Ge en gåva

Miraklet den 18 oktober

Vem är hon egentligen, denna makalösa kvinna?

Nyligen hände en minst sagt märklig grej. Min pojkvän försov sig till en viktig sak. Bara det är lite underligt. Men det som komma skall är snarare ett mirakel.

Jag vaknade av hans stressade steg, reste mig som ett skott ur sängen, gjorde mig en klar bild utav situationen och sammanställde alltihop i huvudet med en supersnabb analys.

Men, det blir märkligare. Jag gjorde två frukostmackor att äta i bilen samtidigt som jag delade ut order om i vilken ordning han skulle göra saker. Det var som att jag aldrig gjort annat. Plötsligt visste jag exakt var nycklar, plånbok och mobilen var. Jag plockade fram rena kläder efter rådande väderlek, som jag genom att titta ut genom ett fönster kunde göra en korrekt bedömning av.

Hela tiden sa jag saker som ”Du hiiiinner bejb” och ”Hjärtat, ta det bara luuugnt, jag fixar detta”. Ord som jag aldrig tagit i min mun. För varje minut som gick chockade jag mig själv allt mer. Och desto mer gick jag in i rollen. När han stod i dörren hade till och med min röst fått en annan klang.

– Bara ring om det skulle vara något! ropade jag efter den nu ganska omskakade människan, som av blotta förskräckelsen kom i tid.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

13 kommentarer till “Miraklet den 18 oktober

  1. Annika

    Min kontaktperson på psykiatrin sa vid ngt tillfälle att detta med den totala koncentrationen och kontrollen vid ”krissituationer” inte är ovanligt vid ADHD. Tyvärr har jag tappat bort förmågan med åren, men min dotter har den kvar

    Svara
  2. "jessica"

    Härligt tjejen !
    Är det medicinen sim börjat ”göra sittjobb”el sån där krisreaktuon det är ju frågab
    Oavsett vilket är jag glad för Din skull!!!!!

    Svara
  3. Tove Lundin

    Annika, har också hört det! Och det stämmer säkert, jag har märkt att jag reagerar snabbt vid olyckor och blir plötsligt den som tar kommandot. Vad synd att det börjar försvinna för dig! Tur att du har din dotter då 🙂

    Tack ”Jessica”! Nä, det var faktiskt bara jag som gjorde jobbet!

    Man slutar aldrig förvåna sig själv, Julia 😀

    Svara
  4. http://mariellejohnsson.wordpress.com

    Ja jag känner också igen det där. Att fungera när det verkligen är nåt speciellt.
    Kram.

    Svara
  5. A

    Samma här, ju mer det krisar runt om (gärna andra som har begått misstag) dessto mer lugn och fokuserad blir jag. Det känns ofta bisarrt när jag får höra av andra att jag är en tillgång pga mitt lugn och min förmåga att lösa problem. Bisarrt, eftersom jag o andra sidan inte kan komma ihåg vad jag gjorde för en sekund sen, var jag lagt saker och har fullt upp med att parera alla tankar och tvång som fyller upp skallen… Jag väljer att kalla mig mångfaceterad (hur sjutton det nu stavas…)!

    Svara
  6. Cecilia

    Jag fungerar också så. Jag kan ha svårt att knäppa knappar i en skjorta (hur gör man? Vad svårt det är! Och så många!) ena dagen, och sedan vara grym på att fixa saker i akutläge. Jag går in i ett inre lugn då. Oberoende om det är sonen som gjort illa sig, det blir strömavbrott, sambon är sen (*ler*), bilolycka eller något annat.
    Men efteråt brukar jag vara helt slut, skakig och chockad (va? Klarade jag allt det där???”). Och risken är ju att omgivningen tror att man ALLTID klarar det.

    Vi är superkvinnor/män, men tar bara fram det när det VERKLIGEN behövs. 🙂 Hejja oss!

    Svara
  7. Tove Lundin

    Samma här, Bauti! Tänkandet gör mig omöjlig. Inte så konstigt att man inte får något gjort när man måste lösa världens alla problem samtidigt. I huvudet..

    Kanske bättre det än aldrig, Marielle! Man får glädjas åt det lilla 🙂

    Mångfaceterad är ett svårt men bra ord, A! Jag gillar det och kommer nu börja använda det, helst i tal..

    Håller med, Cecilia! Vi är supermänniskor som egentligen borde bli typ brandmän hela bunten! När jag gjorde filmen om adhd var där en kille som är brandman, han hade sin adhd som tillgång i yrket. Coolt!

    Svara
  8. Fanny - glimtars.wordpress.com

    Oj, det är ju precis som med morgonmålet jag skrev om i en kommentar till ett annat inlägg!
    Den är helt underbar den här känslan. Man har total kontroll. Tyvärr håller det inte så länge..

    Jag måste dela med mig av ett boktips, som jag kallar min ADHD-bibel:
    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127121429
    (läs den alla med adhd!)
    En helt otroligt uppmuntrande bok, där författaren främst tar upp positiva aspekter med adhd. Antingen det, eller tips och råd för problem som kan uppkomma. Men det finns inte ett fördömande ord i den boken och det älskar jag.

    Hon skriver och om den här superkoncentrationen. Tex är det precis så som brandmän behöver reagera och agera i farosituationer. Och många andra yrkesgrupper. Och i sådana jobb där det här är ens främsta styrka behöver man ju ingen diagnos heller.

    Svara
  9. Tove Lundin

    Men oj, Fanny! Jag hade ju missat din kommentar här!
    Jag blir så himla sugen på den där boken nu, viste inte ens om den. Måste skaffa mig på en gång.
    Tack så mycket!

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *