Ge en gåva

Hemliga hemlisar

I skogen gills inte trädan.

Nu ska jag berätta en liten hemlis man gått och burit genom åren. Man kan inte gå runt och vara konstig så att det blir jobbigt, utan att erkänna det ens för sig själv – år efter år. Det har jag bestämt nu. Här kommer det:

Jag tror på fullaste allvar att jag blir ovän med en människa om vi går på varsin sida av en stolpe.

Det gäller inte alla stänger. De måste till exempel vara högre än midjehöjd och max en halvmeter i bredd (människorna får vara hur långa och breda som helst – så länge jag känner personen och är i sällskap). Ett träd räknas i stan, inte i en skog. När det råder tveksamhet tar jag oftast det säkra före det osäkra.

Som ni kanske förstår har detta eskalerat sedan jag flyttade till Stockholm. Här, bland alla byggnadsställningar och lyktstolpar kan min tvångstanke frodas. Självklart har jag efter alla år utvecklat specialförmågor. Till exempel kan jag räkna ut innan vilken sida en vän kommer att välja. Jag kan på ett (tror jag) snyggt, övertygande sätt peka med handen och mumla ”här är det nog bäst att gå”. Och jag kan låtsas knyta skon om jag behöver stanna för att byta sida.

Skulle det fruktansvärda hända finns det två sätt att häva förbannelsen.

1. Jag och vännen måste gå baklänges tillbaka, sen vända och gå rätt, det vill säga på samma sida av stolpen. Detta gäller de vänner jag känner mycket väl – tills de tröttnar.

2. Jag klappar mig själv tre gånger på axeln och smygklappar vännen på ett snyggt sätt som (förhoppningsvis) inte märks. Jag behöver inte göra alla klapp på en gång.

Bra dagar funkar det med att jag klappar mig själv på axeln – och visualiserar att jag klappar vännens axel medan jag tyst räknar till tre. Är vi flera i en grupp kan jag få dispens. Samma sak om jag och min vän skulle hamna i ett ”stångstätt” område, då klappar jag oss diskret på axlarna och tänker ”Detta gäller för alla gånger i dag”.

Inte en endaste gång, så länge jag kan minnas, har jag gått förbi en stolpe tillsammans med en vän utan att uppmärksamma stolpen. Ibland blir vi osams – oftast inte. Och innerst inne vet jag: ingen av mina vänner önskade att jag led så som jag gör, om de bara visste.

Det känns faktiskt lite bättre nu när jag berättat. Om ni vill får ni gärna fylla på med era knasigheter!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

13 kommentarer till “Hemliga hemlisar

  1. rabbit

    Ocdocdocd jag ska sätta mig ned här och kontra nån dag. Det är ett löfta à la rabbit. För om det känns bra att skriva ned det måste det ju provas:)

    Men om det är ett ADHDteckensgrejs, blir det bättre om man får meds? Har fått för mig att du inte knaprar nåt centralstimulantia, men kanske nån annan läsare gör?

    Övrigt inlägg: jag har trubbel med särskrivning och ADHD-ordet. Känns ofta fel att skriva ADHDordet utan ett – det ser galet ut och jag får fetekval varje gång över hur jag ska göra.
    Vad anser Tove? Estetiskt eller språkregligt korrekt? Man kan diskutera saken.

    Svara
  2. Eva

    Jag imponeras av din öppenhet och ärlighet, jag menar, rent krasst så skulle hela världen kunna läsa det du skriver(säger en som drömt hela sitt om att skriva en bok om sitt liv…)
    Du gör det på ett ogenerat och engagerat sätt, precis det sättet ’vi’ fungerar på, om vi bara våagde berätta, jag hoppas du är stolt över att du vågar! Jag önskar att jag vågade.
    Din blogg och dina ord gör min vardag lättare, gör mina saker enklare att förstå och lättare att acceptera.
    Livet vore riktigt tråkigt om jag(vi) inte vore psyko(använder det uttrycket ofta också) brukar jag säga 🙂
    Fortsätt skriva! Jag fortsätter läsa!
    Kram

    Svara
  3. Tove Lundin

    Jag ser fram emot det Rabbit! Ett löfte à la Rabbit kan man lita på 🙂 Jag skulle absolut välja adhd-ordet. sär skrivningar ger kli skav och knöl och ihopskrivningar samma.. Gillar – bäst! Kanske någon annan här vet om det funkar med medicin! Själv kämpar jag på med exponering… (blä) 🙂

    Hej Eva!
    Jag vill vara modig, ogenerad och ärlig (= psyko) så din kommentar gjorde min dag glad! Det är läskigt att berätta öppet om sig själv, mest eftersom det finns människor som tycker sig ha rätt att döma och vara elaka. Jag tror att de människorna inte förstår att ord kan såra. Men ord kan ju också läka. Därför vill jag fortsätta skriva. Så kommer kommentarer likt din, som gör det lättare 🙂
    Jag tycker att du ska skriva den där boken – jag vill läsa!
    Kram

    Svara
  4. Chaiya

    Att inte gå på A brunnar (= otur i kärlek) är en gammal klassiker från barndomen som förföljer mig även idag. Annars så låg jag och en barndomskompis uppe och snackade som vi brukade göra när i var i tonåren – det visade sig att vi fortfarande är lika bra på att skrämma upp varandra och att spöken fortfarande är lika läskiga

    Svara
  5. Anna

    De är ju helt underbart… vem har inte konstiga saker för sej… jag räknar spikar i listor när jag sitter på muggen, kliver inte på a-brunnar och älskar mej själv när jag kliver på k-brunnar…
    Jag äter Medikinett.. (tror de stavas så) å jag mår bättre.. men har mina underbara egenskaper i alla fall… händer ofta att de blir ”fort och fel”… men jag kallar mej aldrig ”Psyco”.. mer ”fort å fel” å att jag har svårt å hushålla med energin…Jag har lärt mej med hjälp av medicinen och samtal hur jag ska handskas med de dåliga måendet och ångesten.. å de funkar.. oftast…
    Men hur de än är så skulle inte världen klara sej utan oss ”knasbollar” =)) vi är underbara och fantastiska… har många bra ideer och vi är bäst i de vi gör.
    Fortsätt Blogga och va underbar =)

    Svara
  6. Tove Lundin

    Verkligen en gammal klassiker från gamla tider, Chaiya! Fast en K brunn (= kärlek) ger ju tur i kärlek.. Dessutom kan man samtidigt tänka på den man vill ska tycka om en.
    Och vad vore livet utan spöken och läskigheter, tänker jag!

    Hej Anna!
    Vad härligt att du lyckas balansera vardagen!
    Jag tror att man, som du, måste bli vän med sitt knas. Det är lite därför jag valt att kalla mig psyko. Men oavsett namn så är vi jäkligt coola och bra människor som ger världen lite färg och nyanser! Kul att du hittat hit 🙂

    Svara
  7. Malin Bergendal

    Rabbit – menar du i sammansättningar? Då ska det vara bindestreck om förleden (=första delen av ordet) är en förkortning som man inte uttalar som ett ord, som i ADHD-ordet, cd-skiva, KD-politiker …

    Svara
  8. Frida

    Dricksglas, muggar, skålar, servetter, ja RUBBET måste vara exakt inpassat i bordsdukens mönster. Det gäller dock inte andras glas o.s.v. utan bara det jag själv använder. Är det en duk med oregelbundet mönster måste jag hitta den bästa passningen, vilket mer än en gång har resulterat i glas som vickar över bordskanten, i synnerhet på restaurang där det ju oftast är en för mig obekant duk. Själv har jag aldrig duk på bordet, av ett flertal psykorelaterade skäl, men vid med spända dagar fungerar även ådringarna i träet i bordsskivan på samma vis.

    Har jag flera (främst fyrkantiga) föremål framför mig på ett bord så måste jag sortera upp dem på det mest utrymmeseffektiva sättet jag kan hitta men som också har någon logik i hur föremålen hänger ihop med varandra. Jag får vrida och vända på dem hur jag vill för att hitta bästa mönstret. Ni skulle se mig inför en tenta: Jag går till min plats, lägger upp formelsamling, räknare, linjal, pennor och sudd i storleksordning i ena hörnet, och sedan dryck, godis och annan matsäck samt legitimation, näsdukspaket och ev. nässpray/alvedon/halstabletter om sådant behov kan antas uppstå. Rakt ska det ligga, och sen tentahäftet i mitten. Att sen allt rörs omkring under tentans gång är en annan sak, men att det är oordning från början är fullkomligt otänkbart.

    Vad mer…jo just ja, jag pusslar ost också. Inte en glipa får finnas så man ser mackan, och ingen ostskiva får hänga över kanten. Allra helst ska skivorna inte överlappa varandra heller. Och har jag gjort storkok och ska fylla matlådor så måste det vara lika mycket i alla lådor, om jag så ska stå i en kvart och sleva emellan dem, väga i handen, sleva om, väga igen, titta noga, verkar det vara lika mycket morotsbitar i båda lådorna nu?, och är det inte en oliv för mycket i den mittersta?…suck.

    Svara
  9. Tove Lundin

    TACK Frida!
    Vad intressant det är att man inte är konsekvent med sitt tvång. Typ att man få ha det rörigt på tentabordet när man skriver – men inte innan. Och att ibland räknas ådringarna i bordet – ibland inte.. Jag tycker det gör det hela med komplicerat och det blir svårare att ”bota”. Ena dagen kan kännas typ ”normal” – och nästa dag går jorden under om det blir en glipa någonstans…
    Fast lite mycket begärt kanske, att man ska hitta logik i detta… Jag tror en bra början är att sätta ord på det!

    Svara
  10. rabbit

    Malin Bergendal, jag anar att du har stenkoll och då har du nu avslutat ett sjuhundrades mentalt irritationsmoment varje gång rabbit ska skriva. Tack!! Så för att träna, alltså: TP-spelare, HD-sladd, ACDC-fan?
    Men vänta, kan det inte vara samma sak med namn? Känns som att det borde vara det. Monzantosmuts eller Monzanto-smuts?
    Hm..

    Svara
  11. A

    Oh, här skulle jag kunna författa en roman… Men jag väljer mitt räknande. Jag ”räknar” allt. Det är svårt att förklara, men jag måste känna en symetri. Symetri skapas helst genom att exakt lika stora föremål finns i ett behagligt antal (dvs jämnt antal). Att hänga upp tre tavlor med olika ramar är gaaaalet. Vackert förvisso, men fy fan vad det stör mig. Då måste jag sitta och hitta ett sätt att få det symetriskt. Eftersom jag har utvecklat mitt räknande under väääldigt många år är jag duktig som attan, men det händer att jag går på en nit. Mitt räknande och letande efter symetri sker hela tiden, inte konsitgt att jag är helt slut om dagarna!

    Svara
    • Tove Lundin

      Åh, tack för ditt bidrag! Man känner sig mindre ensam.. Visst är det så, man blir lite av en expert inom just sitt område..
      Samma här, hela tiden.. Verkligen inte konstigt att man är slut, eller inte minns vad som händer runt en under tiden!

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *