Var är var saks plats?

Livsavgörande beslut.

“Låt var sak ha sin plats” tipsar jag andra psykon i min bok. När jag skrev det kapitlet hade jag precis, efter flera månader, hittat var saks rätta plats. Då var man lagom kaxig – sen flyttade jag. Det var bara att börja om från noll.

I går kom jag på mig själv mitt uppe i städningen. Plötsligt kunde jag urskilja ett tydligt mönster. Letade jag inte efter den “perfekta platsen för trådrullar” sist jag städade också? Och gången dessförinnan.. Men hur kom det sig då att de fortfarande låg i en tygpåse, i en annan tygpåse, i en skål med armband och två kapsylöppnare – på golvet under soffbordet? Hur länge ska man fundera över den saken? Går jorden under om de hamnar på fel plats? Skulle tygänglarna, spetsbanden eller gummisnoddarna bli sura och säga att “där ville ju vi vara”?

Efter att ha svarat nej på de två sista frågorna gjorde jag slag i saken, trådrullarna fick en egen liten låda. Sen var det som att något släppte inom mig. Knapparna fick en låda, broscherna, pärlorna..

Med nyfunnet självförtroende betade jag av lägenheten. Tygerna som legat ihopknölade under linneskåpet fick ligga i en stor koffert (som jag köpt till just det ändamålet för ett halvår sedan). Vinterkläderna hamnade i källren och sommarkläderna fick komma fram (bättre sent än aldrig). Visst, jag fastnade lite här och var. Började sy om en tröja och klädde ut mig till prinsessa. Men sånt får man ju räkna med.

Nu tänker jag njuta några dagar, intala mig själv att “såhär kommer det alltid att se ut här hemma”. Så fort jag använt en pryl lägger jag den på sin rätta plats igen. I några dagar.

Sen sitter man ju så klart här med trådrullarna bland kapsylöppnarna igen. Men då minns jag bara vad min mamma alltid säger: “A clean home is a sign of a wasted life”..