Om att omprioritera

Sommarbild!

Omprioritera! Äntligen har jag hittat ordet som jag letat efter. Visst, lite långt och svårt att uttala men det får duga i brist på annat.

Jag ger inte upp – jag omprioriterar. Så tänker jag svara när folk frågar varför jag plötsligt, efter alla år, tar emot hjälp för att klara min vardag. Jag omprioriterar.

Kanske är det så att jag gett upp. Det är ju sant att jag inte orkar längre. Men om jag måste kalla det för att ge upp – då skulle jag aldrig gå med på att ta emot hjälp. Har man klarat sig genom alla åren i grundskolan, högstadiet, gymnasiet, arbetslivet och universitetet utan att (varning svärord) en endaste jävel har sett eller velat se – då ska jag väl klara resten också? Jag ger aldrig upp! Ge upp är att sluta försöka, omprioritera är att försöka på ett nytt sätt.

Mitt största intresse, jämte fåglar och rymden, är ord. Ord är makt, därför ger jag er detta ord. Kanske någon har ett annat braigt på lager?

Riot!