Ge en gåva

Shocking news!

Bild: Åsa Rosén

Tänk er att ni hade försovit er en timme på morgonen, men istället för att flyga ur sängen, springa runt i cirklar få panikattack, skälla ut katten (etc) – tog ni en långdusch. Och när ni kom ur duschen gjorde ni era morgonrutiner i tur och ordning i er egen takt.

Föreställ er också att ni inte behövde oroa er för vad chefen skulle säga, eller någon annan för den delen. Om man har problem med rutiner kunde en person komma hem till en för att hjälpa till med planering av inköp mm. Och ni visste att så fort man var på väg in i galenskapens svarta hål fick man pausa eller trycka på slow motion, utan att behöva förklara sig.

Tänk er att ni hade arbetsuppgifter där ni fick känna att era kunskaper kom till nytta, och ni slapp känna er dumma över att inte kunna saker som är självklara för andra. Arbetsgivaren var tvungen att anpassa sig efter just dina behov. Behövde du vara ledig en dag i veckan – då fick du det.

Visst känns detta som en ganska uthärdlig tillvaro? Ett värdigt liv där man fick känna att man tillförde saker till samhället – inte bara tog?

Nu kommer the shocking news: så här kan det se ut. Detta är alla människor med funktionsnedsättningars rättigheter.

Du som fortfarande väntar på din diagnos, här är Vårdgarantin. Jag vet att det kan vara en milslång väg. Men varför inte börja den i dag. Sluta lyssna på människor som kallar dig lat eller osjälvständig – endast du känner till dina svårigheter i det här oanpassade samhället som ingen av oss bett om – och om du vill jobba ska ingen lägga sig i!

Här kan du läsa om all hjälp du kan få på arbetsmarknaden. Och jag lovar – det finns pengar! Ju fler av oss som kommer ut i arbetslivet – desto normalare kommer samhället bli. Slutligen kommer vi inte ens behöva extrahjälp.

RIOT!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

18 kommentarer till “Shocking news!

  1. Katarina

    Måste bara få berätta.
    Fick höra två bra saker av min psykoterapeut idag. Under samtalets gång sa hon – jag släpper dej inte.
    De orden är verkligen magiska.
    Sen fick jag även papper om nåt som kallas TRIS (Tidig rehabilitering i samverkan) där sjukvård, försäkringskassan, socialtjänsten och arbetsförmedlingen samverkar för att hjälpa personer hitta lösningar på tex arbetsmarknaden.
    Är precis vad jag ville ha. Härligt att hon tog upp det innan jag hann göra det!
    Sen upprepade jag flera gånger att jag vill ha en utredning. Hoppas att det kommer igång också.
    Ett steg framåt. 🙂

    Svara
    • Tove Lundin

      Åh, jag jublade här framför datorn 🙂 Fantastiska nyheter Katarina – äntligen!
      Så himla professionellt av henne.
      Jag har ju länkar förut, men gör det igen om någon annan är intresserad.
      Här kan man leta rätt på en anställningsform som passar ens behov!
      Avslutade just nu kapitlet i min bok där jag samlat alla dessa fantastiska lösningar som faktiskt finns.
      Jag blir så glad för din skull, det är ett stort steg, du kan välja och vraka mellan jobben som passar dig!
      Jag har själv förhandlat mig till en fantastisk lösning, människor som vi måste ut på arbetsmarknaden så det blir lite ordning 🙂
      Hoppas nu det blir utredning snart, och att din son får en bra skola i höst (håller tummarna) – det har ju börjat rulla..
      Kram!

      Svara
  2. Katarina

    Tack Tove!
    Känns så himla bra att kunna gå in här och skriva av sej. 🙂
    Ja tänk om det äntligen börjar hända grejer nu. Har suttit fast så länge.
    Har redan skrivit på TRIS papperet. Ska lämna in det på VC om en liten stund. Vill inte förlora mer tid.
    Underbar känsla när det rör på sej och folk ser en för den man är.
    Skål för oss!
    Kram <3
    ps. Får besked om min sons skola nästa vecka.

    Svara
  3. Tove Lundin

    Och jag tycker det känns så himla bra att ha er här 🙂
    Känslan när det börjar rulla är ju så skön, tänk om alla kunde fatta vad vi redan vet: det behövs så lite, typ att man blir tagen på allvar och får formulera sina svårigheter och behov..
    Jag fortsätter hålla tummarna och skicka positiva tankar till nästa vecka 🙂
    Hihi, jaaa: skååål för oss som är bäst!
    Kram <3

    Svara
  4. Katarina

    Tack va gullig du är. 🙂
    Tänker att jag borde bara vara uppåt och surfa vidare på glad-vågen.
    Men blir lätt orolig och misstänksam. Tänker att – de kanske bara stuvar in mej i nåt bekvämt jobbpaket för att bättra på statistiken. Typ – ett förvirrat, arbetslöst psyko mindre. Ser bra ut på papper liksom.
    Är så rädd att bli dumpad i sista minuten, bortglömd och missförstådd.
    Måste nog se förändringarna på riktigt för att våga tro på dem.
    Tänker på vad psykologen sa – ”Jag släpper dej inte”.
    Det får bli mitt mantra som jag får upprepa för mej själv om och om igen.

    Svara
  5. Tove Lundin

    Förstår hur du känner!
    Jag tänker att ju mer man kommer med i matchen desto mer får man säga till om.
    Och det behövs förvirrade psykon ute på arbetsmarknaden, vi gör nytta där och banar väg för en mer förstående värld som gynnar nästa generation..
    Även om det för vissa somliga handlar om statistik kan vi göra så mycket mer av det, speciellt om vi stöttar varandra! Vi liksom infiltrerar hela systemet 🙂
    Hoppas verkligen du kan vila i de orden, de hjälper mig mer än något annat!

    Svara
  6. Katarina

    Du har så rätt Tove. Man kan göra mycket mer av det hela än att bara bli en del av statistiken.
    För mej handlar det om att jag nästan glömt bort vad jag gillar och är bra på.
    Har inte lyssnat på mej själv ordentligt antar jag.
    Mina resurser finns där men ligger väl gömt långt inne i mej.
    Så jag får gå på upptäcktsfärd och på vägen bättra på mitt självförtroende.
    Som att lära känna sej själv på nytt.
    Kram

    Svara
  7. Tove Lundin

    Det låter så spännande 🙂
    Du har verkligen rätt tänk, det är många som aldrig lyssnar på sig själva. Det är så sorgligt tycker jag!
    Vad fint, att går på upptäcktsfärd, och hitta sig på vägen..
    Jag började min upptäcktsfärd för några år sen när själen röt ifrån, blev påmind nu igen om hur viktigt och spännande det är.
    Tror jag satt mig vid vägkanten lite för länge 🙂 Jag har en bit kvar..
    Kram!

    Svara
  8. Katarina

    Ja det spännande. Läskigt också.
    Måste få mej själv att förstå att jag är viktig och att jag har nåt att bidra med.
    När man varit arbetslös länge och samhället rullar på utan en, fastnar man lätt i tanken och känslan att man inte behövs.
    Det är en tröskel att komma över. En mental tröskel som ibland känns som ett berg.
    Men nu behöver jag inte gå helt själv. Min psykoterapeut har ju lovat att inte släppa taget.
    Hoppas hon verkligen förstår hur viktigt ett sånt löfte är.
    Ibland måste man sätta sej en stund vid vägkanten och fundera lite. 🙂
    Är förväntansfull och skitskraj på samma gång.
    Kram <3

    Svara
    • Tove Lundin

      Fy för den hemska känslan, att man inte behövs, som känns så verklig en är så osann!
      Jag känner verkligen igen mig i det du beskriver!
      Och det lindrar – det ät så skönt när andra sätter ord..
      Jag hoppas också att hon förstår det, att det inte bara får vara ord. Usch, det är så läskigt att lita på människor – men viktigt..
      Vad fint, det är såklart att man måste få sätta sig ner och fundera lite! Nu känns det bättre! Tack <3
      Kram

      Svara
  9. Katarina

    Ja precis. Så är det.
    Man vet med förnuftet att man behövs och är värdefull. Men det går liksom inte att förankra i ens inre.
    Är väl där psykologen kommer in antar jag. Hoppas hon kan få hela mej att tro på mej.
    Känner likadant – det lindrar när andra sätter ord. Problemen krymper och ”spinnet” i både tankar och känslor lugnar ner sej lite.
    Ringde just till skolan för att kolla läget inför hösten. De har inte planerat klart än. Får besked nästa vecka.
    Försöker se det positivt. Än finns det hopp liksom. 🙂
    Kram <3

    Svara
    • Tove Lundin

      Har man tur är det precis vad psykologen gör – min fick banka lite, fortfarande är det inte helt förankrat..
      Bra att du ligger på med skolan! Det är så spännande, känns som att du i alla fall satt en boll i rullning! Det måste ha krävts så mycket av dig, tänker jag. Och all denna väntan på det ena och andra..
      Du är så stark!
      Kram <3

      Svara
  10. Katarina

    Tack va gullig du är. 🙂 Skönt med pepp och stöd.
    Ja nu rullar bollarna. Läskigt och spännande.
    Får se vad som händer.
    Du är också stark.
    <3

    Svara
  11. Martin

    Vilken arbetsgivare kommer välja dig som ska vara hemma en dag i veckan när det passar dig framför en frisk person?

    Alla som lider av psykisk ohälsa kan inte arbeta och kommer inte heller kunna göra det i framtiden.
    Vissa skulle kunna jobba en del om inte försäkringskassan direkt tvingat ut dem i 100% sysselsättningsgrad om de så minsta antydde att de kunde arbeta.

    Många vågar inte ens visa att de möjligtvis skulle ibland kunna hjälpa till och bidra till välfärden.

    Det är ett galet system och jag tycker det är sorgligt hur politkerna, ovasett block skött detta.

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Martin!
      Jag förstår vad du menar med att alla med psykisk ohälsa inte kan jobba. Det påstår jag inte heller. Inte heller att det finns ett perfekt system.

      Däremot så berättade jag om att Arbetsförmedlingen faktiskt har många bra lösningar för människor som har extra behov. Här hittar du den infon.

      Håller med dig om att det finns fruktansvärda exempel på hur Försäkringskassan tvingat ut människor i arbete som de inte klarat av. Jag talar till de som vill jobba – för dem finns nämligen mycket hjälp och stöd, som kanske inte alla känner till. Jag vill visa att det går, att arbetsgivare visst väljer såna som mig, precis som du säger vågar många inte ens visa vad de kan.

      En anledning till att en arbetsgivare väljer en person som är hemma en dag i veckan är att Arbetsförmedlingen betalar lönebidrag som täcker det. När det gäller mig är jag sjukt bra på vad jag gör, att kunna vara på jobbet alla dagar i veckan är inte alltid den bästa meriten..

      Svara
  12. asivol

    Tack Tove! Tack för att din klockrena beskrivning och din kamp! Det handlar om psykisk hälsa. (Inte ohälsa-gillar namnbytet!) Det handlar om att den inte alltid syns utanpå. Kanske oftast inte syns! Det handlar om allas lika värde och människors rädsla för det som de inte känner igen och som de kanske är rädda för ska drabba också de en dag? För drabbad är vad man blir när man mår dåligt psykiskt… Som vi vet! Och alla kan drabbas av nedsatt psykisk hälsa. På gott och ont, tror jag många inte förstår det innan de själva, eller kanske någon nära anhörig, drabbas.

    Jag hoppas att statusen för den psykiska hälsan kommer ikapp den somatiska. Att det blir lika självklart och utan att bli bemött av fördomar att säga t.ex. att jag har ADHD, som att jag har t.ex. [den fysiska diagnosen/det fysiska som jag kämpar med]. Jag är oändligt, oändligt, OÄNDLIGT trött på arbetsplatser, chefer och saker som inte fungerar eller förstås ute i arbetslivet, om man som jag behöver extra stöd in på arbetsmarknaden. Jag kan förstå att det är svårt för människor att förstå vissa saker med oss psykon! Och den som avviker ifrån mängden är väl(?) mer eller mindre alltid ett tacksamt mål att agera mot, om man själv är rädd och inte vet hur man ska bemöta just ett psyko.

    Jag säger inte att alla där ute är oförstående. För så är det inte. Men jag säger att det är svårt att vara ett psyko på arbetsmarknaden och jag tackar dig Tove för att du visar att det går att va ett arbetande psyko! Jag älskar bilden och jag vill bara skrika ut att så för är det! Ser ni!!! Tack Tove-inte bara här genom fina tips utan för den som du ä r. Och då menar jag som människa. För även om du är journalist och jag är oändligt glad att du sprider dina kunskaper och använder den gåvan (som jag ser det)-så är vi alla bäst för att vi är de psykon som vi är!

    Vi ska ändå alla ha rätt till jobb. För jag vill vara med människor om dagarna och dela med mig allt jag kan. För jag är ett psyko, ett psyko som inte mår bra av att inte jobba och som vet att jag kan saker. Jag tänker aldrig sluta kämpa (det är planen i alla fall)! När det är tuffare än tuffast så försöker jag finna styrka i småsaker och i andra psykon. Som ni. Som att läsa här.

    Nu blev det lååångt. Har laddat och har ju inte skrivit här förut. Fortsätt att skriva Tove!

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *