Ge en gåva

Morgonstund har guld i mun

Äntligen!

Jaha, nu har det hänt. Vi har haft vårt första gräl ute i torpet (man kan skrika mycket högre här – det finns inga grannar).

Kan ni gissa vad det handlade om? Eldning och vedträn. Vi är sådana som anpassar våra gräl efter plats och situation. Man kan ju inte hålla på hur som helst.

Hur kan det ta sådan tid att få fjutt på ett litet vedträ? Man har ju sett på film. Någon darrig typ tappar tändstickan när han ska tända lägerelden och fjuff – där brann skogen ned. Men kommer det till ett litet vedträ, som ska värma vattnet till morgonkaffet – då är det som att försöka tända eld på en gråsten.

Okej, jag kanske bara orkade försöka i tre minuter, sen fick min pojkvän ta vid. Han satt där och påtade med det lilla vedträt, det gick en kvart, en halvtimme, efter nästan en timme hade jag fått nog. Under hela tiden hade jag vankat runt, runt i torpet. All tid innan det där vedträt fick fjutt var ett vakuum. Ett vakuum, fast fyllt av rastlöshet. Det går!

Jag vet, det är det jag ska träna på här – att saker måste få ta sin lilla tid. Men jag har faktiskt mina gränser. Och saker som morgonkaffe ligger utanför mina gränser. Därför sa jag till på ett argt sätt att ”Nu vill jag ha kaffe”.

Rastlösheten hade vid det här laget krupit upp i kroppen och ut i armarna. Det är oftast då jag blir arg och lite högljudd. Min pojkvän svarade något om att saker tog sin tid. Då brast det (nu kommer bråket).

– Men hur kan det ta en timme att göra kaffe!?

Så skrek jag, sen satte jag på mig gummistövlarna och sprang rätt ut i skogen i nattlinnet. Jag sprang tills jag blev andfådd (säkert två mil). Där hittade jag några smultron som jag plockade. Jag väntade där, i vad som kändes som en halvtimme, sen gick jag hem.

Kaffet var klart, vi la smultronen i filen och satte oss i solen. Jag tittade på klockan. Det hade gått fyrtiofem minuter sedan vi vaknade.

Märkligt!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

5 kommentarer till “Morgonstund har guld i mun

  1. yasmin

    va mysigt det ser ut på kortet!=) jag älskar naturen!!!!! Den gör mig lugn…jag kan vara hur ful ,sur,knäpp,manisk,jobbig.tjötig och hur j_vla galen som helst för där i naturen i platsen där tiden står stilla kommer ingen och inget dömma mig,tjöta på mig , kväva min själ , trycka ner mig, håna mig , förminska mig, och jag slipper orden ”ååå duär jämt försenad ditt adhd barn” och jag slipper orden”varför har du inte städat som alla andra gör och varför har du inte diskat” där i den soliga gläntan mellan träden på en sten där tiden står stilla…slipper jag höra den där sucken av besvikelse…..sucken dom gör och skakar på huvudet när jag inte skött hemmet ordentligt och när jag kommer försent och när dom inte får som dom vill . Jag slipper DEN ENORMA PRESSEN ATT VARA PERFEKT!! Jag går ut i naturen och pressen pyser ur mig som en fis som legat och tryckt i magen i 23 år ;D hahaha ni förstår säkert vad jag menar<3 kram

    Svara
  2. "Jessica"

    Jag borde åka ut till motsvarande och bara sitta och ”sura av mig” känner mig skitgrinig och vill inte att andra ska behöva ta det.

    Svara
  3. Tove Lundin

    Yasmin och Jessica, jag håller med! Det hjälper jättemycket att bara få komma iväg lite. Lite som att få känslan att det inte är mig det är fel på – jag mår hur bra som helst och är ganska snäll i naturen. Det är samhället det är fel på! Hoppas känslan går över snart Jessica! Yasmin! Du är perfekt som den du är – glöm aldrig det!!

    Svara
  4. Frida

    Underbart inlägg!!! 😀 Känner igen det där precis.

    Yasmin, otroligt bra beskrivning med fisen, precis så känns det!

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *