Ge en gåva

Allt löser sig

En rolig sak med att vara hypoman är att man ibland gör samma sak många gånger. (I mitt fall handlar det ofta om att sticka mössor och sjalar). Varför ska man bara göra en mössa när man lika gärna kan göra arton? Nej, låt oss en gång för alla byta ut uttrycket ”Lagom är bäst” till ”Mest är bäst”. Det rimmar ju dessutom!

Är man dessutom en gnutta företagsam är mitt tips att höra av sig till olika affärer eller loppisar. Där kan man sälja sin massproduktion. I helgen var jag på julmarknad på Uppsala slott för att sälja mina saker. Det är en årlig tradition. Varje år står jag bredvid en underbar kvinna som massproducerar glitterdrakar. Jag känner mig alltid som hemma där.

Att ta sig till Uppsala, komma ihåg allt som skulle med, gå upp tidigt på morgonen, hinna med tåget och så vidare var ju ingen match…

Eftersom jag är en organiserad person bestämde jag mig för att packa allt kvällen innan. Men först skulle jag bara göra klart en mössa. Sen skulle jag bara titta på en film. När det var avklarat tyckte jag plötsligt att ”det där fixar jag snabbt i morgon bitti, jag går bara upp lite tidigare”.

Lite tidigare var halv sju. Men när klockan ringde halv sju kändes det så himla tidigt helt plötsligt. Så jag bestämde mig för att sova lite till. Jag hade ju all tid i världen.

Sen var det ju bara att slänga ner alla saker i två stora påsar. Och sova-över-sakerna i en väska. Ju fler väskor och kassar att hålla reda på desto större utmaning. Eftersom jag är så bra på att komma ihåg allt i huvudet behöver jag aldrig skriva listor på vad som ska med. Nej, listor är till för tråkmånsar. Istället packar jag helt enkelt om väskan ungefär sju gånger. Okej jag kanske skrek lite och kastade några saker. Men det tycker jag är helt på sin plats när man ska göra en så stor och komplicerad sak som att packa en väska.

Jag tycker inte att det är en bra idé att gå till tunnelbanan i god tid. Då kanske man råkar ut för dötid. Dötid är något ytterst obehagligt därför går jag alltid hemifrån så att jag kommer fram i exakt tid. Men halvvägs till tunnelbanan kom jag på att jag hade glömt handväskan hemma. Det gjorde saken lite mer komplicerad – jag skulle missa tåget.

Men det gjorde ingenting. Jag hade ändå tagit fel på tiden då julmarknaden började. Den började en timma senare än jag trott. Så istället för att bli sen blev jag plötsligt tidig.

För visst är det så – att allt löser sig i slutändan?

Nu är jag hemma igen och är mycket nöjd med mig själv.