Ge en gåva

Stoppa pressarna

20120919-112937.jpg

Kära läsare, skulle det vara någon som står upp – sätt dig! Det jag nu kommer att berätta är kanske chockartat, omtumlande, oväntat:

Jag har adhd!

Diagnosen är satt, bokstäverna nerplitade, domen, räddningen, förklaringen och ödet. Ett bokstavsplåster på oläkta sår. Ett fuck you till somliga och ett tack till andra.

Jag gick ut från mottagningen med ryggen rakare än på länge. Klackarna ekade i otakt, på ett snyggt sätt. Köpte en kaffe och en bulle.

– Bullarna till vänster är helt nybakade, sa söta killen på Pressbyrån och blinkade.
– Vänster, upprepade jag och höjde vänsterhanden instinktivt.
– Svårt det där fortsatte jag och log självsäkert.
Jag fick ett klippkort som jag glömde, log igen och gick ut åt fel håll.

Nu sitter jag på tåget, på väg till min barndomsvän. Hon som alltid tänker efter före. Men som vågade till universitetet för att jag vågade. Kan Tove kan väl jag, tänkte hon.

Tove kan allt, tänkte jag.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

21 kommentarer till “Stoppa pressarna

  1. "jessica"

    Kramar om
    RIOT 🙂
    Ang glömma funderar jag på att sätta sån där manick som tjuter när msn visslar
    på mobilen, nycklarna, almanackan osv…..

    Svara
  2. Katarina

    Grattis goa Tove! Som du har kämpat! Äntligen! Åh vad glad och lättad jag är för din skull!
    Jippi! 🙂
    Ger mej kraft att kämpa vidare.

    Min utredning drar igång 25:e sept.
    Har ju ”övningskört” ett bra tag med psykoterapeuten så är ju inte helt rudis. 😉
    Undrar vilka bokstäver jag får på mitt papper. Kanske står det PSYKO med stora svarta bokstäver när de är klara med mej. 🙂
    Dubbelkram <3

    Svara
  3. Tove Lundin

    Tack för alla gratulationer, på denna min stora bokstavsdag! (Klart man får säga grattis Lilla H) 🙂
    ”Jessica” just sådana manicker har Hjälpmedelsinstitutet! Kolla in!
    Tack, Katarina! Underbart att få ge lite kraft till att orka vidare. Det finns ett slut på resan – och början på en ny! Den 25:e är ju supersnart, våra mått mätt 🙂 Vad glad jag är för din skull att det rör på dig även för dig! Ett stort PSYKO på pappret vore ju hur coolt och respektingivande som helst 🙂
    Dubbelkram till dig med <3

    Svara
  4. Tove Lundin

    Tack Bauti!!
    Jag tar mitt papper med bokstäverna och försöker plåstra över alla oläkta sår. Det är en skön känsla!

    Svara
  5. rabbit

    Jag kan personligen inte helt identifiera mig med den där grattis-grejen.
    Har varit officiellt bokstavspsyko i lite mer än två månader nu och först ville jag gå i ADHD-pride tåg på stan med bokstäverna broderade på tröjan. RIOT järnet och vad NICE att det finns tuffa kombinationer av bokstäver. Tänkte att alla anhöriga skulle le mot mig och allt skulle vara förlåtet (vad det nu är jag fått för mig måste förlåtas) och förståelsen skulle vara TOTAL ifrån alla håll och kanter. Äntligen liksom. Och sen skulle jag få en stor pokal för nu vet ju alla att jag har kämpat hårt hårdare hårdast! i hela världen och jag skulle bocka och buga och spricka av stolthet och så skulle jag få hjälp med allting som är för svårt (utan att känna mig dum) och jag tror ordet jag söker efter här är upprättelse.
    Jag skulle springa runt på sommarängen hand i hand med den där lilla lessna clownen och vi skulle sjunga och vara lyckliga och allt skulle vara förlåtet och frid och halleluja etcetera i all evighet.

    Men det blev inte riktigt så, varken pokal eller det där med förståelse. Stolthet är ett ganska relativt begrepp och den lilla lessna clownen tycks inte vilja springa på nån sommaräng med mig överhuvudtaget.
    Hon är bara jävligt förbannad.

    Svara
  6. rabbit

    Eller vänta shit förlåt Tove det är faktiskt ett grattis på nå vis ju såklart. Riot, stolthet och bort med alla fördomar, jösses man kommer tillbaks till sverige och har visst varit borta ifrån din blogg lite för länge. Brist på input av inlägg och kommentarer, som brukar hamna helt rätt och få clownen att skina upp lite.
    Jag får plåstra först och SEN springa på sommarängen helt enkelt, men hur var det nu…bristande tålamod?

    Svara
  7. Tove Lundin

    Snyggt jobbat Frida, och jag antar att du gjorde det på ett charmigt sätt 🙂

    Klart man får vara arg Rabbit! I dag har jag lipat hela dagen. Jag har varit så förbannad. Det är ju såklart ingen som kommer att fatta mera nu. Förutom den som varit med om det. Snopet. Men låt oss skina tillsammans, plåstra om och bekräfta! Jag tror upprättelse är ordet man söker. Och det man söker.. Kanske får man det aldrig på annat sätt än genom sig själv. Ett inre RIOT varje gång någon gör bort sig genom att ha töntiga fördomar.
    Så har vi ju varandra här. En liten livlina – men med mycket kärlek och riot! En dag springer vi kanske på sommarängen, går parad och får pokaler!

    Svara
  8. Frida

    Charmigt som alltid! I den ena vändningen från fel håll till rätt håll fastnade stöveldragkedjan i strumpbyxan och drog en duktig maska. Så jag tänkte ”Hell yeah, idag kör vi trashy chic!” och svassade vidare *.
    (* med snabba steg, blicken i marken och blossande kinder…och ett stort fniss som bubblade upp ur magen och gav mig ännu lite rödare kinder…)

    rabbit, jag förstår hur du tänker. Ibland har jag också samma känsla, då känns diagnosen bara som ett straff och orsakerna till diagnosen bara som käppar i hjulet. Och som du säger, den där förståelsen som jag tänkte skulle komma per automatik kom inte riktigt, och ingen hyllar mig för att jag lyckas stå på fötterna till och med under de jävligaste dagarna…
    Men för min egen del så känns det ändå mest som ett grattis, som en bekräftelse på att _jag_hade_rätt_ och att jag har fått förklaringen (tänker på ett citat från Galenskaparna: ”Grattis, du har vunnit lite insikt!”). Även om jag inte har fått upprättelse i min omgivning så har jag fått den från mig själv och min egen lilla clown, som faktiskt till och med kommer ihåg det för det mesta! Det har hjälpt mig att vara snällare mot mig själv (men inte på ett daltande ursäktande vis förstås), även om det största grattiset kanske hade varit om jag helt plötsligt hade sluppit de svårigheter som det ändå innebär…men då hade ju inte jag varit jag på de bra sätten heller…

    Och de där dagarna då jag bara är arg: arg på diagnosen, arg på allt som blir fel, arg på att jag inte passar in i världen, arg på att världen inte passar mig…arg på att jag blir arg…ja, de dagarna kommer. Ibland vill jag bara bita folk som är så nöjda och positiva med allt som om man inte skulle få tycka att det är pest och pina också (föreställer mig en kvinna med förlossningsvärkar som får höra att det är så ljuuuvligt att föda barn…jag har aldrig gjort det själv förstås, men det är ändå den bilden jag får i huvudet). De dagarna kommer nog att fortsätta att komma. Hur jag bäst ska hantera dem har jag inte kommit fram till ännu, men jag kanske får sätta mig bredvid clownen och bara vara arg med henne ett tag.

    Plåstra först och springa sen är bra, och känner du att du behöver springa av dig lite innan alla plåster är på så tycker jag att du ska köra på! Vill inte clownen springa så spring ändå så får hon titta på så länge hon känner för det. Hon kanske blir nyfiken när hon ser att det inte är så farligt där ute på ängen, hon kanske till och med tycker att det ser lite roligt ut?

    Idag har jag förresten Pippi Långstrump på mina själaplåster. Kan hon ha nedhasade udda strumpor och hål på klänningen så kan jag ha revor på strumpbyxorna och ändå vara bra på mitt eget unika vis. 😉

    Svara
  9. "Jessica"

    Jag har också fått papper på mina bokstäver el snarare på ungarnas bokstäver det ligger nämligen en hög A4 ovanpå deras leksaksbokstäver…… men det var den synen som kom upp när jag läste bauti´s rader 🙂
    (btw läste lite på din blogg bauti _BRA!!)

    Svara
    • Tove Lundin

      Haha! Underbar ordvits a´la ”Jessica” ”papper på bokstäverna”!
      Det där lät ju mycket charmigt, Frida! Lagom gulligt, inom gränsen liksom, haha! Fniss och skämmas på en gång – jag vet!!
      Vad find du beskriver det! Jag blir så glad av att läsa era tankar kring detta, du ligger ju lite före mig i bearbetningen – vilket gör att jag ibland tänker ”Visstja, sådär skrev ju Frida förut att det var”. Det dämpar bitterheten och mjukar upp det onda! Fortsätt gärna dela med er, jag slukar allt!
      Tack <3

      Svara
  10. Micael

    Jag tycker grattis! Det kan väl ändå vara skönt att få det bekräftat av ”samhället”, jag hade rätt och ni hade fel, pilutta?

    Svara
  11. rabbit

    Glömde säga tack vad fint att ni hejar på! Både mig och den andra lilla. Och fasen Frida det är en bra idé. Känner jag den där clownen rätt kan hon nog tycka det är rätt ball. Om inte annat så kommer hon ju bli så jäkla rastlös i kroppen efter ett tag att hon inte kan låta bli att hoppa upp och vara med.. 😉

    Svara
  12. Malin Bergendal

    Grattis 🙂 Andra kanske inte kommer att fatta bättre, inte alla andra i alla fall. Men du kommer att ha svar till dem som har andra teorier om varför du är som du är och gör som du gör. Och till dig själv.

    Svara
  13. Tove Lundin

    Tack 🙂
    Precis så känner jag. Även om vissa inte fattar kan de slopa sina egna teorier. Kanske skönt för dem också, de som alltid måste veta varför man är och gör på ett visst sätt som inte stämmer överens med mallen..
    Men framförallt är det ett svar till mig själv!

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *