Vill du berätta om dina erfarenheter?
Din berättelse kan skapa igenkänning hos någon annan. Vi tar gärna emot den!
Min berättelse
Psykoser
När Malin Lindmark är tjugofem år ligger hela livet framför henne. Men efter en lång period av stark inre stress så drabbas hon av en psykos. Det ska dröja många år innan Malin vågar berätta om det hon har varit med om.
Malin Lindmark har skrivit boken Åren som försvann (2021), som är en självbiografisk skildring av hur det är att vara psykossjuk och hur den svenska sjukvården fungerar ur ett patientperspektiv.
– Att skriva ner det var först väldigt jobbigt, berättar hon. Särskilt vissa saker som jag i flera år inte kunde tänka på utan att skämmas oerhört. Men när jag väl fick ned det var det skönt och terapeutiskt och nu kan jag distansera mig till texten på ett helt annat sätt. Visst är den utlämnande, men det har mest varit jobbigt med tanke på vänner jag inte känner så väl och min mans släktingar som velat läsa boken. Vilt främmande vet inte vem jag är ändå, så det spelar ingen roll. Det går inte att skriva på ett “ytligt sätt” om de här sakerna.
– Främst de som kan bli hjälpta av den, de med egen erfarenhet alternativt som känner någon med erfarenheten eller arbetar med det. Men också de som behöver vidga sin värld och arbeta med sina fördomar.
– Det kan nog en erfaren psykiater svara på bättre än jag. Men som jag fått lära mig och som jag ser det är en psykos något som kan hända en överbelastad, övertrött, stressad hjärna som inte fått vila på för lång tid. Då kan man försättas i ett tillstånd då delar av hjärnan sover och andra är vakna. Då kan verklighetsuppfattningen förloras.
– De allra flesta kan nog förnimma den känsla man har när man drömmer på natten. Den känslan har du när du har psykos, men med skillnaden att du är vaken. Du kan alltså tro ungefär samma konstiga saker som man kan uppleva när man drömmer, som att man tappat sina tänder, som att man har något man inte har (jag trodde att jag fått en bebis när jag hade akut psykos 2008), att man kan flyga…
– Jag har en hanterbar ångestproblematik från och till, men har inte haft reella psykotiska symptom på många år utan mår väl.
– Jag är övertygad om att de flesta har en ganska stigmatiserad bild av att psykossjukdomar är något kroniskt som gör en väldigt funktionsnedsatt och/eller något som gör en människa galen så att den vill ut och slåss, kanske till och med döda. Men jag som är som vem som helst, drabbades på grund av sömnlöshet och för hög stress och press. Jag har aldrig skadat någon och har heller inte blivit funktionsnedsatt, utan lever ett normalt liv med man, barn och jobb. Men just på grund av människors fördomar vågade jag inte berätta om min erfarenhet för en enda människa och blev också uppmanad från vårdens sida att hålla tyst. Jag tror att de flesta inte vet att en slags klyvning mellan två olika personligheter – en ond och en god – är långt ifrån vad en psykos är.
Text: Hanna Kihlander
Din berättelse kan skapa igenkänning hos någon annan. Vi tar gärna emot den!