Ge en gåva

Ja visst gör det ont..

”Ja visst gör det ont när knoppar brister”, skrev Karin Boye så poetiskt. Den damen kunde uttrycka sin smärta minsann. Själv satt jag i en timme. Men ur min egen ångest kommer inga ord. Skärmen förblir lika tom som själen.

Där har vi ett citat ”Skärmen förblir lika tom som själen”. Bäst hittills, den får ni gärna låna. Som ni kanske förstår har det brustit lite i knopparna (om man får plagiera). Sådär när det blir spänt över bröstet och kommer metallsmak i munnen. Man liksom hamnar där igen. Där det gör så fasansfullt ont. Och man tänker ”Kanske var jag bara en knopp” och andra filosofiska, halvflummiga tankar som varken leder ut eller in. Det gjorde så fasansfullt, rysligt, vidrigt, otäckt, ruskigt ont i går att inga förstärkningsord räcker till.

Snabbt börjar min hjärna komma på taktiker: Lev i nuet, ta emot tanken, tänk klart den, låt den passera, titta på den, acceptera smärtan och andas med magen. Du är inte dina tankar. Kära läsare, i går kom jag på en sak jag inte riktigt förstått innebörden av innan: vad som än hjälper just dig när det gör som ondast – gör den saken!

Jag köpte en onödigt dyr kopp och fantiserade att jag bodde i en vindsvåning i Gamla stan. Sen gick jag och la mig.

Jag vet, jag kommer aldrig bli en andlig guru. Men det är inte min intention. Det enda jag vill veta är hur jag ska ta mig upp ur avgrunden. Med fast mark under fötterna ska jag börja andas medvetet, motionera, meditera, köpa ekologiskt och äta näringsrik mat. Jag ska ha vita kläder utan fläckar och jobba med mitt förflutna. Skulle en liten ondsint tanke komma tar jag genast med den till min psykolog och analyserar sönder den i molekyler. Kommer två flyttar jag ut i ett kloster och är tyst i två veckor. Jag lovar!

Men kom inte och tala om för mig vad jag ska göra när tankarna skenar och jag ser femtioelva parallella livsöden samtidigt. Där hälften är ”om jag bara inte hade..” och hälften slutar med ond bråd död.

Jag är inte en sån som kokar en kopp grönt te och lever i nuet – jag köper en fin påse med grönt te och en vacker kopp och fantiserar att jag bor i en etagevåning och dricker te med en liten bebis, två katter och långt hår. Samtidigt som jag skriver på min tredje bestseller och ser fram emot nästa resa till New York där jag ska vandra i Central park och köpa dyra väskor som jag inte kommer använda utan baraföratt.

”Då när det är värst och inget hjälper, brister som i ett jubel trädets knoppar. Då när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter trädets droppar..”

Ja visst gör det ont – men det går över. Och det är huvudsaken.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

28 kommentarer till “Ja visst gör det ont..

  1. Barbro

    Kram Tove <3

    Visst är det så att det går över, och bara den insikten gör det ju "lite" lättare kanske. Jag vet också att det går över fast har inte kommit så långt att jag tänker den tanken när mina dippar kommer. Jag måste försöka komma ihåg det…det är nog viktigt.

    Svara
  2. petra

    Finaste Tovan! Du skriver så vackert att det gör ont i mig på ett fint vis. Tack för att du delar din inre smärta med oss och för att du sätter ord på det många inte kan förmeddla men kan känna igen sig i!

    Jag vill ge dig en ”present” som kanske lindrar din smärta och ger dig lite ljus och kärlek <3 I går uppmärksammade jag nämligen att min favoritradiokanal gör reklam för (Hjärnkoll! Jag blev så himla glad och stolt, det görs ytterligare ett framsteg för att skapa mer öppenhet och uppmärksamhet och avdramatisering kring psykisk ohälsa! <3

    Alla kramar i världen till dig just NU!
    /Petra-du-vet-vem <3

    Svara
  3. Katarina

    Kram Tove. Hoppas du mår bättre nu.

    Min psykoterapeut föreslog att jag ska göra ett diagram över hur jag mår från dag till dag.
    Tyckte det var en toppenidé. Fick upp en bra lösning i huvet hur den ska se ut.
    Men sen körde jag fast. För hur ska jag kunna fylla i hur jag mår när jag mår på så många olika sätt samtidigt.
    Kanske jag kan ha en färg för varje känsla. Tänkte röd för glad, blå för ledsen och svart för ångest.
    Funkar nog så länge känslorna inte trasslar in sej i varandra.
    Mitt ifyllda diagram kommer se ut som en virvel där färgerna snor sej runt varandra. Som en liggande tromb – som blir jättebred på vissa ställen eftersom jag kan vara både superglad och supernere samtidigt.
    Hm…
    Jag är nog inte den idealiska diagram patienten, men får upp roliga bilder i huvet på mitt knasigt diagram.
    Kram <3

    Svara
  4. Cicci

    Fantisera på tove. Fantasi är bra och nyttigt. Alla hanterar saker på olika sätt och det behöver man få göra. Bara det funkar. Hoppas det känns bättre nu i kväll.

    kramar !!!

    Svara
  5. Tove Lundin

    Tack snälla för allt pepp! Det är så fint att få skriva om sitt onda och veta att ni förstår och bryr er. Och i dag är allt mycket bättre <3

    Barbro, jag önskar också att det kunde sitta inpräntat alltid, men man får kanske öva! Tills dess får man hitta sina knep. Kram!

    Hej Petra-jag-vet-vem <3
    Vilken bra present! Tack så mycket1 Jag blir också jätteglad och stolt. Måste lyssna! Kramar <3

    Tack Linda! Och vad glad jag blir att få höra det av dig, eftersom vi kan säga det till varandra. När vi glömmer. Kram!

    Men det där var ju världens bästa idé Katarina! Att jag aldrig har tänkt på det innan. För jag är ju precis likadan. Det kan vara det som kallas "blandad episod" eller "mixed state" om man är bipolär (men det har du säkert hört). Jag har blandade episoder och har därför aldrig kunnat fylla i diagrammen, inte heller har jag förstått dem. Men med fler färger så ska det ju funka! Det är annars väldigt svårt att beskriva hur det känns. Gas och broms samtidigt, brukar jag säga. I går var det hela färgskalan vill jag lova (får också upp ganska kul bild här) 🙂 Kramar <3

    Tack Cicci! Jag måste verkligen börja öva på att göra saker som jag tycker är bäst. Och sluta fundera över vad andra tycker, eller vad som "borde" vara det bästa. Är det någon gång jag ska vara självisk är det mitt i min egen ångest! Kramar!!

    Svara
  6. Fredrika

    Fint skrivet ! Kan man som du se på sig själv med denna distans, kommer man både lättare och snabbare upp från smärtan. Så tror jag. De senaste åren har vi blivit matade med ” Du är vad du tänker – Du skapar själv ditt liv ” etcetera. Detta kan i sig skapa mer vånda men vi kan nog alla finna de verktyg som fungerar för just en själv, så småningom.

    Svara
  7. linda

    Skulle skriva ner massor i min bogg idag.
    Det slutade med att jag använde ditt citat.
    Passade som inget annat.

    panikfindus.blogspot.se

    Svara
  8. http://mariellejohnsson.wordpress.com

    Jag tror ungefär att vi är på samma plats. Vi borde skaffa ficklampor och hitta varandra…. Fast det har vi ju redan gjort förresten här i blogglandet.
    Kramar!

    Svara
  9. Eva

    Ibland när inget annat hjälper får man skratta åt eländet.
    Drastisk humor kan ibland vara vändpunkten.
    Jag har fått den hjälpen via böcker och radioprogram vid tillfällen, när depressionen varit stygg.
    Adrian Plass skriver roligt. och inkännande. En av mina favoriter. Och många andra favoriter har jag, de är som vänner i bokhyllan, vilken utökas med åren allteftersom. Och Ylva Eggehorn. Och Thomas Sjödin!! För att inte tala om Wilfred Stinnisen.
    igår hörde jag P1 på e.m. om ångest efter mobbning, en tös och hennes mamma intervjuades. T.o.m. de skrattade ibland när det blev för mycket. Du är underbar Tove, jag älskar dig på avstånd.
    Som en extra-mamma ute i cyberspace! Om du inte har något emot det, kramar!!

    Svara
  10. SusanneL

    Tack för din underbara blogg. Jag är mamma till en dotter på 20 som fått diagnosen bipolär 2 och med ev. ADHD. Hon har även utvecklat ett självskadebeteende mot sin, periodvis, svåra ångest. Som förälder vill man göra ALLT man kan när ens barn mår dåligt. Samtidigt kan man inte göra mer än att stötta, älska, hjälpa till och ibland reda ut…. Det går aldrig att ”bära” en annan människa igenom livet. Och även om hon har en psykisk sjukdom så har hon som alla andra sin rättskapacitet (tack och lov..) och med det följer också ”rätten” att få göra misstag, utsätta sig själv för sådant som iaf vi närstående är skadliga och även ibland utsätta sin kropp för skadliga handlingar. Och det är i detta som det svåra ligger. Att sätta gränser för hur och när jag som mamma skall/får intervenera och ställa ”krav”. Det svåra och smärtfulla är att ibland bara stå bredvid utan att kunna göra någonting. Även om hon naturligtvis är den som lider mest gör det ändå förtvivlat ont att se hennes lidande från ett utanförperspektiv. Efter att själv ha jobbat inom psykiatrin vet jag att det svåraste men även det viktigaste man som anhörig kan göra är att helt enkelt bara finnas där dvs modet att ingenting göra, bara finnas med sin kravlösa kärlek….

    Svara
  11. Tove Lundin

    Tack för alla fina ord!
    Tack Fredrika! Jag tror verkligen att det är så och blir glad för medhåll. Ibland känns det som att det ”nya tänket” är den absoluta sanningen. Men jag tror, som du att det finns fler vägar.

    Jag gillar din blogg, Linda! Citatet såg så snyggt ut där 🙂

    Fint att tänka bloggar som ficklampor! Jag ser dem lysa in i alla vrår, kors och tvärs. Alltid hittar man svar på någon av sina frågor i bloggvärlden. Kramar!

    Du får gärna vara min extramamma i cyberspace Eva! Massa tack för alla boktips! Jag älskar att läsa – och att skratta. Gärna samtidigt. Humor är min sista livlina. Jag måste bara lyssna på det radioprogrammet. Kramar!!

    Hej Susanne och tack för din berättelse, som säkert många mammor här kan känna igen. Kravlös kärlek, att veta att man har en fast grund att stå på – även om man gjort ”fel”, det är just min räddning i livet. Jag vet att jag är älskad och det är så lyxigt att få känna så. Jag tycker stötta, älska, hjälpa och reda ut räcker gott. Och kanske att trösta och förlåta lite extra och ofta.. Mer kan man inte önska av en förälder!

    Svara
  12. Julia

    Ditt inlägg får mig att tänka på Karin Boye, hon hade väl bipolär sjukdom – eller depressioner? Och så var hon homosexuell vilket inte var tillåtet på den tiden. Tänk om hon levt nu – då hade hon kunnat få bra mediciner och varit tillåten att leva utifrån sin läggning. Det sätter ju lite perspektiv på vårt mående, att en hel del har ändå utvecklingen gått framåt!

    För övrigt så är hon en av mina favoritpoeter – förstås. Det finns en annan fin dikt, dom innehåller raderna som går ungefär så här ”jag vill leva riktigt och riktigt dö en gång, så jag rör vid verklighet i ont som i gott”.

    Svara
  13. Julia

    Vad jag glömde skriva, men som ju är viktigtast: Med dagens förutsättningar hade hon kanske inte tagit livet av sig.

    Svara
  14. Eva

    Oops, jag skrev fel dag på radioprogrammet. Det hette Fallen ängel och sändes i fredags kl. 11.03.
    tror det går i repris i kväll faktiskt.
    P.s. alla böckerna är inte humorböcker… men bra.
    kram

    Svara
  15. linda

    Nu när som många pratar böcker så vill jag tipsa om min måbra bok.
    Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
    just nu har jag svårt att koncentrera mig på att läsa men så snart jag kan ska jag läsa den, igen. För tredje gången.
    Lättsam.
    http://www.panikfindus.blogspot.com

    Svara
  16. Katarina

    Kul att du gillar diagram idén Tove. 🙂
    Men får fortfarande inte kläm på hur jag ska fylla i mitt diagram.
    Vore perfekt om seismografer kunde känna av känslor och hur de rör sej.
    För inte nog med att jag känner olika känslor samtidigt. De fladdrar dessutom upp och ner och hit och dit en hel del.
    Ganska svåra att fånga och få ner på papper. 🙂
    Kram <3

    Svara
    • Tove Lundin

      Så har jag också tänkt, Julia! Och tack för det citatet som jag missat. Jag älskar Karin Boye och hennes dikter har gett mig så mycket tröst. Tur att de har levt vidare, för jag är verkligen glad som inte levde då!

      Tack, Eva! Tror jag lyckats länka. Här hittade jag den.

      Den är så underbar, Linda! Jag skrattade högt när jag läste den – vilket är så befriande!

      Jag vill uppfinna en sådan seismograf, Katarina! Tänk vad skönt det vore. Jag tror att om du ritar precis som det känns och tar med till din psykolog blir det uppskattat. Jag har lärt mig att de som är bra ofta uppskattar att man vidgar deras vyer. Eftersom de känner att allt de lärt sig på utbildningen kanske inte är hela sanningen. En bra psykolog vill inte stoppa in i mallar. Så måla på, tycker jag! Ta med lite fjärilar där det känns bra mm. Sen kan du ställa ut på museum och bli erkänd konstnär 🙂
      Kram <3

      Svara
  17. Micael

    Skönt att du mår bättre nu Tove.

    Det är verkligen kolsvart när man befinner sig i mörkret. Inga ljusa färger där inte.

    Jag skulle aldrig klara av att fylla i ett färgdiagram över hur jag mår. Misslyckades totalt med KBT (internetpsykologen). Fick bara prestationsångest av allt som skulle läsas, förstås och fyllas i. Mot slutet vågade jag nästan inte fylla i självskattningen eftersom de ville att jag skulle komma dit för samtal flera gånger…och det är ju inte meningen.

    Man kanske kan se diagramet som en regnbåge. I slutet av regnbågen så blir det bättre…

    Svara
  18. Katarina

    Åh va bra om du uppfinner en sån Tove. Vill gärna köpa ett ex i så fall. 🙂
    Tror som du – en bra psykolog är intresserad av att tänka utanför ramarna.
    Intressant att du skrev fjärilar. Är så det känns i mej när känslorna fladdrar omkring.
    Kram <3

    Svara
  19. Tove Lundin

    Åh, vad fint med en regnbåge, Micael! (Den snor vi, Katarina 🙂 ) Men jag förstår vad du menar. Kanske det är ännu krångligare med internetpsykologen? Bästa är kanske att hitta en psykolog som läser av sin patient och utgår därifrån? Funkar inte krångliga övningar måste man få prova något annat tycker jag. Det borde finnas mer alternativ!

    Jag lovar att du ska få köpa, Katarina, till kompispris 🙂 Jag tycker att fjärilar är både vackert och talande för känslorna. Och eftersom de är i en själv så får man måla dem som man själv vill tycker jag!
    Kram <3

    Svara
  20. Katarina

    Jag älskar regnbågar!
    Varje gång jag ser en blir jag som ett barn på julafton. 🙂

    I fantasin målar jag superbra. Får upp massor med roliga och fina bilder i huvudet.
    Men de blir liksom aldrig lika fina på papper. Inte ens nära.
    Kanske ska göra om mina fantasibilder till abstrakt konst. Då kan de ju se ut lite hur som helst.
    Problemet löst. 🙂
    Kram <3

    Svara
    • Tove Lundin

      Jag målar också superbra i min fantasi! Typ lite Carl Larsson 🙂
      Abstrakt konst är ju supersmart för de med händer som inte riktigt lyder! I alla fall kan man kalla det för det..
      Men du kan ju också prova collage som jag gör. Då klipper man bara ut de detaljer som liknar ens inre bilder lite, klistrar över varandra och har sig tills bilden blir lika som inuti huvudet! Jättekul 🙂
      Kram <3

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *