inlagd.
    Jag var nog mest clown då.
    Men behövde mycket respekt.
    Hade önskat jag fått mer.
    Fast vissa förstod hur det var fatt.
    Tack för att du beskrev så bra.

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Tolmia!
      Tack! Förstår att det måste ha varit tufft.
      Jag misstänker att jag skulle bete mig likadant i den situationen.
      Tur att det finns vissa som ser bakom clownnäsan.
      De är få men de finns!

      Svara
  8. Maria

    jag känner igen mig som clownen och mespropen på samma gång. jag brottas med ADHD och biopolär sjukdom, känner att jag inte kommer någonstans:( tar de någonsin slut?

    Svara
  9. Tove Lundin

    Jag är också clownen och mesproppen!
    Ibland känner jag att jag inte orkar brottningsmatchen, men jag hoppas och tror att det är jag som vinner!
    Hoppas du kan känna så ibland också!

    Svara
  10. Sara

    Vad bra skrivet.På jobbet är jag clownen och på väg därifrån blir jag mesproppen. När jag ger mig in i något utanför jobbet känns det som jag går in med så dålig självkänsla från början att det genosyrar allt och resultatet oavsett om jag ringer vårdcentralen eller pratar med grannen över staketet blir förödande,då jag hela tiden är så medveten om mig själv så jag nästan ser mig själv utifrån. Detta tar jag även med mig in i förhållanden. Tack för en bra blogg.

    Svara
    • Tove Lundin

      Tack Sara! Visst är det jobbigt när man ser hur ens beteende förstör för en själv. Jag sitter också ofta ovanför mig själv och tittar på, i olika sammanhang, så jag vet exakt hur det går till. Jag har börjat träna på att säga nej. I början är det svårt, det blir lite för mycket ibland, men jag tror att jag lär mig. Jag tror verkligen vi behöver öva, öva och öva. Och sluta vara så hårda mot oss själva. Har man tur träffar man folk som kan lära en att ta för sig lite och sätta gränser. Som ser en bakom clownnäsan. Det förtjänar vi!

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *