Ge en gåva

En liten historia om gardiner

- Förlåt!

Sitter och jobbar vid mina nytvättade gardiner med dagens första kopp kaffe.

Morgonen började med en stor kaffefläck på den ena gardinen, och eftersom det redan fanns en lika stor, intorkad, på den andra tyckte jag det var läge med en tvätt. Jag har en illusion av att jag är en person som kan ha vita spetsgardiner och annat pluttiplutt, vilket resulterar i en och annan synlig fläck.

För den som är nyfiken på hur man spiller ner en gardin med kaffe kan jag tala om att man bara ställer koppen lite vingligt, nästintill omöjligt, på ett bord nära gardinen, addera en ouppfostrad katt och tada!

När jag hade torkat upp gjorde jag en rörelse á la Tove (hela armen åker upp och ut på ett supersnabbt sätt) som resulterade i att resten av kaffet hamnade på samma nämnda gardin. I samma veva ramlade en lampa, bok och blomma i kaffepölen. Gardin nummer två hade gått ungefär samma öde till mötes förra månaden.

Istället för att trä av gardinerna slet jag av hela stången och släpade den efter mig tills gardinerna var av – de skulle ju ändå tvättas, plus att det var ett bra sätt att avreagera sig på.

De stackars gardinerna blev glömda både i tvättmaskin och torkskåp innan de kom på plats igen.

Men nu är det klart och jag har förtjänat mitt kaffe! Alla sätt är bra utom de dåliga, som jag brukar säga.

Läser en bok om att se på saker från den ljusa sidan och jag har bestämt mig för att försöka: tack virrhjärna och adhd-spasmer för att jag fick dricka gott kaffe vid rena gardiner!

Kolla in vår Facebook-sida!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

11 kommentarer till “En liten historia om gardiner

  1. Barbro

    Otroligt bra jobbat, jag hade nog rivit ner gardinerna och aldrig hängt upp dom igen. När jag tänker efter så har jag ju inga gardiner hemma utom i sönernas rum 🙂

    Svara
  2. Barbro

    Jamen självklart, en katastrof som dyker upp från ingenstans…så jäkla jobbigt att behöva handskas med.

    Min son spillde vatten på mattan häromdagen och han tog hand om allt själv men jag var galet uppstressad tills allt var klart…varvade ner efter en stund…mina killar skrattar och min yngsta (16) sa; -Kolla morsan, nu har hon damp igen, med glimten i ögat. Härligt 🙂

    Svara
  3. Barbro

    Jag har varit pedantisk, men tvingat mig att sluta. Jag tror att pendantigeheten är ett slags kontrollbehov. Om allt är perfekt kanske man funkar liksom.
    Jag har ett fruktansvärt kontrollbehov när det gäller andra saker. Jag måste veta direkt vad som gäller i alla lägen annars blir det bara kaos i huvudet.
    Nu när jag har tonårssöner måste jag verkligen lägga band på mig eftersom jag inte kan styra dem och de är inte pedanter kan jag säga. Jättesvårt!

    Svara
  4. Tove Lundin

    Haha, skönt med folk runt en som både kan skratta med en och åt en (för det måste man få ibland) 😀
    Jag är lite pedant på insidan.. Men orkar inte leva ut det lixom, så det blir bara till att släppa kraven, för det mesta går det och jag tror det gjort mig till en lyckligare människa!

    Svara
  5. Jaana Lamberg

    Ha hah haa…Härligt och ännu mera härligt att inte behöva vara ensam en ”flax Fia” som flera har kallat mig….;-P
    Och att få höra frågan utav sitt eget barn som håller dig fångat med en kram för att man inte skulle springa fram o tillbaks på ett allmänna ställe – ”är det roligt mamma att ha damp” – känns oxå helt OKEJ!
    Veckan innan fick jag en riktigt hård spark i benet för att jag hade tittat på – stirrat – som hon sa – för länge någon som hon absolut inte ville att skulle upptäcka oss bara för att den personen var en utav de ”pinsamma mammas vänner” – och jag hade ju glömt bort det och tittade bara för att komma på vem det var…jag behöver lite längre tid med mitt minne för att jag har väl inget…
    Stackars barn – vilka situationen de får uppleva med sina damp-iga föräldrar…(har man hört en icke-damp Svensson säga…
    Bamsekram till alla dampisar i den här fördomsfulla världen!!!!!!!

    Svara
  6. Tove Lundin

    Haha, flax-Fia 🙂 Låter skönt med barn som förstår! Min familj kan också skratta med mig – jätteskönt! En och annan spark kanske man får räkna med 🙂
    Bamsekram till dig med!

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *