Ge en gåva

När livet äter upp en

Ett glädjeämne.

Ibland äter livet upp en. Planer, måsten, regler, sociala normer – det kan göra en galen (galnare). Känslan av meningslöshet får en att bara vilja dra täcket över huvudet och somna om. Då har jag en jätterolig idé. Den är lite storstadsanpassad, så du som bor på landet får använda dig av själva konceptet. Såhär går det till:

Man går till en busstation/tunnelbanestation/tågstation och sätter sig i en buss, tunnelbana, spårvagn eller tåg. Fundera inte så mycket över vilken, gå på känslan. Ta med dig en bok, korsord eller stickning. Åk sedan runt tills dess du känner för att kliva av. Titta dig omkring, kanske där finns någon rolig affär, fik eller museum. Kanske bor en kompis där du inte träffat på länge. Om inte, sätt dig på en annan buss eller tunnelbana och åk vidare.

Den som vill kan även sitta kvar i till exempel bussen och åka ett helt varv. Titta på utsikten eller läs något.

I går satte jag mig på den första tunnelbana som kom. Jag åkte några stationer, gick av, strosade runt lite och köpte en diskborste. Traskade vidare och hamnade på Myrorna. Där träffade jag en kille med samma brinnande intresse för keramik som jag. Vi bytte några tips med varandra och skröt om våra fynd. En kompis var i närheten och vi tog en långfika. Innan jag åkte hem passade jag på att köpa en amaryllis.

Och när jag kom hem infann den sig – känslan – att jag lever!

Fantastisk Inspiration för den som känner sig annorlunda.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

3 kommentarer till “När livet äter upp en

  1. rabbit

    Jag vet!! Fast jag brukar oftast ta musik i öronen, bra på bussar. Och det med ringlinjer funkar bäst, då slipper man tillochmed gå av. Tjoho för kollektivtrafik. Så länge det inte är barn på bussen då alltså, för då kan det gå riktigt illa..

    Svara
    • Tove Lundin

      Yes! Vi är fler!! Skönt att höra att andra har samma sak för sig. Och vad bra att du kommenterade just här i dag – det gjorde mig inspirerad att ta en liten sväng. En ringlinje får det bli. Musik var en bra idé! Slipper man höra barnskrik..

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *