Tack!

Som de flesta redan vet är jag lipsill och feg fis. Dessa två egenskaper går nog oftast hand i hand och är ganska tröttsamma.

Jag har fått ta del av svaren från undersökningen av min/vår blogg. Bara snälla ord! Jag blev så rörd att jag fällde en tår framför datorn (tre). Sen har jag tänkt på allt fint ni skrev, läst det om och om – och velat tacka. Men för en gångs skull fastnar orden. Jag blir så pinsam och sentimental att det är inte lönt att försöka.

Så jag säger såhär: tack. Tack alla fina, fantastiska läsare för att ni finns och gör mig lite mindre feg fis! Tack för era kommentarer som tröstar, peppar och stärker.

Snart kommer min bok. Jag har självklart ångrat mig. Vem vill läsa det jag har att säga? Tänk allt dumt folk kommer prata. Men varje gång de tankarna kommer då tänker jag på er. Ni gör mig modig varje dag. Det är ni som får mig att våga detta.
Tack <3

Nu blev jag ju pinig och sentimental ändå.