Ge en gåva

Undrens tid är inte förbi

Dessa stora litterära verk bara väntar på att bli lästa!

Min psykolog bedyrade, för några år sedan, att andra i min situation och med mina tankar (insikter, som jag då kallade det) hade hittat en mening med livet. Då svarade jag:

– Men, vad skönt att höra! ”Bäst jag låter henne tro det, stackars krake” tänkte jag inom mig.

I dag vet jag att det går, även om det är små korta stunder.

Men nu är måttet rågat. Tydligen går det att, med rätt hjälp – medicin eller verktyg – göra saker som i dag är omöjliga. Jag bestämde mig för att testa min psykolog med det mest extrema exempel jag kunde komma på:

– Så du menar att jag skulle kunna laga mat?

– Ja, svarade hon.

Tystnad. Och tro mig, tystnad när jag sitter i den stolen är ytterst ovanligt. Därför sa hon efter ett tag:

– Jag ser att du tänker på något.

– Åh, nej det var inget! svarade jag snabbt. Det låter ju jättebra att man kan lära sig – för jag ska föreläsa om adhd. Då kan jag ju berätta om detta.

Man ska inte förolämpa folk hur som helst. Hon och hennes kollegor har ju i alla år, på fullaste allvar, trott att en sådan som jag kan laga mat. Men man bör inte heller ljuga, därför sa jag så diplomatiskt. Sen blev det tyst igen. Jag pillade intensivt på tröjärmen.

– Är det något annat du undrar över? frågade hon igen.

Sen kom den där långa tystnaden, i vilken de riktiga tankarna kommer fram.

– Jo, jag undrar, började jag försiktigt, för min fråga har gnagt inom mig länge. Jag undrar vad gör man med all den tiden. Den som i dag går åt till att räkna, tänka och göra ritualer.

– Man använder den till att leva, sa hon.

Jag lät mig nöjas. Leva låter ju onekligen trevligt, men vad gör man när man lever? I bilen på väg till söndagsutflykten kom jag på några svar, jag tror de kommer bli fler. Jag ska på utställning, lära mig virka och läsa den där tjocka boken. Allt detta som jag vill så innerligt, men som rastlösheten inte tillåter – det ska jag en dag göra. Och jag tror (kanske) att den dagen kommer.

Snälla, tro med mig!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

10 kommentarer till “Undrens tid är inte förbi

  1. Micael

    Det är svårt att leva när allt handlar om att överleva.

    Men om jag ska försöka vara lite positiv (känner mig inte så positiv dock just nu), visst finns det små korta stunder då livet har lite mening och jag kan tro att den dagen kommer…

    Svara
  2. rabbit

    Jag fattar inte…var hittar ni alla psykologer som faktiskt pratar om hur ni mår och inte bara skriver stolpar på vita tavlan? Seriöst, jag har blivit runtflyttad till en massa olika (inte mitt val) och hittills inte stött på någon. Det börjar kännas lite trist faktiskt..

    Svara
  3. rabbit

    För övrigt så köper jag inte begreppet tro. Antingen vet man eller så vet man inte.
    Och jag vet att den dagen kommer då du kan göra allt det där Tove för du verkar, på en massa sätt tycker jag, döstark.
    Döstarka är vi allihopa för annars skulle vi inte sitta här. Tlllochmed när vi är som svagast är vi döstarka, så jag tror inte: jag vet.

    Svara
  4. A

    Micael har sammanfattat läget så perfekt: det är svårt att leva när allt handlar om att överleva. Så klokt!! Jag brukar i mina bittraste stunder tänka det omvända om andra människor, fan va lätt det måste vara att leva om man inte behöver kämpa sig blå med de mest basala sakerna i livet… Förutom allt jobbigt som hör livet till.

    Men idag har jag en bra dag och tänker inte vara bitter. Utan säger go, go. Vi kanske lägger en jädra massa tid på tvång med mera, men banne mig att vi lever ändå. Fast vi måste nog påminna oss själva om bra saker oftare än andra.

    Ett tag tvingade jag mig själv att skriva ner tre bra saker jag gjort varje dag. Det varierad i allt från: steg upp ur sängen, duschade som vissa dagar är stordåd för mig. Till att ibland handla om att jag hade haft en hyfsat låg nivå på tvången eller hade gjort något bara för mig själv. Ett bra sätt att påminna mig själv om att det finns bra saker, men på olika sätt o vis…

    Svara
    • Tove Lundin

      Håller med A, det var bra skrivet Micael! Och sorgligt. Vi får påminna varandra. Hoppas det vänder snart för dig!

      Fy för stolpar på vita tavlan, Rabbit! Har du inte träffat en endaste bra? Jag gillar ordet veta. Tack! Och döstark är ett grymt ord för det är vi allihopa. Håller med!

      Tack snälla Cicci!

      Underbart med en bra dag, A! Och tack för att du påminner andra om att det kan vara så. För det är viktigt att påminna, tror som du att vi kanske behöver det oftare. Jag håller med: visst lever vi! Ibland lite och ibland mycket.. Skriver också ner braiga saker. Ibland hittar jag de lapparna. Och blir påmind. Både om att det kan vara bra, och att jag en gång uppskattade det pyttigaste pytelilla..

      Svara
  5. "Jessica"

    Kunna laga mat…. att laga mat varje dag och att KUNNA laga mat är olika saker. jag lagar mat men känner ingen känsla i det…….

    Rabbit: ett av mina uttryck är TRO gör man i kyrkan ….

    Svara
  6. Tove Lundin

    Jättestor skillnad ”Jessica”!
    Jag nöjer mig gott med det förstnämnda 🙂
    Sist jag lagade mat var den 29 april 2012 och blev ett helt blogginlägg! Dessförinnan var hösten -09, när jag nyss träffat min pojkvän.

    Svara
  7. Eva

    Owe Wikström har skrivit en bok; Att älska livet mer än dess mening”.
    Faktum är att jag iakttagit hos mig själv, att funderingarna över livets mening kan stjäla livsglädjen just NU. Men jag lever ju – tack och lov!
    Jag tror också den dagen kommer för din räkning, kära Tove.
    Du har möjligheterna i dig. Allt gott:)

    Svara
  8. Tove Lundin

    Den vill jag läsa! Tack för tipset, Eva!
    Tack för att du tror på mig och att den dagen kommer då jag bara är 🙂

    Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *