Ge en gåva

Bokstavsföljetongens andra del – OCD

Nu har vår bokstavsföljetong kommit fram till nya, spännande bokstäver. Nämligen OCD. Alltså Obsessive-Compulisve Disorder, även kallat tvångssyndrom.

Har man tvångssyndrom har man tvångstankar och/eller tvångshandlingar. Tvångshandlingar är inte att dubbelkolla om man verkligen stängt av spisen, vilket många kan tro. Har man tvångshandlingar går man tillbaka fast man vet att spisen är av. Inte nödvändigtvis en gång, utan tre, tio, tjugo gånger.

Man ska alltså inte säga till en person med tvångshandlingar att ”Jag måste också alltid kolla spisen när jag går hemifrån”. Då kan man lika gärna säga till en person med diskbråck att man också är lite stel i ryggen. Har man tvångssyndrom tar tvånget upp minst en timme om dagen. Problemen är ofta så stora att de påverkar ens vardag och jobb – all energi går åt tvånget.

Tvångstankar är oftast ”tänk om-tankar”. Tänk om de jag älskar dör, tänk om jag hugger en kniv i mitt barn, tänk om…

För att lindra tvångstankarna kan man ägna sig åt tvångshandlingar. Det blir alltså en så kallad ond spiral, vilket är rätt krävande, onödigt, inte minst dötrist. Men det går att bara ha det ena eller andra – även det dötrist och ytterst irriterande. Men går man obehandlad blir kopplingen allt starkare. Det kallas betingad reflex.

Av förståeliga skäl syns inte tankarna lika mycket som handlingarna. Men man kan även ha ”diskreta” saker för sig, som att sudda ut en helt text och börja om. Men tiden tvånget tar upp är densamma.

För att bli av med tvångssyndromet måste man göra tvärtemot. Det kanske låter som den enklaste saken i världen. Själv är jag så påhittig, lyckas jag göra mig av med ett tvång kommer det alltid ett nytt – minst lika fjantigt. Sen kommer det första tillbaka, så har jag en extra istället.

Och det handlar inte om att jag har ”för mycket tid att tänka på”. Ju mer stressad jag blir – desto mer tvång. Men jag är fast besluten att göra mig av med tramset.

För mig började det när jag blev riktigt sjuk 2008. Eftersom det tog över ett år innan jag fick hjälp kom min hjärna på egna sätt att hantera ångesten. Det blev värre och värre. I dag tar det upp nästan all min tid. Det är dags nu att berätta lite om det.. Så det ska jag göra nu, dela gärna med er av era erfarenheter!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

18 kommentarer till “Bokstavsföljetongens andra del – OCD

  1. Fanny - glimtars.wordpress.com

    Oj. Det där med att sudda ut och skriva om en helt text kunde vara jag.. eller jag suddar i och för sig inte ut en hel text men ofta enstaka ord. Mindre nu än när jag gick i lågstadiet tex. men fortfarande ibland. Men jag tror det också för mig (delvis? helt?) handlar om att få utlopp för energi. Om man helst sku röra på sig och hoppa lite upp och ner, men det inte är socialt acceptabelt, då kan man hålla på med sånt här istället. Ganska logiskt egentligen.

    Svara
  2. Katarina

    Tramset. Bra ord. Är så det känns, som trams.
    Bra skrivet. Tydligt och med bra exempel.

    Känns som jag befinner mej i gränslandet och tippar över i ”tvångstankar light” då och då.
    Om man nu kan det.

    Hade en period när jag dubbel, trippel osv., kollade spisen även fast jag visste den var av. Sen var jag dessutom tvungen att gå fram och kolla att alla vreden stod på noll. Annars fick jag för mej att spislampan var trasig och spisen var på även om det inte lyste rött.
    Gick så långt att jag var tvungen att säga noll högt och känna på varje vrede att de stod i rätt läge för att verkligen tro på vad jag såg.
    Men det lyckades jag bryta.
    Nu behöver jag ”bara” gå tillbaka ca tre gånger och kolla att spisen är av.

    Min hjärna väcker mej ibland på nätterna och tvingar mej hitta lösningar på vissa problem eller ältar oförätter mm.
    Det går inte att styra utan det börjar när det vill och slutar när det vill.
    Hemskt obehaglig känsla som skapar massor med stress och ångest.
    Räknas det som tvångstankar?
    Kram <3

    Svara
    • Tove Lundin

      Bra att du tar upp det, Fanny! Jag pratade med min utredare om det. Tror verkligen att nedtryckt rastlöshet blir tvång. Jag har massor för mig när jag går, skriver, väntar på bussen med mer, ibland så diffust att jag inte märker det. Men vips är det ett tvång. Något jag gör ”utifallatt”. Ibland vet jag inte ens vad som skulle hända om jag inte gjorde saken. Orkar bara inte med känslan.. Fram för mer hopp, skutt och spring!!

      Jo, jag skulle nog våga mig på att säga att du platsar, Katarina 🙂 Här är en bra sida, men du kanske redan har sett den. Och här.
      Låt oss skratta lite åt tramset! Det där med att inte tro på vad man ser kallas tydligen ”tvivelsjukan”. Det finns alltså ett namn på det. Tack för att du delar med dig, det betyder mycket för mig. Vad skönt att höra att du blivit av med det mesta, jag jobbar på det. Känns som att mycket rinner av mig bara genom att skriva om det och se att jag inte är ensam. Läste någonstans att det är som ”hicka i hjärnan” – klockrent!
      Kram <3

      Svara
  3. Katarina

    Tack va gulligt av dej att slänga in bra länkar!

    Ja det ska bli intressant att se vad de hittar i min snurriga, konstiga, underbara hjärna. 🙂
    Kram <3

    Svara
  4. Gerd

    Jag har nyss börjat läsa Pelle Sandstrak’s ”Mr Tourette och jag”, den är full av ”trams”. Har inte kommit så långt än men det är en fantastiskt öppen bok och han är ju hur modig som helst som bara berättar om allt!

    Svara
  5. A

    Idag hände något. Jag kom ihåg att jag också skriver en blogg, att jag har en ventil. Och jag skrev, hysteriskt långt. Sen skickade jag iväg. Sen gick jag in igen och skrev, om dig. Som ett tack för det du gör på denna blogg, det dina ord gör med mig. TACK!

    Jag kommenterar inte här så ofta, mest för att jag fastnar i igenkänningen så mycket att jag blir stum. Men jag läser, fascineras och älskar vartenda ord! TACK!

    http://tioradioapparater.blogspot.se/

    Svara
  6. Tove Lundin

    Hoppas du gillar dem, Katarina! Gillar det: snurriga, konstiga, underbara hjärna – så sant 🙂
    Kram <3
    Den måste jag läsa! Tack för tipset Gerd!
    Tack A för dina fina ord! Och tack för att du länkade till din blogg!! Det ska bli så himla spännande att läsa 🙂

    Svara
  7. Estelle

    Hej!
    Hittade av en slump till din blogg för några dagar sedan (några dagar tidigare hittade jag av en slump din bok i en bokhandel)och blev väldigt glad över att ha hittat en så bra och intressant blogg som dessutom handlar om ADHD! 🙂
    Har själv ADD och känner igen mig i mycket av det jag hitills har läst.
    Tar du någon medicin för din ADHD? Vad för medicin/mediciner i såfall?
    Har själv testat Conserta och liknande, men fick för mycket biverkningar och hoppas nu på Voxra som jag bara har ätit ett tag på låg dos än.

    Svara
  8. Katarina

    Idag är hjärnan ännu mer snurrig.
    Första dagen på utredningen.
    Jag och tre helt nya främmande människor, som jag skulle lägga upp hela mitt inre för.
    Jobbigt som tusan men nödvändigt. Tror det leder framåt.
    De misstänker redan bipolär.
    Fick veta att medicinen jag äter nu, mot depression, inte är bra om man har bipolär.
    Gör vissa symtom värre.
    Inte kul att höra när man knaprat dem några månader och läkaren dessutom ville höja dosen.
    Vilken tur att jag inte hann göra det.
    Fick utskrivet Lamotrigine, som de vill jag ska ta med ”Mycket snabb upptrappning”, som det står på papperet.
    Nån som har erfarenhet av Lamotrigine?
    Känns konstigt att trappa upp en ny medcin i raketfart för något de inte är helt hundra på att jag har.
    Eller också känner de sej tillräckligt säkra på sin sak redan?
    Den ska tydligen dämpa de dåliga effekterna av medicinen jag redan äter. (Cymbalta)
    Sen ska Cymbaltan bort helt och hållet men är svårare att ta bort utan hjälp av den nya medicinen.
    Ja snurr snurr i den konstiga, underbara hjärnan 🙂
    Känns som en bil kört rätt igenom huvudet. Man blir lite mör.
    Kram <3

    Svara
  9. Tove Lundin

    Hej Estelle!
    Vad kul att du hittade hit! Och att du damp på min bok 🙂
    Jag fick min diagnos nyligen och äter ingen medicin. Jag vet inte hur jag ska göra än. Vill prova alla verktyg som finns, hjälpmedel hemma mm. Lära mig mer om diagnosen.. Sen kanske..
    Välkommen hit 🙂

    Jag minns hur jobbigt det där var, Katarina. Som du skriver: jobbigt men nödvändigt.
    Jag äter inte medicin mot depression av just den anledningen. Knasigt att ingen sagt det till dig innan! Men jag tror det är vanligt att man provar sig fram, alla är ju så olika har jag förstått. Tyckte också att det var läskigt i början att äta en medicin mot något jag inte var säker på att jag hade. Jag äter Lamotrigine och det fungerar, tycker jag.
    Det låter bra att du tar bort en medicin som får dig att inte må bra.
    Härligt är det att du kommit igång! Att någon tar din snurriga underbara hjärna på allvar!
    Kram <3

    Svara
  10. Katarina

    Precis vad jag tänkte idag också: Äntligen är det någon som tar snurret på allvar!
    Nu kanske jag äntligen kan få svar på alla frågor som snurrar samtidigt som allt annat snurr i den snurriga, underbara hjärnan. 🙂
    Kram <3

    Svara
  11. rabbit

    OCD-fråga: är det fortfarande OCD om man inte tror att nåt hemskt ska hända utan bara tycker att allt känns fel och obehagligt i kroppen och själen? Liksom odefinierat men tämligen akut?

    Svara
  12. Tove Lundin

    Så är det oftast för mig. Har inte alltid något konkret, bara en känsla. Minst lika jobbigt det! Kolla in de braiga länkar jag gav Katarina, de är jätteinformativa!

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *