Ge en gåva

När har man passerat gränsen?

Det började i en liten butik i Luxor. Det var en decimeterlång, förgylld groda med diamanter på ryggen och smaragder som ögon. Oäkta såklart, men ack så vacker. Själva munnen gick att öppna och i den kunde man lägga sina diamantringar och halsband av äkta pärlor. Om man hade några.

Jag kunde inte dölja min kärlek, sådär som man bör. Så butiksägaren drämde till med ett pris som skulle ha fått konungen av Monaco att rygga tillbaka. De kommande tre dagarna gick jag förbi skyltfönstret och sneglade på min lilla vän som sneglade tillbaka med sina pärlögon. Den tredje dagen hade jag blivit underhållning för butiksägaren och hans fyra vänner som satt utanför och drack te.

– Du vill verkligen ha den där grodan va, sa en av dem och blåste ut röken från vattenpipan.

Jag nickade min sorgsnaste nick tillbaka. Då hände det. Butiksägarkompisen tittade på butiksägaren som gick för att hämta grodan, de båda log mot varandra i samförstånd och så gick det till när jag införskaffade min första glittergroda.

Några månader senare och flera mil bort i en svensk presentshop hittade jag groda nummer två. Det var en betydligt mindre varelse som agerade prydnad på en liten pillerburk. Men minst lika glittrig och tycke uppstod direkt. Kvinnan bakom disken såg mina trånande ögon. Ganska snart var vi ingripna i ett samtal som endast kan äga rum mellan två entusiaster av samma intresse.

Det framkom efter ett tag att hon hade över hundra levande grodor hemma. De små liven hade tydligen kostat henne äktenskapet. Min grodbesatthet fick sig ett ganska abrupt slut.

Ett tag senare läste jag en stump om korpar. Alltså Corvus corax. Visste ni att korpen är den tyngsta av alla tättingar och att den finns i många underarter? På Färöarna fanns förut en svartvit korp! Man har observerat femton till trettio olika läten hos denna art (däribland mänskligt tal) och de håller sig ofta till samma partner hela livet.

Man kan säga att ganska mycket kretsade runt detta djur ett tag. Målet var att tämja en korp, kanske flytta ut i skogen just i detta syfte. På nätet hittade jag ett fåtal likasinnade.

Varför verkar alla som är precis som jag konstiga?

Ps, vet ni! Det bor en corvus corax vid torpet, det vet jag tack vare det typiska skorrande lätet och de utmärkande vingspetsarna!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

10 kommentarer till “När har man passerat gränsen?

  1. Bauti

    När tanken flyger upp i huvudet att man tycker att dom som är likasinnade är konstiga, slår det mig.
    Hur ser då omvärden på mig???
    Jag har lärt mig att inte försöka tänka konstig om ”konstiga” utan att tänka på vad det är dom har drabbats av.
    Det kanske är jag som är konstig i deras ögon?!?!

    likasinnade

    Svara
  2. Tove Lundin

    Tack Julia 🙂
    Precis så tänker jag Bauti! Det var lite det jag ville förmedla, jag känner igen mig i de jag tycker är konstiga men anser mig vara helt normal på samma gång 🙂 Du har rätt tänk tycker jag!

    Svara
  3. "Jessica"

    ååh grodor-) samlade också på grodor pussade och pussade in´t fan blev det någon prins av dom 🙁 😉

    Hittade en i Hong Kong. ljusgrön alabaster var den i , den stod i ett skyltfönster och jag försökte förklara vilken av dom olika grodorna jag ville ha (fanns ett gäng ) till slut pekade hon på den och sa ”joll oant datt flogg”

    kunde inte annat än replikera ”GÄSS aj oant datt sörtän fLogg” (förlåt mig jag driver med uttalet men jag höll på att dö av skratt) mamma skällde på mig har jag för mig att hur kunde du vara så elak ????

    jag kan inte se en groda utan att tänka på den episoden 🙂
    deep flajjjd flogg legs är helt ok dom med 🙂

    Precis som Du Tove slutat samla på dom men SÖTA är dom.

    Svara
  4. Tove Lundin

    Bra svar ”Jessica” 🙂
    Nu blev jag riktig avis på den grodan! Nä, int blir de nå prinsar av dem..
    Men söta är de 🙂

    Svara
  5. Fanny - glimtars.wordpress.com

    Tove, får jag be dig om råd?

    Du som har en examen i journalistik (visst var det så?): Hur lyckades du skriva ett slutarbete? Jag försöker skriva en kandidatavhandling i höst och nästa vår, och det är så SVÅRT att söka i tusen olika databaser efter böcker som jag inte vet om de existerar. SÅ brett och SÅ oklart. Hur får man struktur på sånt här?

    Jag är jättebra på att söka fakta på internet om vad som helst annars, jag surfar runt i timmar och hittar tiotals, hundratals tillförlitliga källor till vad som helst – som jag är intresserad av. Men när det handlar om översättning av svensk litteratur till franska är jag tyvärr inte 150% inspirerad, och så duger inte vad som helst för källor utan det ska vara tillförlitliga böcker och tidskrifter som man hittar i svårtydda databaser. Nej herregud.

    Jag har i alla fall bokat tid till en personlig handledning på bibban för att få hjälp med info-sökningen.

    Men har du något råd till en ganska så förvirrad studerande?

    Svara
  6. Tove Lundin

    Hej Fanny!
    Jag missade din kommentar!
    Tycker också att det är så himla svårt att motivera sig till saker som är tråkiga. På journalistutbildningen skrev jag ett reportage som examensarbete, det var så roligt att det gick av bara farten..
    Men när det kommer till statsvetenskapen. Jag försökte göra små bitar i taget. Alltså dela upp arbetet så mycket det bara går. Så man får känna ofta att man gör klart – bästa känslan 🙂
    Belöna dig ofta och var inte så hård mot dig själv. Bara det att klara av en tråkig sak är en bedrift! Smart att be om handledning! Lycka till!!

    Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *