Ge en gåva

Lite om vänskap

Inte min största hobby.

I dag har jag träffat min gravida barndomsvän. Självfallet fick jag både illamående och foglossning (jag är bra på att leva mig in). Men sammanfattningsvis har det varit en mycket trevlig dag.

Vi fann varandra på gymnasiet där ingen riktigt hittade sin plats. Och sedan dess har vi hållit ihop. Hon ville bo granne med sina föräldrar, jag ville åka jorden runt. Jag pratade om revolution och författarskap, hon om svampplockning och hästar. Jag tog henne till universitetet. Hon tog ner mig på jorden.

Hon säger att om det inte vore för mig hade hon nog aldrig vågat plugga vidare. Hade det inte varit för henne hade jag nog aldrig kommit hem från mina resor.

Vi har aldrig varit sådana bästisar som skuttat arm i arm eller sagt ”puss fina vännen” till varandra med bebisröst. I ärlighetens namn tycker hon att jag är helt galen, hon läser inte mina texter eller förstår vad jag sysslar med. Jag tycker hon är rätt tråkig som hellre åker på kryssning med mormor när jag har fest. Det handlar inte så mycket om sådant när jag väljer mina vänner. Det handlar egentligen bara om en sak:

Att älska och bli älskad för den man är.

Jag önskar att alla människor kunde se att det finns de som älskar dem – precis som de är. Det kan bara vara lite svårt att urskilja dem.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

24 kommentarer till “Lite om vänskap

  1. Tina

    Ha ha ha! Jag tycker inte du är helt galen…men nästan. Och det händer ibland att jag läser dina texter, men som sagt, det är inte alltid jag förstår vad du pysslar med. Men det gör inget. Puss på dig <3

    Svara
  2. Leila

    Hej Tove,
    hittade din blogg nu mitt i natten. Du låter så himla sund och det lilla jag orkat läsa (missförstå mig rätt, jag är inne i en djup depression, är suicid, ”bipolär tror min läkare”…så därför kan jag bara läsa bitvis) Jag ska försöka läsa mer när orken finns. Känns bara skönt,fast jag vet, att jag inte är ensam om att må dåligt. Fast det känns som om ifall jag vore hälften så stark som du så skulle jag kanske må ok. Tack för att du skriver. Ringde just en akut jour och blev bortkopplad mitt i samtalet och nu kommer jag inte fram..story of my life.. Måste fråga, du har säkert skrivit om det längre ner i något inlägg, men hur dina erfarenheter varit inom psykvården? Antingen är jag en idiot på riktigt, eller haft otur att träffa ”utbrända robotar”..jag vet inte. usch, förlåt för det långa inlägget. Tack igen för en fin blogg och lycka till med allt du tar dig för.

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Leila!
      Kul att du hittade hit, du behöver inte ursäkta ditt inlägg – här får man skriva hur man vill, det finns alltid någon som känner igen sig! Jag bloggar här eftersom jag en gång varit minst hälften så stark som jag är i dag. Och för att jag kopplats bort många gånger när jag behövt det som mest. Förstår att du inte orkar läsa allt. När du orkar; här skriver jag en lista på ställen att ringa, här diskuterar jag vården i kommentarerna.
      Sammanfattningsvis när det gäller mina erfarenheter av vården kan jag säga: Psykvården i Uppsala, dit jag gick förut har fått hård kritik av Socialstyrelsen på alla nivåer. Nu är jag i Stockholm. Förra veckan var bland de sista gångerna jag fick träffa min psykolog, utan henne hade jag inte varit där jag är i dag. Tre gånger under vår kontakt har vi hotats sluta pga. nedskärningar. Bland annat har hälften av psykologerna på mottagningen där jag går inte vetat om de får vara kvar om två månader. Nu är det definitivt slut för min del. Vi är inte klara än. En av de saker jag fortfarande behöver bearbeta är hur traumatiserad jag blivit av vårdens bemötande… Det säger en hel del.
      Här på bloggen har jag frihet att hjälpa på ett annat sätt än om jag vore läkare. Jag kan göra en depp-lista, eller tipsa om Eckhart Tolles ”Lev livet fullt ut”.
      Men framförallt vill jag ge ett löfte om att solen finns bakom molnen. Och jag vill säga att dina tankar inte är du. Och att du är älskad precis som du är.
      Fortsätt gärna läsa här, jag har fler grymma läsare med jobbiga erfarenheter och stora hjärtan..
      Kram!

      Svara
  3. Katarina

    Underbart med riktiga vänner.
    Har inte haft några på väldigt länge. Men nu har det äntligen lossnat. Mycket pga att jag själv krupit ur mitt, mer än årslånga vinteride.
    Så himla skönt med nån som förstår vad man säger, som upplever samma saker mm.
    Tänker – hur har jag kunnat klara mej så länge utan en vän? Svaret är väl att jag inte var mottaglig tidigare.
    En liten fundering- Äter läkare bromspudding med limsås till lunch eller? Varför tar allt så lång tid.
    Var till läkare och psykiatriker för en vecka sen men remissen som skulle skickas till psykoterapeuten har inte gått iväg än. Ringde just och kollade.
    Man blir så matt.
    Ja ja. Ta ett djupt andetag. Njut av solen och… Ja jag ska färga håret!
    Måste pigga upp mej med nåt. 🙂

    Svara
    • Tove Lundin

      Visst är det så Katarina! Man måste vara mottaglig, och våga ta emot kärlek. Det räcker gott med en enda vän om den är bra. De andra får vara kuriosa 😀
      Hahahha! (förlåt, kan som vanligt inte hejda mina gapskratt när allt bara blir för sorgligt) det kan mycket väl vara personallunch på vissa ställen 🙂
      Precis rätt gjort – att ringa. Tjata, tjata, tjata!
      Tills det lossnar får man andas, färga håret och annat livsbejakande – solen skiner ju i alla fall 🙂

      Svara
  4. Katarina

    Ja det är nog en populär personallunch inom sjukvården. 🙂
    Precis – andas färga håret, njuta av solen och hota med patientnämnden. 😉
    Jag sa att jag ”eldat på” förut och tänker inte dra mej för att göra det igen. Hehehe. Skönt att få njuta av den lilla makt man har. 🙂

    Svara
  5. Katarina

    En tanke slår mej. Får inte ihop det.
    Å ena sidan säger politikerna att – nu ska vi ta tillvara på allas resurser. Vi måste se till att få alla i arbete. Alla behövs för framtida pensioner osv osv.
    Men samtidigt skär man ner på resurser som behövs för att hjälpa folk med olika funktionshinder ut på arbetsmarknaden.
    Förstår politikerna vad de själva säger och vilka konsekvenser deras spariver får?
    Snurrigt värre. Eller är det jag som missat nåt?

    Svara
  6. Frida

    Katarina – så rätt du har! Och nej, jag tror inte att de inser att de biter sig själva i foten. Jag tror att vi åter landar i att det måste in fler psykon (och andra funktionshindrade) i riksdagen!

    Oh färga håret var alltid en bra lösning för mig förut. Känns allt pest? Bara att välja mellan rött, blont, mörkbrunt… Problemet är bara att jag med åren har gått från dötrist råttfärgat original till en riktigt fin mörkblond så jag har litegranna blivit bestulen på min ”färgterapi” av mig själv… MEN…jag har hittat lösningen i färgglada kuddar. Jag körde med nagellack ett tag också, men det blev så kladdigt överallt (orka vänta på torkning, liksom…)

    Svara
  7. Katarina

    Färgglada kuddar låter toppen. 🙂 Brukar spana in roliga och fina kuddfodral men fegar ur. Tänker – nej kanske blir för mycket färg. Hoppas komma över den tröskeln och bara braka på. Färgexplosion liksom. 🙂
    Våga blanda lite mer ohämmat och lekfullt.
    Har aldrig varit nån som gillar att färga håret. Fått små ryck ibland men mest haft min naturliga hårfärg. Men nu behövs nåt nytt. Känner mej trött och glåmig.
    Sätter igång så fort jag hittar den perfekta färgen.
    Ja, behövs absolut fler psykon i politiken. Synd att man inte har intresse av politiskt arbete.
    Tove vill du fortfarande bli statsminister? Ditt parti får min röst direkt. 🙂

    Svara
  8. Barbro

    Jag har samma erfarenhet som du Katarina. Jag har inte varit mottaglig för vänskap, men har nu flera fantastiska vänner.

    Leila, va bra att du hittade hit. Här får man så mycket positiv in-put att man kan få för sig att man är ”normal” (gud förbjude) 🙂
    Skämt åsido, Leila, ge inte upp, det blir bättre och när det krånglar så läs här. Jag har också hamnat i konstiga situationer inom vården. Vänliga men okunniga läkare. Otrevliga och okunniga läkare. Kunniga läkare som inte har tid osv osv. Men man måste kämpa på och min erfarenhet är att ju mer jag lärt mig själv om mina ”funktionshinder” ADHD och manodepressiva drag ju mer krav har jag kunnat ställa. Jag har kunnat ifrågasätta saker. Vården är långt ifrån perfekt och svensk vård ligger ibland mil efter andra just när det gäller psykisk (o)hälsa.
    Kram på er alla

    Svara
  9. Katarina

    Visst är det härligt Barbro, när man börjar släppa in folk i sitt liv igen.
    Har längtat länge men inte vågat och kunnat förrän nu.

    Svara
  10. Tove Lundin

    Tjoho vilken härligt färgglad diskussion! Fram för mer färger, i hår på kuddar och naglar (köpte mörkrött lack i dag)..
    Köpte vitaminer också – men dem behöver jag inte när jag tittar in här..
    Funderar mycket över det här med vården. Vi är den svagaste av alla samhällsgrupper med våra piniga diagnoser och sköra personligheter. Hur tacksamt är det inte att förvägra en människa hjälp – när personen tror att den inte är värd en flugfjärt! Som att sno godis från barn. Vi måste organisera oss (älskar att skriva det för jag ser det framför mig och det ser jättekul ut). Självklart Katarina ställer jag upp i nästa val 😀
    Riot!

    Svara
  11. Katarina

    Ok. Håll i hatten Reinfeldt! Nu blir det åka av. Tove ger sej in i politiken! 🙂

    Vill visa klipp från programmet Efter tio. Ofta intressanta teman och gäster.
    Igår var Caroline af Ugglas och Jonas Inde med och pratade om psykisk ohälsa och kreativitet.
    Väldigt intressant.

    http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=harfin_grans_mellan_galenskap_och_genialitet&videoid=2167784

    http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=jonas_inde_och_caroline_af_ugglas_om_kreativitet_och_depression&videoid=2167786

    Svara
  12. Tove Lundin

    Hahaha!! Tänk vad skraj han kommer bli – värsta konkurrensen 😀
    Tack för länkarna! Härligt att detta börjar uppmärksammas.. Precis så är det för mig, kreativitet är min bästa medicin! Tycker Caroline af Ugglas är så grym som visar sin konst, berättar och håller sånglektioner ”Alla kan sjunga”. Hon liksom för kreativiteten ut ur finrummen, för det finns ju kreativa psykon överallt 🙂

    Svara
  13. Katarina

    Ja visst är det härligt att det börjar uppmärksammas mer och mer.
    Ju mer info desto bättre. Tar bort fördomar, skuld och skam. Och visar på alla positiva sidor som kan finnas i annorlunda personligheter.
    Tänker ofta att du borde bli inbjuden till Efter tio eller nåt liknande program Tove.
    Du har massor att tillföra debatten.

    Svara
  14. Anna

    Det är så härligt när man lär känna någon som blir en god vän trots att man som personer kan vara VÄLDIGT olika. Jag har haft en sådan vän som jag träffade via ett jobb, men vi har tyvärr tappat kontakten. Ska försöka leta rätt på henne igen!

    Svara
    • Tove Lundin

      Katarina: Hihi, tack! Jag brukar fantisera om det ibland, att få ryta ifrån i offentligheten (bland annat därför bloggar jag här) Jag är som en ettrig terrier, kommer aldrig ge upp kampen! Har ansökt om att få bli ambassadör för Hjärnkoll, kanske det leder någonvart.. Du borde haka på, vi skulle regera i tv-soffan 🙂

      Anna: Vilken bra idé! Jag är säker på att hon tänker samma sak och vill söka upp dig. Man kan liksom vara säker på att de vännerna gillar en för den man är – annars skulle de aldrig stå ut eftersom de inte förstår sig på en ett dugg 🙂

      Svara
  15. Leila

    Tack Tove och tack Barbro för era fina ord. Har bara mörker just nu, men kommer följa din blogg Tove. Det hjälper för stunden och så snart jag mår bättre hoppas jag kunna delge mer än bara mörker till er härliga människor.
    Sköt om er och tack än en gång.

    Svara
  16. Barbro

    Leila, hoppas du få den hjälp du behöver för att komma ur ditt mörker. Jag vet hur jobbigt det är när det är som mörkast. Man orkar ju knappt gå upp på morgonen, hur ska man då orka kämpa med sjukvården. Hoppas du har någon anhörig som kan stötta dig och kanske hjälpa dig att kolla upp saker. Var inte rädd för att ställa krav och ifrågasätta. Det är bara du som vet hur du mår så ingen kan tala om för dig att du har fel.
    Stötte-kramar

    Svara
  17. Katarina

    Tack. Härligt när nån tror på en. Men jag trivs bäst bakom pennan, dataskärmen och kulisserna. Inte framför kameran. 🙂
    Hoppas du blir ambassadör för hjärnkoll.

    Svara
  18. Tove Lundin

    Leila, jag är övertygad om att du snart kommer kunna dela med dig av små ljusglimtar! Man blir så fjantigt lycklig över de där första som tittar fram 🙂 (typ kaffelukt eller en glittrande daggdroppe) Tills dess får du gärna berätta om ditt mörker – här blir ingen illa till mods. Sköt om dig!

    Katarina: Okej då, du får bli min manager 😀

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *