Ge en gåva

Delad glädje dubbel glädje

Jippie - typ..

Jag har en kompis som det alltid är så roligt att berätta glada nyheter för. Hon har en fenomenal inlevelseförmåga och total oförmåga att göra sig till, min lycka blir dubbel av att få dela den med henne. Som nu senast:

– VA, vilken snyyyyyyyyyyyyyyg jacka, få se bakifrån!!! Heeelt sjuuukt vad snygg den är, lyllos dig! eller:

– Äresant! Har han träffat en tjej! Ååååååh, vad glad jag bliiiir, varför har han inte sagt nånting! sen ursäktar hon sig i telefonen medan hon ropar på typ sin pojkvän, för att sprida lyckan vidare med eufori i rösten, och man hör honom mumla något till svar.

Den förmågan, att känna andras glädje och bekräfta den, är få förunnad och jag blir lycklig bara av att skriva om henne. Det är himla kliché, men det tåls att tänka på; glädje blir bara större ju fler som delar den.

”Gör en snäll sak med personen du är arg på istället för en dum”, stod det på ett läxpapper från min psykolog. Jag gick och grunnade på det där ett tag. Så tog jag med min pojkvän på hockey VM i Globen istället för att sitta hemma och sura bredvid i tv-soffan för att jag hatar allt ljud.

Att få se hur jag kunde göra honom glad gjorde mig lite snällare mot den person jag är argast på – nämligen mig själv.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

6 kommentarer till “Delad glädje dubbel glädje

  1. Petra

    Härligt med sådana vänner Tove! Dem växer inte på träd minsann!:)

    Och att du gjorde något snällt i stället för något elakt..Det var det klokaste jag läst att någon gjort på länge Tove! Vad storsinnat och fint av dig! 🙂

    Kram/ Petra

    Svara
  2. Tove Lundin

    Nej de växer verkligen inte på träd!
    Visst var det storsinnat 🙂 det är så skönt att tycka om sig själv ibland!
    Kram!

    Svara
  3. Barbro

    Det där känner jag att jag måste försöka lära mig. Fast just nu har jag en uppgift från min utredare att jag ska skriva ner min maniska och depressiva historia…svårt!!!
    Jag minns ju bara vissa fragment av det där. Har gjort en mall indelad i tidsperioder som jag kan referera till i huvudet. Olika ställen jag bott på, olika skolor och arbetsplatser. Före och efter barnen osv. Mallen blev så komplicerad att jag nu inte vet hur jag ska fylla i mitt humör där…men jag har ju hela dagen på mig 🙂

    Svara
  4. Tove Lundin

    Förstår att det är svårt, minns knappt vad jag åt till middag 🙂
    Smart idé, du har inte skrivit dagbok eller så? Ett tips är att titta i gamla almanackor, om du har kvar, eller brev mm.
    Ta din tid 🙂

    Svara
  5. Sara

    Otrolig fint skrivet! Ja, glädje för andras skull är något man verkligen inte kan förställa (det märks direkt när någon gör det, menar jag). Själv är du helt fenomenal på att få folk att tro på sig själva – både på bloggen och live! 🙂
    Stor kram till dig, Sara.

    Svara
    • Tove Lundin

      Tack snälla Sara! Jag ska försöka ta åt mig, du är precis likadan – ser det braiga i folk 🙂
      Kram!

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *