Var kommer de ifrån?

Jag vill trampa mina egna stigar.

Det är en fråga man går och bär på. Var kommer de ifrån, de jobbiga tankarna? Är det någon av er, kära läsare, som har en vettig beskrivning? Alltså med andra ord än impulser, noadrenaliner och prefrontalkortex.

Ligger de och skvalpar i hjärnan som fotografier i framkallningsvätska. Där den ena bilden flyter upp och träder fram efter den andra? Om och om igen. Eller är de som små neggo-virus på nervbanorna, som förvränger verkligheten och förpestar den med sitt negativa gift, på vägen mellan intryck och känsla?

För mig känns det som ett kolsvart skidspår i mitten på hjässan, ett slags dike. Hela dagarna går ut på att balansera intrycken runt diket. Precis som ett sånt där kulspel, ni vet. Fast istället för rattar försöker jag parera genom att till exempel dubbelkolla mellanrum och räkna. Så fort kulan trillar i är det kört. Då måste den rulla fram och tillbaka i diket, gärna gotta ner sig ordentligt. Hur mycket jag än försöker går det inte att tänka utanför diket.

I själva diket är det strängt och fantasilöst. En endaste fråga får man ställa sig där: Vad är meningen med livet? Värdsliga frågor som “vad vill du äta i kväll?” känns mycket främmande. När den store filosofen Tove tänker i diket – då får man absolut inte fråga henne något sådant meningslöst. “Tyst, jag tänker på viktiga saker!” skriker hon oftast då.

Självklart finns det dagar då skidspåret är gnistrande vitt. Kulan far fram som i ett flipperspel. Meningen med livet är att leva. Att leva är en blomma och en fågel. Varför fattar ingen det? Men nu var det diket med tråktankarna jag filosoferade över.

Kanske är det dikets fel att jag inte kan “titta på tanken och låta den passera”? Det blir lite som att sitta i en hårt trafikerad tunnel och titta på bilarna som kör förbi. Ganska meningslöst om man frågar mig.

Ett dike blir djupare ju fler gånger man går där, det är nog därför den bilden ger mig lite tröst. Jag tänker nämligen hitta nya vägar. Och drömmer om den dagen då diket är igenvuxet av vackra blommor och fruktträd.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!