Ge en gåva

En bra ursäkt förenklar livet

– Vore det inte hemskt gott med kaffe med mjölk i den blåblommiga koppen?

 

För den som ännu inte hittat 1177:s nya temasida om psykisk hälsa är en länk dit här. Den tackar jag som hjärtligast för (även för att jag fått vara med och komma med tips – vilket naturligtvis gör den ännu mer fantastisk).

Annan nyttig information är att Hjälplinjens webbplats har stängt, istället har de sin information här. Efter att ha funderat över frågan vad jag tycker är viktigt i dessa sammanhang var mitt svar tillgänglighet, för som jag skrivit tidigare: Om man känner att man inte orkar längre ska man alltid kontakta någon, till exempel Nationella Hjälplinjen som har öppet alla dagar 13-22, numret dit är 020-22 00 60.

Själv njuter jag just nu av mitt nya liv som filosof. Det var min pojkvän som kom på ordet och jag tycker det stämmer så bra. Dessutom låter det coolt. Med filosof menas att jag inte gör saker utan bara tänker ut dem. Sen förmedlar jag min tanke i form utav ett påstående, ”Vad skönt det vore om man öppnade fönstret lite” eller ”En macka skulle sitta fint”.

Egentligen är skillnaden mellan latmask och gravid inte så stor, rent utövningsmässigt. Förutom den gigantiska skillnaden att jag plötsligt har en godtagbar ursäkt. Plötsligt är jag i ett tillstånd då nästan allt är okej och normalt. Som att inte klara av soppåsar, matos eller dammsugare. Dessutom är det plötsligt normalt att lipa på öppen plats och säga nej i sista sekund. Att ingen tipsat mig om detta innan!

Innan fungerade det nästan lika bra med diskbråck eller influensan, det finns säkert något för alla. Men i en drömvärld skulle vi ju såklart inte behöva ursäkter när vi var oss själva.

Trevlig söndag!

 

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

15 kommentarer till “En bra ursäkt förenklar livet

  1. Jessica

    Dessa ursäkter och förklaringar för ens beteende kan göra mig galen 🙂 För VEM och VARFÖR ska jag ursäkta mig? Det ska kort och gott räcka med att säga: NEJ, jag vill inte, eller det går inte……utan att vara vare sig gravid, ha influensan eller diskbråck 🙂 men ack vad svårt i praktiken.
    Jag tycker vi krånglar till det när vi tror att vi måste förklara varför!

    Din beskrivning som filosof fick mig att le, jag fungerar på samma sätt fast jag kallar mig ”innovativ entreprenör” jag kommer på massa bra idéer i huvudet, men görandet överlåter jag gärna till någon annan 🙂 speciellt om det är något tekniskt.

    Tack för alla länkar

    Svara
  2. Emma

    Hej Tove,
    Tack så väldigt mycket för det du/ni skriver här! Om man googlar på ordet hjälp så kommer man hit. Och mår man riktigt dåligt som jag gjorde i fredags natt så mår man faktiskt bättre av att läsa funderingar av en sann filosof.

    Jag vet inte vad jag har för diagnoser men två tidningsurklipp, på kylskåpet, får mig lite lugnare och gör att jag känner mig något normalare. Den ena heter: ”Den glade typen kan vara sjuk” och den andra handlar om en glasblåsare med adhd. Läste dem om och om igen för det var som om någon äntligen förstod sig på mig, beskrev någon som jag. Länken du tipsar om är också bra. Igenkänning.

    Idag har jag dansat flamenco, en helt hysterisk form av rörelse där hela spektrat av känslor passar in och faktiskt får utrymme. Och det är så snabba vändningar ibland att inte ens jag hänger med. På första lektionen råkade jag slänga ur mig: Det här är ju som deppiga tangodansare med adhd! menat som en komplimang. Jag tycker fortfarande så. Hur som helst passar det i alla fall mig 🙂 

    Ha det gott, grattis till tvillingarna och än en gång stort tack!

    Svara
  3. Tove Lundin

    Håller med Jessica! Diskuterade detta senast igår med en kompis, vad jobbigt det kan vara att behöva uppge sjukdom när man sjukskriver sig. Hon hade en gång på gymnasiet sagt ”jag kan inte komma i dag, jag är sjuk i huvudet” eftersom hon inte orkade komma på en ursäkt just då. Jag tror att misstron mellan oss människor är källan till mycket tråkigheter. Jag ska öva mig på att ”bara” säga nej! Innovativ entreprenör låter ju supercoolt 🙂

    Hoppas du gillar dem, Anna!

    Hej Emma!
    Vad glad jag blir att du hittade hit till oss, och att det lindrar lite att läsa här – välkommen!
    Igenkänning är, enligt mig, den bästa medicinen. Men om du känner att det blir för tungt rekommenderar jag verkligen att be om utredning. En bra grej med att få diagnosen är till exempel att man får extrahjälp och att det underlättar att lära sig om sig själv.
    Blir avis, flamenco låter urcoolt! Kanske något att prova framöver när jag inte är som en framtung elefant 🙂 Ha det så gott du med, och igen – välkommen i gänget 🙂

    Svara
  4. Jessica

    Jag har en tro att jag varje dag har något att lära av möten med andra människor. Idag kom den bästa på länge………”jag orkar inte idag, jag är sjuk i huvudet”. Tack Tove, för berättelsen!
    En undran bara: har försäkringskassan en kod för det? Som de har med alla andra sjukdomstillstånd? Kod: F112 sjuk i huvudet, 🙂

    Också det enkla som kan vara så svårt, att sätta ord på en känsla. Mycket enklare att både se och förstå ett brutet ben.
    Nej, bara tro på mig och acceptera att idag funkar det inte, imorgon kanske är en bättre dag 🙂

    Njut av solen! Kram

    Svara
  5. "Jessica"

    åååh jag är på båda sidor i det här fallet. Om man blir erbjuden hjälp för att kunna göra en sak, fixar och donar för att det ska funka o så i sista stund få höra tyvärr jag kan inte….. det är inte så kul. Samtidigt givetvis som jag VET att personen inte gör det med flit. SÅ KLUVEN ….
    Får man reda på att ok den här personen har jobbigt då behöver man inte lägga upp förväntningarna så högt el så fixar man en backup.

    Om man däremot blir tillfrågad om ”kan du hjälpa mig med det här” och man säger nej tyvärr då tycker inte jag att man kan bli sur, besviken är en sak men inte SUR.

    Svara
  6. "Jessica"

    till Jessica utan ” ” vill jag säga (om du missat) jag har haft det här nicet länge pga att jag känner mig som Jessica i True Blood. Kram till Er alla

    Svara
    • Tove Lundin

      Hihi, jag skulle också vilja veta om det fanns en sådan kod – skulle förenkla saker och ting 🙂 Kram!

      Kanske du kan tänka att den personen som vågar avboka verkligen litar på dig ”Jessica”? Att det skulle vara värre om hen tvingat sig iväg med ångest eller vad det nu må vara. Då kanske det blir lättare att acceptera. Kram!

      Svara
  7. Malin

    Hihi, mitt smeknamn till mig själv har alltid varit FilosofKatastrof. Tänker på allt och ingenting, viktigt och oviktigt, passande och opassande, glatt och ledsamt, Hela tiden, och på samma gång 🙂 Den enda jag i princip inte tänkter på är det jag håller på med just på sekunden.

    Svara
  8. Jessica

    Malin: mycket bra beskrivning 🙂 när människor blir irriterade på mig för just sånt tänkande brukar jag svara: jag är flexibel 🙂

    Svara
  9. Malin

    Gjorde en kropps scanning via min meditations app när jag skulle sova igår, ett försök att lugna tankarna, tänka på andetagen, tänka på fingrarna fötterna o allt såntdär. Jag hade dragkamp med mitt huvud i att försöka enbart fokusera på det, slutade med att pulsen var högre än innan, jag var irriterad och hade huvudvärk. tror jag somnade av ren utmattning sen. När jag tänker på vad jag tänker på blir jag helt knasig i huvudet. (läs knasigare)

    Svara
    • Tove Lundin

      Haha, känner också igen det där Malin 🙂 Tänk om det ändå kunde vara hög status att vara filosof 2013! Fy för sådana kroppsscanningar! Jag får hjärtklappning av bara ordet, har försökt – kommer aldrig längre än tårna 🙂

      Svara
  10. Emma

    Tack Tove, ja jag får ta tag i det där med att utredas… så länge läser jag här och gläds åt ditt stickande, mediterande och sagoberättande.
    Ett år fick alla i min omgivning stickade halsdukar i julklapp och då menar jag verkligen alla 🙂

    Denna jul skulle jag till Indien för att meditera. Närvaro var där i alla fall gott om och lugnet infann sig helt oväntat en morgon på tåget.
    Min favoritleksak som barn var en snurra i klara färger som när den snurrades riktigt riktigt fort plötsligt blev vit. Kanske var det den som fick alla dessa färger och  ljud, intryck som jag febrilt försökte ta in, att koncentrerades till en gammal kvinna i vit sari som bara satt där helt lugnt och fångade upp mig. 
    Det kanske blir så när man inte kan kommunicera med ord men är för nära för att inte se varandra.
    Om jag kunnat skulle jag ge alla ett sånt där avslappningsband med minst en timme av henne i bild.

    God afton och tack för att ni finns.

    Ps: Vilda elefanter är nog de bästa av spikskodansare, jag har mött två riktigt stora och de har en tyngd och känsla i stegen som heter duga. Ds

    Svara
    • Tove Lundin

      Wow, vad coolt att åka till Indien och medidera – och att dessutom hitta lugnet! Även om det försvinner sen kan man ju leva med den angenäma vetskapen att det går, så tänker jag. Tills dess får jag fortsätta sticka – det fungerar rätt bra som avslappning det med 🙂 Och omgivningen brukar uppskatta hemstickat (säger de i alla fall).

      Åh, vad jag blev avis vill också till exotiska länder och se vilda elefanter, själv ska jag till Prag. Där finns ju inga elefanter 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *