Ge en gåva

Lite tips inifrån

Liten, busig och avig!

Jag bestämde mig för att sammanfatta de saker som varit viktiga för mig i livet. Fråga gärna om det saknas något, eller fyll i med mer tips. Jag menar inte att man ska följa allt till punkt och pricka – det skulle förmodligen ingen klara. Men kanske jag kan bidra med ett nytt perspektiv..

Rutiner

Mornar får gärna se exakt likadana ut. Gå upp samma tid, klä på sig, äta frukost, borsta tänderna – alltid i samma ordning. Frukosten får gärna vara samma (jag åt samma hela min uppväxt). Stadig och utan socker. Lägg fram kläderna innan, hörde att artisten Petters mamma la fram kläderna åt honom på rad. Så kunde han ”leka brandman”, han gör det tydligen fortfarande.

Köp gärna kläder som inte skaver och strumpor som inte hasar ner. Samma sak gäller kvällar. Inför rutiner för läxläsning, aktiviteter med mera.

Hjälp till

Hjälp till med att packa gympapåse, göra läxor med mera, ditt barn blir inte bortskämt för den saken. Min pojkvän fixar i dag de saker som är superlätta för honom och supersvåra för mig, som att packa min väska. När jag pluggade på universitetet kom min pappa förbi med frysta matlådor.

Lyssna inte på de som tjatar på att man måste klara allt, jag hade inte varit journalist i dag om jag fokuserat på det jag inte kunde. Självklart bör man lära sig att göra saker själv, men mitt råd är att hjälpa till så mycket det bara går. Inte fnyser man åt föräldrar som hjälper sina rullstolsburna barn och kallar dem curlingföräldrar. Kanske jag kommer behöva hjälp resten av mitt liv, kanske inte – det påverkas inte av att mina föräldrar hjälpte mig lite extra som barn.

Fokusera på det bra

Är ditt barn dålig på matte, hjälp till lite extra med det, det räcker gott med att klara sig ”på gränsen”. Var uppmärksam på vad ditt barn gillar, skriva, måla, bygga saker.. Uppmuntra till detta, bli inte orolig för att ditt barn inte klarar vissa saker. Om du uppmuntrar dess förmåga att tänka ”utanför boxen” banar du väg för en kreativ människa som kommer gå långt i livet.

Skolan är totalt missanpassad i dag, om man frågar mig. Hörde nyss en historia om en kille som var dålig på matte, skolan tyckte då att han skulle ägna sig åt bara det i tre år. Hur galet är inte det? Killen fick hjälp att komma in på en bygg-linje, vilket passade hans kreativa sida – han är en mästare på graffitti.

Byte av aktivitet

Varje gång jag ska byta aktivitet är ett äventyr. Ibland funkar det, oftast blir det katastrof. Det underlättar om jag är förberedd. Typ: ”Nu hinner du skriva klart en artikel, men om två timmar ska vi iväg – så jag påminner dig igen om en halvtimme, då hinner du fixa dig”. Går det bara inte att bryta upp stannar jag hellre hemma och fortsätter skriva – och det är inte världens undergång. Mina liknelser går förhoppningsvis att applicera i andra situationer.

Ilska

För att orka leva måste jag förlåta mig själv för alla arga ord som kommer ur min mun, det gör ont att såra den man älskar. Ibland måste man få skrika, ett tips är att låta ditt barn få skrika klart – ilska är naturligt och om man tillåts släppa fram den går det ofta över på 15 sekunder.

Det var aldrig så att jag tyckte det var min rättighet, när jag satt i hallen och skrek för att strumpan var knölig eller över lappen som skavde. Jag visste mycket väl att jag var dum mot mamma, därför skrek jag lite högre. Myror i kroppen och samtidigt hela världen som gick för fort där utanför. Tryck över mitt lilla bröst, ledsna arga tankar om vartannat. Skav inuti och utanpå. Många gånger tänkte jag under mina utbrott ”hur mycket kan man skrika, hur länge och hur högt?” Som att skriket inte var jag eller något jag hade kontroll över. I dag kan jag definiera känslan när jag skrek och grät sådär, jag kallar den panik.

När man har skrikit klart vill man trösta, jag förstår att det är svårt men låt ditt barn få be om ursäkt tyst genom att ta emot din kram, eller liknande. Man vet att man har sårat, om du vill prata om det passar det bättre vid ett senare tillfälle.

Sist men inte minst vill jag säga att det viktigaste av allt är värme, jag minns min barndom som ett kaos men med massor av värme. Och det är vad som räknas i slutändan.

– Min lilla Tuva, du är det finaste som finns, sa min mamma och smekte mitt hår.

Allt det onda försvann.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

35 kommentarer till “Lite tips inifrån

  1. Katarina

    Vilken fantastiskt fin text Tove.
    Den hjälper mej att förstå min son bättre. Även fast han inte har adhd utan asperger så är det en del gemensamma drag. Som utbrotten, skriken, ilskan och sen förtvivlan över att inte kunna styra sina känslor.
    Önskar att jag kunde, för en stund, känna alla hans känslor och se världen med hans ögon för att förstå honom bättre.
    Åh nu måste jag springa in på hans rum och hålla om honom en stund. Om han låter mej förstås. 🙂
    Kram! <3

    Svara
  2. Tove Lundin

    Tack Katarina! Jag önskar också att man kunde visa sina känslor för andra! Men det verkar som du förstår honom bra, tycker jag. Vad mysigt med en mamma-kram, hoppas han var på det humöret 🙂
    Kram från mig <3

    Svara
  3. Katarina

    Ja hoppas det. Som förälder känner man sej ofta otillräcklig. Men känner han sej sedd och älskad för den han är så är det en bra start.
    Japp jag fick en lång och sugergo kram. 🙂

    Svara
  4. Barbro

    ”Skav inuti och utanpå”
    Så är det ju även som vuxen. Fantastiskt bra text Tove. Så bra sammanfattat.
    Är lite kaosig i huvet idag, radioprogrammet tog musten ur mig…fast det var kul och jag är så stolt över oss Tove 🙂
    Jag skrev ju förut att min utredare nu skjutit på allt för hon ville prata med läkaren för att se om/hur vi skulle gå vidare.
    Jag blev arg och menade på att jag aldrig kommer acceptera att en läkare jag inte träffat uttalar sig om mig.
    Idag fick jag tid hos läkaren!!! 🙂
    Inte förän 13 april, men ändå 🙂
    Tycker ni jag ska klaga på att det tar förlång tid?
    Riot!

    Svara
  5. Tove Lundin

    Åååh, vad mysigt med en kram – enligt mig bland de bästa medicinerna! Det räcker gott att känna sig sedd och älskad, mer kan man inte önska sig 🙂

    Tack Barbro och Grattis 🙂 (Frida fick ju också tid i dag) Vad du är cool som står på dig. Jag tycker 13 april är länge om man ser till saker som rättvisa, människovärde och upprättelse. I verklighets-mått är det ganska kort 🙂 Ska själv träffa min läkare den 13:e april, överläkaren angående min adhd-utredning den 23:e mars. Det rullar på för oss! Synd bara att min psykolog slutar och jag måste börja om på noll med att hitta en ny osv.. Men man kan ju inte få allt här i världen…
    RIOT!

    Svara
  6. Cia

    Körde hem från jobbet och hörde dig på Karlavagnen, tänkte att jag måste kolla in din blogg. Blev så glad när jag läste, Hjälp till! Jag hjälper alltid min 13-åriga son med att packa. Varje morgon innan han går till skolan, ställer han sig framför mig och frågar om han har allt. Vilket han alltid har 🙂 Jag får ofta känslan att folk tycke jag skämmer bort honom och ibland tvivlar jag på mig själv. Därför kändes det så skönt att läsa det här!! Tack.

    Svara
  7. Barbro

    Jag gör en facebook-grupp som heter Hjärn-gänget

    Den kommer vara stängd vilket innebär att andra kan se medlemmar och hitta gruppen, men inte se vad som skrivs i den.

    Gör ansökan där så lägger jag till er
    Crazy-kramar 🙂

    Svara
  8. Katarina

    Gillar också rubriken Hjälp till. Är ju precis så jag känner att jag vill göra. Men man får ständigt små kommentarer och pikar från skola och andra vuxna, som minsann vet hur det ska vara.
    Min son är, förutom sin diagnos, muskelsvag. Vilket inte är detsamma som otränad. Därför bär jag hans väska och gympapåse alla gånger jag kan. Inte för att jag är en puckad, överbeskyddande mamma som har megastort behov av att känna mej behövd.
    Morr! Blir upprörd bara jag skriver om det. Att man ständigt ska behöva försvara och förklara det sätt man lever på.
    Tack gulliga Tove för att du lyfter upp de här sakerna och belyser dem på ditt tydliga och braiga sätt. <3

    Svara
  9. Tove Lundin

    Jippi Barbro! Vad kul, tack för att du tog tag i saken! Spännande 😀

    Hej Cia! Vad kul att höra att man nådde ut genom radion!
    Jag förstår er verkligen Katarina och Cia. Jag tänker att om jag måste välja mellan att ägna en timme åt att få med allt innan jag går hemifrån och sedan vara skakig halva dagen av den stressen, eller att min pojkvän hjälper mig på fem minuter – väljer jag det sista.
    Och de föräldrar som tycker att det viktigaste är att ha barn som kan packa och bära gympapåsar, hålla reda på matlådor, pennor och allt vad det är, istället för att de får vara barn med all den kreativitet och fantasi det innebär, som gynnar dem resten av livet – då kan de få stå för dem. De barn som kan själva kommer tala om det, tror jag, det är snarare så att de som behöver hjälp inte talar om det. Tycker ni gör himla rätt i att uppmärksamma era barns behov och hjälpa dem <3

    Svara
  10. Barbro

    Du måste ju också va med i gruppen Tove, leta upp den Hjärn-gänget.

    Ansök allihop, ju fler vi är desto roligare 🙂

    Svara
  11. Tove Lundin

    Hittar den inte Barbro – kanske den är för hemlig? 🙂 Ska leta vidare! Kan man länka här?
    Måste bara kommentera igen angående att skolan regerar på att du hjälper din son Katarina! Fy vad arg jag blev, ju mer jag tänker på det desto argare blir jag! Man är så snabb med att ordinera mediciner mm, men att bära en väska – hur kan man, lixom! Hur tänker de?? Det bästa är väl att underlätta vardagen för dessa barn så mycket och på alla sätt det går!
    Puh, nu känns det bättre när jag avreagerat mig lite 🙂

    Svara
  12. Ardita

    Hej Bästa Tove! Jag blir så lycklig varje gång jag läser allt du skriver här 🙂 för jag ser mig själv hur jag var och fortfarande är idag.. innan jag viste att jag hade adhd så fattade jag aldrig förut varför kan inte jag lätt välja vad jag ska ha för kläder eller även när jag ska handla/shoppa är det svårt för mig att bestämma vilken ska jag välja. Sen är väldigt osäker på mig själv.. varje gång jag ska prata ifall jag gör mig bort 🙁 Skriva är inte min bästa sida heller men jag försöker göra mitt bästa. När det gäller och dejta killar så blir jag alltid utnyttjad..kanske för att jag är snabb och väldigt ärlig 🙁 Förresten har någon av er sömn problem? Själv sista 5 åren lider allvarligt av det och inte än har någon läkare hittat något rätt medicin 🙁
    Barbro Hjärn-gänget finns några stycken på fb.. vilken är just din?
    Kramar till er alla!

    Svara
  13. Cicci

    Ardita har du testat ett bolltäcke någon gång. Jag fick ett utskrivet pga att jag hade problem med ångest och sömn. Tycker det fungerar mycket bättre än sömnmedecin.
    Även om jag inte har samma problematik så kanske det kan vara något för dig att titta på.

    Svara
  14. Frida

    Det där lät intressant Cicci! Ett sådant kanske man skulle testa… Själv kan jag absolut inte sova utan täcke eller med ett för tunt och lätt täcke, spelar ingen roll hur varmt det är. Jag måste liksom känna att jag har något ovanpå mig, det här måste ju vara en hit för mig. Dyrt som tusan, men hur ovärderligt vore det inte att kunna sova?

    Svara
  15. Ardita

    Tack snälla Cicci! Har googlat lite och den var inte billig direkt men min dåliga sömn suger verkligen..

    Svara
  16. Frida

    Cicci, när du fick täcket utskrivet, fick du då det subventionerat på något vis? Låter täcket mycket när man rör sig tycker du?

    Svara
  17. Linnéa

    Hej alla:) Ni pratar om bolltäcken så jag tänkter att jag kunde komma in i samtalet och säga vad jag har att dela med mig av :). Jag tillhör sll och jag fick mitt bolltäcke gratis av landstinget, utskrivet av min psykoterapeft för att motverka min ångest/orolighet. Fick sedan gå till habiliteringen för att prova vilken sorts täcke som passade mig bäst. Jag har ett täcke med både bollar och små korn samt en vaderad sida. Jag tycker inte att det låter mycket, kornen rasslar lite när man sparkar kraftigt när man har det på sig, men om man bara rör sig/vänder sida etc så är det väldigt litet ljud. Jag tycker heller inte att det är speciellt varmt, snarare att bollarna leder kyla lite så där, men det fixar jag med en filt ovanpå.

    Svara
  18. Linnéa

    Jag vill verkligen också säga så att andra som läser kanske provar själva, om de känner liknande.
    När jag ligger ner med mitt bolltäcke för att vila, så blir jag så lugn, min kropp blir alldelles tung och stilla, mina tankar ”försvinner”, jag kan inte motstå att somna. Det är som magi, den som uppfann bolltäcket är en magiker! 🙂 . Man kan också sitta upp, tex framför datorn med täcket runt sig (istället för en filt) så blir kroppen förankrad och inte lika ”spattig” och det blir lättare att konsentrera sig mentalt på det man läser eller vad man nu gör.
    Innan jag fick mitt täcke kunde jag inte vila mig under dagen fast jag var så trött, kunde inte stanna still tills jag var pigg igen, bara upp-ner-upp igen. Har precis börjat genomgå en neuropsykiatriskutredning, med all sanorlikhet ADHD-Aschberger.
    En fråga till alla som läser, och som vill svara så klart;
    När ni borstar tänderna går ni runt i huset då?

    Svara
  19. Ardita

    Hej Linnea! Min fråga är jag som går på adhd mott.och träffar aldrig samma läkare, tror du jag kan fråga de om bolltäcket? Jag brukar gå rund när jag borstar tänderna. Ska testa ny medicin som heter theralen som kanske kommer hjälpa med sömnen.. Känns som jag aldrig kommer få hjälp med att få ordning på min fruktansvärda sömn 🙁 sorry att jag gnäller för mycket!
    kram Ardita

    Svara
  20. Barbro

    Aldrig hört talas om bolltäcke, låter ju helt fantastiskt! Måste kolla upp om jag kan få ett sånt.
    Jag går omkring och borstar tänderna för det mesta. Klär av mig samtidigt vilket blir problem eftersom tandkrämen hamnar överallt, och ändå kan jag inte låta bli…det bara blir så. Eller så försöker jag planera dagen/morgondagen med mina barn, som blir irriterade eftersom dom faktiskt inte hör vad jag säger. jag tycker jag är så himla effektiv fast det inte blir nåt vettigt gjort egentligen.

    Svara
  21. Tove Lundin

    Hade inte heller hört talas om detta! Tack Cicci och Linnéa för info! Jag tänker ta reda på mer för att kanske ta med i min bok, alla tips är hjärtligt välkomna här!
    Linnéa: jag skulle aldrig få för mig att stå still när jag borstade mina tänder! Gärna gör jag något annat samtidigt också, som att spika upp en tavla. En gång försökte jag blåsa ut alla ljusen – inte att rekommendera 😀

    Svara
  22. Cicci

    Jag har fått mitt utskrivet som Linnéa fast i mitt fall var det en arbetsterapeut som skrev ut det åt mig. Tycker inte heller att det låter särskilt mycket.

    Svara
  23. Jaana Lamberg

    Fantastiskt Tove!
    Här finns en 48 år gammal trettonårig som skulle behöva föräldrar som kunde ge mig en bamsekram just nu ;-¤

    Svara
  24. Tove Lundin

    Underbar täck-diskussion här 🙂 Massa nytt för mig som har ett platt duntäcke skvalpandes över mig..

    Hoppas du har din dotter eller någon annan tillhands för en kram Jaana! Hellre 48 år gammal 13-åring än 48 år gammal 100-åring om man frågar mig 😀

    Svara
  25. Frida

    Åh men suveränt! Då ska jag verkligen höra mig för om möjligheterna till ett bolltäcke när det blir dags att hitta rätt hjälpmedel för mig. 🙂 Tack Linnéa och Cicci!

    Stå stilla när man borstar tänder, hur skulle det gå till? Nej det där är en grej som min kära mor har irriterat sig på sedan jag var barn att jag prompt skulle knata runt (och helst samtidigt dra tandkrämsdrypande konversationer med henne) men hon har lärt sig att det är lönlöst att protestera… 😉

    Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *