Ge en gåva

Summan av ett val delat i två

Att göra val är i bästa fall en katastrof. Varje val är livsavgörande. I mitt fall slutar det därför ofta med ett visst mått ångest.

För att undvika detta bör man planera. Men att planera är i bästa fall skittråkigt. Och får ofta samma otrevliga slut som ovan. Ett klassiskt moment 22.

Det är märkligt det där med val. Ena dan kan man lätt som en plätt tacka ja till en nyårsfest utan att blinka. Och nästa dag står man en halvtimme framför tandkrämstuberna – för att sedan gå därifrån tomhänt.

Min pojkvän skulle möta upp sina kompisar på restaurang i kväll. Jag fick gärna följa med.

Här finns ju bara två rimliga val:

1. Följa med.

2. Inte följa med.

Men det är som att varje val blir ett parallellt universum. Snabbt ser jag alla tänkbara scenarier, ställer dem mot varandra i en matematisk kalkyl. Analyserar konsekvenserna och drar summan ur roten och kommer fram till ingenting.

Jag lyckades tillslut ta det stora beslutet att följa med. Halvvägs till restaurangen (som ligger runt hörnet) kände jag bara hur otroligt fel detta var! Eftersom jag inte har något filter mellan känsla och ord var jag genast tvungen att ventilera detta. Jag talade om att jag absolut inte ville gå på någon restaurang. Min pojkvän svarade då (ganska logiskt) att man inte behöver om man inte vill.

Men vadnu! Plötsligt hade mitt val – hälften av två – dividerats i ytterligare två delar. (2x=y) (y/2=x) Denna insikt gjorde mig helt handlingsförlamad. Med mycket möda beslutade jag mig för att jag nog hade sagt fel. Jag ville hemskt gärna gå på restaurang i kväll. Allt detta kalkylerande hade gjort mig hungrig.

Som vanligt blev det en trevlig kväll.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

8 kommentarer till “Summan av ett val delat i två

  1. Karin

    Hej! Jag tycker du är stark och orädd som väljer att inte dölja ditt handikapp och även kalla det ett handikapp. Det värsta jag vet är när man sopar saker under mattan och låtsas att det inte finns. Det gagnar ingen. Hittade din blogg av en slump då jag egentligen sökte efter egenvård av ögoninflammation som min son givmilt försett mig med. Ha en härlig jul & tack för en bra blogg!

    Svara
  2. Tove Lundin

    Hej Karin!
    Tack för din kommentar som värmde. Jag håller med dig, ju fler som döljer, sopar under mattan och låtsas som ingenting – desto färre vågar berätta… Också ett slags moment 22.
    Vad kul att höra hur du hittade hit, även om det var av en tråkig orsak.
    Hoppas du och din son blir friska snart!
    God jul!

    Svara
  3. Pia

    Hej du som verkar vara lika som jag=)
    Jag började med att läsa ditt senaste inlägg för att se om det var intressant (det vart det) sen fortsatte jag till ditt första och tänkte inte skriva förrän när jag läst klart MEN jag orkade inte läsa allt, skumläste för att plocka dom bästa bitarna men nu var jag ändå tvungen för jag sitter och skrattar så tårarna rinner!
    Det är så otroligt härligt att läsa att det finns folk som är som jag, har alltid kännt mej som en udda typ men tänkt att jaja, det går nog ändå. Men kors i taket-när jag fick barn vart det lite mer besvärligt. Har en utredning på G, det var ju också fantastiskt att jag fick tummen ur … Min husläkare struntade fullkomligt i mina problem då jag försökte påtala detta så nu ringde jag direkt till dom som gör utredningar i mitt län och efter dryga 40 minuter förstod karln vad jag menade, thank you!
    Och tillbaka till det jag skulle komma fram till… Nä fy f… nu har jag glömt det!
    OK, jag vill iallafall tala om att jag tänker nog läsa din blogg ett tag till, och jag blir så sjukt(?) glad över att du är så modig och öppnar upp och visar det som finns inombords, det ger styrka till andra också! Sen uppskattar jag ditt humoristiska sätt att förtälja dina upplevelser på, det är ju huvet på spiken hela tiden=)

    Med vänliga hälsningar Pia

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Pia!
      Tack för dina fina ord!
      Ditt sätt att läsa är nog ganska normalt för läsarna här och beskriver lite hur många av oss fungerar 🙂
      Fantastiskt att du äntligen får en utredning – man måste verkligen stå på sig. Det är en bra idé att ringa direkt, ett bra tips!
      Kul om du vill fortsätta läsa och kommentera, det är så spännande att höra alla historier och bolla idéer!

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *