Marilyn, mitt lugn

Nykära!

Sådär, nu har jag äntligen satt mig ner för att blogga. Först tänkte jag sitta i vardagsrummet, men där var lite småkallt. Spontan-Tove tyckte det var en utmärkt anledning att istället ta ett långt skumbad. Tyvärr var det smutsigt i badkaret och bara tanken på att åtgärda detta fick mig att vända i dörren.

Efter en kvarts kortslutning tog jag med mig datorn in i sovrummet, lade mig på sängen under en filt – med strumpbyxor! Skulle strumpbyxor under filt användas som tortyrmetod skulle jag avslöja hela rikets hemligheter efter en minut (om jag visste några – vilket jag som tur är inte gör).

När allt som har med kli, skav och knöl att göra avlägsnats från kroppen lutade jag mig tillbaka. Som på beställning ställde sig Marilyn på min mage, framför datorn. Och där stod hon, först med nosen mot mig och sen med rumpan (förmodligen “hej skithög” på kattspråk). Hon tog sin tid och lade sig slutligen bekvämt (för henne) tillrätta. Ingen aning var den damen hållit hus hela dagen, men så fort jag vill ha privacy är hon framme.

I samma sekund hon lagt sig såg jag att batteriet var slut i datorn. Det är liksom något heligt med en katt som lagt sig tillrätta.. Man blir lätt gymnastisk av sig när man måste nå något, som en sladd på golvet. Precis när jag fick tag i den råkade jag röra på mig. Jag fick en blick som kunnat döda innan hon la sig bredvid istället.

Vet inte hur länge jag har tittat på henne, tiden har stått stilla. Denna underbara varelse som endast sju veckor gammal for upp i min famn, som att hon visste att det var vi. Egentligen ville jag ha en vit, fluffig sak men hörde mig säga “pax tjing för den tussen”.

Den svartfläckiga tussen som är bot på allt kli, skav och knöl i hela världen <3