Ge en gåva

Jag är jag

Jätteviktigt!!

Gårdagen blev fin. Jag tvingade mig iväg, min idé verkar tydligen fungera.. Vi hittade ett mysigt ställe och jag beställde en lyxig alkoholfri drink (med mycket socker = sugar rush = jätteskoj).

Men i dag blev det totalstopp. Att ta tunnelbanan, bussen, bli hämtad med bil och slutligen gå på födelsedagsfest där man dessutom behövde sova över blev bara för mycket! Jag var nu i ett mycket klämt läge. Min första ursäkt var att klockan var 11.13. Hade den varit 10.13 skulle det inte bli stressigt alls, men nu var det faktiskt omöjligt, försökte jag förklara. Okej, sa min pojkvän bara (han är så fin).

Jag fortsatte ändå med ursäkter, jag hade lite ont i ögat, kände mig trött och – så kom jag på det – jag behövde dammsuga! Dammsuga var plötsligt det absolut viktigaste i hela världen. Så jag slet fram dammsugaren, jag tror aldrig jag har dammsugit så noga, medan jag mumlade att nu skulle jag nog inte hinna.. Hejdå, sa min pojkvän och gick.

Va! Jag som så gärna ville gå på fest! Världen raserades, universum kollapsade, jag ville ju följa med!

Det klassiska vore nu att bara sitta hemma och ha tråkigt, för att straffa mig själv. Jag är bra på att straffa mig själv. Men det är nu självvalidering kommer in. Jag berättade lite om det här. Gör gärna likadant om du är i samma situation, här är mitt bidrag:

Det är jobbigt för mig att planera Tove. Men jag gör mitt bästa. Jag har jobbat hela veckan och behöver gå ner i varv. Om jag inte gör det kommer jag må dåligt, jag behöver vara hemma lite och ta det lugnt.

Jag förlåter mig själv för att jag inte kunde följa med på kalas. Jag är inte nonchalant eller taskig. Jag är jag. Se nu till att hitta på något som gör mig glad istället!

Jag är jag och jag älskar mig!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

4 kommentarer till “Jag är jag

  1. eva granath-wigardt

    Hej Tove! Himla kul att läsa din blogg!! Du är så klok och rolig!Jag önskar att min dotter kunde få samma hjälp som du verkar ha fått! Hur gick det till när du började få rätt stöd och hjälp ? undrar Mamma Eva som hoppas på svar

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Eva!
      Tack! Vad kul att du hittat hit! Jag skrev tidigare en sammanfattning om Vårdgarantin här. Det är garantin men ingen garanti. Det vet du säkert redan.. Men man kan ta hjälp av garantin för att få bra hjälp.
      Till exempel har du rätt att byta vårdkontakt om du och din dotter inte är nöjda. Ni kan också kräva att få hjälp inom de angivna tidsramarna.
      Själv fick jag tjata mig till en psykolog. Som skrev ut mig efter några månader när han gick i pension. Jag fortsatte tjata. Efter ett tag fick jag tag på en sjuksköterska/ängel på mottagningen som äntligen lyssnade på mig. Hon hjälpte mig enormt mycket. Men det tog tre år innan jag fick riktig hjälp. Jag tjatade så ofta jag orkade. Man måste tyvärr vara frisk för att få vara sjuk. Eller ha anhöriga som stöttar, som din dotter (det hade även jag). I dag har jag en fantastisk psykolog. Men två gånger under ett år har jag varit nära att bli av med henne. På grund av nedskärningar eller flytt.
      Saker som hjälpt mig är bland annat: mitt akademiska språk, mina anhöriga och min ihärdighet.
      Att garantin gäller alla stämmer, men den fungerar inte lika för alla, då gäller det att ta till fler knep..

      Önskar dig och din dotter Stort lycka till med allt!

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *