Ge en gåva

Två tröstande vita mappar

En Master of Social Sience, lite Diploma Supplement och en Degree of Bachelor of Arts. Två kritvita, oskrynkliga mappar som ingen i hela världen kan ta ifrån mig (inte ens Jante-fjante).

Tove Karin Maria Lundin. Pass with distinction.

Jag har lyckats med mycket i livet. Men, jag kan inte fylla i en blankett, göra planer, packa väskan, göra val eller komma ihåg att äta och dricka varje dag. Det får verka hur motsägelsefullt det vill, jag struntar i det. Så är det och jag tänker inte hålla det hemligt längre.

En myndighet har krånglat en längre tid. Jag tycker de ska ha fasta rutiner för oss som behöver extra hjälp. När de bad mig skicka pappren ännu en gång sa jag som det var. Jag har problem med blanketter och komplicerade saker. Tjejen blev arg, men hon fick ur sig vilket papper som fattades på ett mindre komplicerat sätt. Sen kom det:

– Om du har någon slags rädsla över att fylla i blanketter är det ju ingenting vi kan göra något åt.

Jag bet ihop och avslutade det vi pratade om. Innan vi la på sa jag:

– Du borde tänka på att inte använda uttryck som ”rädsla för att fylla i blanketter”. Om du funderar lite kan du säkert hitta bättre ordval.

Jag fick det ur mig, men förnedringen sitter kvar som en tagg i bröstet. När sådant händer tar jag fram mina examina, läser de fina orden som handlar om mig och allt jag har klarat. Tänk på allt det braiga du presterat i livet – och låt aldrig någon tala till dig som den tjejen gjorde utan att protestera.

Förresten: Det är inte coolt att kunna fylla i blanketter!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

8 kommentarer till “Två tröstande vita mappar

  1. Fanny

    Jag hatar att ringa till personer jag inte känner. Vilket såklart i pesto en främst är myndigheter och såna som man någon gång behöver kunna ringa till. Men idag träffade jag min coach igen och vi gjorde en lista på personer/instanser jag kunde ta kontakt med för att be om info om konstnärliga utbildningar. Och listan blev längre och längre och jag bet ihop och tänkte på hur jag månne sku få det gjort. Men sen sa jag det åt min coach, att jag inte tycker om att ringa till folk jag inte känner. Så hon gör det för mig! <3 underbart!
    Det ironiska i det här är ju bara att jag just gav DIG rådet att be andra ringa för dig. Men när det gällde mig själv glömde jag bort det. Det känns så grymt orättvist att sådant som alla i dagens samhälle förväntas klara av utan ansträngning tar så mycket av min energi! Men jag håller på att lära mig be andra om hjälp. För det är ju ingen vits att jag sätter all min energi på att vara frustrerad, det gör varken mig eller någon annan glad. Så jag tänker försöka lära både mig själv och mina närmaste att det inte är av lathet jag behöver hjälp med en del saker. Jag kompenserar ju med annat sedan! Tex genom att vara världens peoblemlösare åt andra.

    Det var bra att du sa ifrån åt den där tjejen i telefon! Det är ju såna där totalt omogna beteenden som är orsaken till att man inte vill ringa. För i telefon syns ju inget kroppsspråk mm som jag vet är supervikigt för mig själv för att göra mig förstådd. I telefon känns det som att det finns så mycket mindre flexibilitet än ansikte mot ansikte. Samma gäller mail, fast där är det lite lättare ändå.. Själv älskar jag att fylla i blanketter, men om de är krångligt byråkratiska så behöver jag någon som förklarar det jag inte förstår. Och alla kommunala och statliga papper brukar ju vara så där lagom invecklade…

    Svara
  2. Annapanna

    jag började just skriva ett litet inlägg med en massa svordomar i men jag tog bort allt för någon kan ju tro att jag är galen. blir bara så fruktansvärt arg av att läsa det du beskriver och om man tror på karma så ligger den där tjejen nog rätt risigt till. du är bäst, hon är sämst. punkt slut. du får folk att må bra och hon får andra att må dåligt. basta!

    Svara
  3. Tove Lundin

    Visst är det så Fanny! Jag känner igen mig så mycket. Jag VET ju att om jag bara ber om hjälp kommer mycket av frustrationen försvinna och det blir en positiv spiral som alla mår bra av, bara för att det känns helt övermäktigt för mig betyder ju inte att det är det för en annan. Jag vet att det inte beror på att jag är lat och måste lära mig skita i vad andra tror.
    Och precis som du säger kompenserar man ju med andra saker. Hemligheten är nog att våga be om hjälp och att inte vara så hård mot sig. Tyvärr får man prata med myndigheterna om sig själv bara. Önskar att det gick att lösa på ett enklare sätt! Din coach verkar ju grym! Det är min handledare också!

    Haha, Annapanna: så skriver jag många av mina inlägg. (Fy, tänk om man blev tagen för galen 🙂 ) Håller med dig, det borde bara vara snälla människor i telefonen. De som är nedlåtande kan ägna sig åt annat – typ fylla i blanketter 🙂

    Svara
  4. Ardita

    Jag känner igen mig själv i allt det du skriver här..blev uppringd i fredags av försäkringskassan för att mitt läkar intyg var inte iklar fylld..och att om inte jag snabbt skulle fixa det så skulle inte jag får någon sjukersättning i den tid som jag brukar få. Så jag ringde i fredags till adhd mottagningen och frågade om de kunde fixa via telefon men hon jag pratade med sa att jag hälst skulle åka dit och fixa det 🙁 så jag stressade idag och åkte för att fixa det men det började med katastrof redan med att jag inte hittade någon parkering som fick snurra i 18 min. tills jag äntligen fick en. Sen tog det 2 timmar för att komma in till läkaren..och så får jag träffa en ung trött läkare som nästan skrek ut och sa din dummer vad vill du ha för hjälp…så trött på läkare som inte visar hänsyn eller angagerar sig om patienter som verkligen har behov av rätt hjälp. Och det där med att fixa papper,fylla i blanketter osv…I hate that!
    Kram Ardita

    Svara
  5. Tove Lundin

    Fy vad hemskt! Jag kan inte fatta att det ska se ut såhär, man vet ju inte vem man ska be om hjälp. Och ingen annan vet heller. Ingen vill hjälpa och hänvisar till varandra. Man undrar ju vilka som har adhd egentligen…
    Ska vi behöva ha koll på allt!?
    Kramar till dig!

    Svara
  6. Barbro

    Nu tar jag på mig byråkratmössan 🙂

    Hos myndigheter kan du lämna in en fullmakt som låter någon annan ringa och skriva i ditt ställe och har rätt att få ut uppgifter om dig mm. Då ska man välja någon man litar på. Du kan ju fortsatt själv ha kontakten också om du vill. Men finns det en fullmakt ska det gå bra.

    Kram

    Svara
  7. Tove Lundin

    Hihi:) Hej byråkrati-Barbro! fantastiskt vilket bra tips, tanken har slagit mig. Så himla många bra tips man får här, varje dag!

    Vad skönt att man kan trösta lite Ardita, mitt i det jobbiga!
    Crazy kramar till er!

    Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *