Ge en gåva

Impulskontroll noll

Nu har jag bestämt mig! Jag ska flytta ut i skogen. Som jag skrev tidigare har jag en inre rastlös kris. Vad kan då passa bättre än att ringa på en annons ”torp mitt i skogen uthyres omgående”?

Sagt och gjort. Min snälla pojkvän kör mig dit nu, torpet har vare sig el eller vatten – sånt gör en bara innovativ tänker jag. Innovativ och impulsiv är två, enligt mig, ytterst positiva egenskaper. Nu hoppas jag att kvinnan som hyr ut väljer mig!

Enda kravet jag har är att där finns nät, så jag kan blogga! Hur jag ska få el? Petitesser! Jag köper ett litet bensindrivet elverk så är den saken ur världen.

Förresten vill jag verkligen rekommendera föreställningen ”Det här är jag” på Stadsteatern i Skärholmen, jag var där i dag. Att höra ungdomar läsa adhd-blogginlägg gjorde mig både varm och kall..

20120529-170335.jpg

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

18 kommentarer till “Impulskontroll noll

  1. cicci

    Skulle också vilja ha ett torp i skogen. Dock är jag petigare vill ha el iaf. Vatten kan man alltid ha på dunk.
    Ett ställe att åka ut till och bara pausa från världen.

    Svara
  2. Katarina

    Det låter härligt Tove. Bra att du lyssnar inåt tycker jag. 🙂

    Snubblade över nåt som heter Livsbild. http://livsbild.se/

    Så här beskriver de själva vad det går ut på:
    ”Under 2012 samlar Nordiska museet och Handikapphistoriska föreningen in berättelser och fotografier från personer med egen erfarenhet av funktionsnedsättning, och från anhöriga.”

    Tänkte att någon kanske vill vara med och bidra med text och / eller bild.
    Ha det bra.
    Kram <3

    Svara
  3. Tove Lundin

    Jag håller verkligen tummarna för att få det Cissi! Det fanns ett litet kallt hål bakom torpet, i marken där man kan ha ost mm. Och så finns det ju oljelampor mm 🙂 Men självklart blir det ovant utan el..

    Tack snälla Katarina för (ännu ett) superbra tips 🙂
    Ja, visst är det härligt att lyssna inåt! Tror man hör sig själv bättre ute i skogen..
    Jag blev sugen på att bidra med något, kanske du också har en idé!
    Hoppas du har det bra i nästan-sommaren! Och hoppas det går framåt med allt som skola, prat-tant och jobb. Tänker på er!
    Kram <3

    Svara
  4. Jenny

    Hej! Jag har en fråga till dig… jag förstår inte riktigt hur du har fått en sån diagnos. Jag tycker att jag själv är ”värre” än dig men jag tar inga mediciner och har ingen diagnos alls. Samhället idag sätter gärna etikett på allt och jag har svårt att hålla med om att välrden är så svartvit. Är du själv nöjd med att ha en diagnos att falla på? Känner du dig verkligen psykiskt drabbad av ohälsa? Tycker du verka ha ett normalt liv, herregud vem håller inte på med kläderna i evighet på morgonen ibland? Mitt bot blev barn faktiskt, har varit mer strukturerad sen jag fick barn. Kram på dig.

    Svara
  5. Tove Lundin

    Hej Jenny! Tack för din fråga. Jag har valt att inte berätta så mycket här på bloggen om hur jag fick min diagnos. Kanske blir det lätt så att man tror att man känner mig för att jag berättar så öppet om mitt liv. Men så är det ju inte.

    Som tur är känner jag att den delen av mig och mitt liv jag valt att visa upp här på bloggen hjälper andra att förstå sig själva lite bättre och att igenkänningen lindrar många. Dessutom tror jag att många kan läsa mellan raderna, om jag skriver att jag har svårt att välja kläder innefattar det mycket mer. Förstår inte riktigt din fråga om jag själv är nöjd med en diagnos att falla tillbaka på. Jag har aldrig varit så mycket för etiketter, men det är skönt att få en förklaring. Jag är jag – det vill säga en fantastisk varelse!
    Kram

    Svara
  6. Barbro

    Hej Jenny!

    Jag förstår inte ditt inlägg. Vad syftar det till? En person får inte en diagnos hur lätt som helst. Det tar tid och kräver utredning. Många av oss med ”psykisk ohälsa” känner igen oss här och vet precis vad Tove beskriver i nästan varje inlägg. Vi känner igen oss och får styrka att må bättre. Att våga stå upp för oss fast inte vår sjukdomar syns utanpå eller kan hittas i ett blodprov.

    Jag har svårt att tro att någon endaste människa går till psykvården och utreds för att få en diagnos om de inte behöver hjälp med sin ihälsa. Varför skulle man göra det?

    Har du någon diagnos Jenny? Vilken i så fall? Du behöver inte berätta förstås.

    Fundera över varför du skrev som du gjorde och förklara gärna för jag blev helt förvirrad.

    Hälsningar
    Barbro

    Svara
  7. Katarina

    Bra inlägg Barbro. Håller med dej helt och hållet.

    Tove. Tänker också att jag vill bidra med något till http://livsbild.se/
    men vet inte riktigt vad.
    Kanske hur det är att vara förälder till barn med asperger.
    Eller beskriva rastlösheten (kliet) i kroppen som får en att fara hit och dit och hitta på udda saker.
    Är tacksam för min rastlöshet som gjort att jag upplevt många spännande saker men den har också kört helt slut på mej mellan varven och kostat mycket pengar.
    Men ångrar ingenting.
    Nånting ska man väl ha att minnas och le åt när man sitter i gungstolen på ålderns höst. 🙂
    Kram toppen-Tove <3

    Svara
  8. Tove Lundin

    Tack Barbro och Katarina, det betyder mycket för mig att ni förstår. För mig är det viktigt att alla vågar ta upp sina problem här; stora som små. Adhd handlar ju bland annat om ”vardagliga” saker som blir till stora problem. Och vi måste respektera varandra för våra olikheter. När det gäller min andra diagnos bipolär tänker jag, av respekt för mig själv och mina anhöriga, inte bli detaljerad. Jag är rörd till tårar över alla ni som respekterar det och visar att ni förstår ändå. Jag lever med en dödlig sjukdom (obehandlad). Jag är glad att jag får hjälp och stolt att jag orkar kämpa. För det vill jag ha respekt utan att behöva förklara eller hävda mig varje dag.
    Tack igen <3

    Vad glad jag blir att höra att du vill bidra Katarina, jag hoppades på det 🙂
    Nu kan du låta hjärnan gå på högvarv (fast försiktigt) 🙂 Jag tänker collage, dikt, målning osv, osv..

    Jag ångrar inte heller någonting, det är en skön känsla – man måste leva i nuet, som Eckhart Tolle skulle sagt! Ska läsa hans böcker i sommar. Sen, när man sitter där i gungstolen, då blir det skoj att ha något kul att se tillbaka på!
    Kram Toppen-Katarina <3

    Svara
  9. Cissi

    Styrkekramar till dej Tove o alla ni andra som delar med er av hur jobbig vardagen kan vara för oss med diagnoser.

    Jag tror ingen skulle ifrågasätta nån med diagnos diabetes eller högt blodtryck o tro att den personen är ute efter en diagnos för att få nån fördel i livet…
    Konstigt att nån tror det…

    Alla som förstår hur vi har det vet hur mycket elände vi gått igenom och hur mycket slit det är för oss o våra anhöriga, men också vilka fantastiska människor vi är med våra lite crazyhjärnor.
    Love You all

    Svara
  10. Tove Lundin

    Och massa kramar till dig Cissi som också delar med dig här! Jag finner sådan tröst i era kommentarer, ibland räcker det att veta att man inte är ensam (varför skulle det annars finnas så många föreningar för anhöriga mm..) Att prata med likasinnade är den bästa medicinen. Kramar <3

    Sov gott Katarina, dröm om trevliga italienare den här gången, om drömmen tar dig till Italien igen (hihi) <3

    Svara
  11. rabbit

    Hallå Tove och hmm.. jag undrar om det där med dödlig sjukdom och WHO, är det bipolärdiagnosen du menar? Om du vill svara alltså. Kikade runt lite men blev snurrig av alla listor. Såg dock – tror jag – att unipolära depressionssjukdomar ligger högre upp vad gäller meck att leva med så att säga, liksom alkoholism tror jag, så länge man inte räknar självmordssiffror för där är väl bippis högre. Minns du varifrån du fick siffrorna?

    Övrigt: kanske det här är något att ta upp med Marilyn?www.sciencedaily.com/releases/2011/11/111104102125.htm

    /rrrr.

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Rabbit!
      Jag blir precis som du, snurrig av listor men ska leta. Det är tråkig statistik, både för att det är statistik och för hur det ser ut.. Jag tog det säkra före det osäkra och tog bort det 🙂
      Här kan man läsa lite tråkig info från Socialstyrelsen som handlar om att man fått upp ögonen för till exempel bipolär sjukdom som allvarlig sjukdom. Jag tycker det är viktigt att poängtera med jämna mellanrum.
      När man räknar inkluderar man oftast både följdsjukdomar som alkoholism mm, och självmord. Egentligen ska man inte jämföra, bara respektera varandra!
      Nu fick jag upp länken! Underbart!!! Ibland måste det vara kul att vara forskare 🙂

      Svara
  12. rabbit

    Tack! I vanlig ordning blev det dock bara till att rastlöst skumma igenom rubrikerna, funktionsnedsättning aktiverad, men den är sparad i högen, funktionsnedsättning aktiverad igen.
    Som jag gillar att ha ett alibi eller två 😀

    Svara
    • Tove Lundin

      Samma här! Är också en skummare – kommer man långt på! Hittade lite info (längst ner på denna sida) angående ångestparaden 2011, i dag som handlar om samma sak fördomar mm – mer lättläst 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *