Ge en gåva

Tips?

I dag har jag ringt runt för att få tips på ställen som anställer psykon. Jag har hört att de finns och att de blir fler. Alltså arbetsplatser som vill ha oss just för att vi är psykon, som vill åt våra superskills. Men jag hittar inte info. Som vanligt är vi så hemliga att vi inte ens hittar till varandra.

Det är till ett kapitel i boken, jag vill ha med så många tips det går. Även på ställen dit man kan vända sig med sina supersmarta idéer. Typ Almi och Drivhuset.

Efter en hel dag utan resultat slog det mig; jag har ju världens bästa läsare! Ni vet ju massor och ger jättebra tips hela tiden. Därför slänger jag ut frågan här. Så dumt av mig att missa det..

RIOT!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

29 kommentarer till “Tips?

  1. Gerd

    Såg en snutt på ett program på TV häromdan…var det Landet runt eller kanske lokala nyheterna? Hmmm…osäker. Men i alla fall, det var ett danskt företag och de anställde endast personer med t ex ADHD och Aschberger. Det var ett IT-företag som utvecklade hårdvara men framför allt mjukvaran. Man motiverade det med att ”vanliga normalskadade” inte skulle ha tålamod att utföra tester och utveckla till perfektion.

    Svara
  2. Tove Lundin

    Tack för tipset Gerd!! Precis vad jag letar efter. Jag ska försöka hitta det, det känns tråkigt att det ska vara så svårt att hitta allt på samma plats.
    Tänker såhär: även om många har det svårt i skolan eftersom man måste vara bäst på allt – kommer den tid i livet då det räcker med att vara bäst på något. Och är man dessutom bättre än bäst på sin sak är det mycket bättre än att kunna lite av allt (vilket är ganska normalskadat om man frågar mig, hihi)
    Tack igen, och hoppas det går bra med allt!

    Svara
  3. http://mariellejohnsson.wordpress.com

    Hej!
    Idén från det danska företaget fortplantade sig för några år sen till Sverige och det startade ett företag som hette LeftisRight. Tyvärr gick dom i konkurs, men jag tror att nya ägare har tagit tag i det och att det återuppstod i Stockholmsområdet. Helt säker är jag inte. Men det finns ett liknande företag i Karlstad som heter Beautiful Brains.
    Kolla det!
    Men just människor som t.ex. är bipolära borde det ju också satsas på för om vi äter mediciner så vi inte svackar så fullt ut har vi ju ofta massa talanger! Kreativa och konstnärliga m.m.
    Kram!

    Svara
  4. Tove Lundin

    Visst är det så Marielle! Tack för infon! Kram
    Katarina, tack klippan! Du borde få jobb på typ CSI eller liknande tänker jag 🙂 kram

    Svara
  5. Katarina

    Tack söta du. Skönt att höra.
    Just nu är självförtroendet lägre än nånsin. Trodde jag nått botten tidigare. Men surprise, surprise. Gick visst att sjunka ännu längre ner.
    Blir så trött på mej själv. Borde vara ute och njuta av våren. Men stänger in mej istället.
    Suck. Var är bruksanvisningen till mitt liv.
    Kram

    Svara
  6. Tove Lundin

    Vad tråkigt att höra Katarina!
    Det där med att man måste njuta av våren ger så mycket ångest! Jag tänker att man har egentligen två val: tvinga sig ut och försöka njuta, eller sitta inne och förlåta sig själv för det.. Men istället gör man något mittimellan och så blir det ond spiral.. Usch!
    Ja, tänk om man hade en bruksanvisning 🙂 men det kanske inte vore så kul heller..
    Då skulle man inte bli så glad när det väl vände!
    Styrke-kramar <3

    Svara
  7. Katarina

    Ja det är konstigt.
    Nu när jag går in och läser vad jag skrev känns det som det handlar om nån annan.
    Helt plötsligt är jag ganska stark och positiv igen. Skumt som tusan att det kan åka så mycket upp och ner.
    Hela helgen har jag legat på soffan framför tv:n och tyckt livet borde ta slut. Men nu vill jag framåt och uppåt igen.
    Helt rätt – bruksanvisning vore inte så kul. Men vilse i depp-träsket känns det som det enda som funkar.
    Hur som helst så hjälper det massor att kika in hos dej.
    Kram! <3

    Svara
  8. Tove Lundin

    Precis så har jag det! Min psykolog tipsade mig om stämningsdagbok. Jag skrev det positiva från ena hållet och det negativa från det andra i boken. Det är som att två personer har skrivit 🙂 När man ser det känns det lite lättare. Men det är lite svårt att komma ihåg alltid..
    Då hjälper det att vi har varandra här <3
    Kram!

    Svara
  9. Katarina

    Stämningsdagbok. Vilket bra tips! Ska ta upp det med min psykolog.
    Hon är toppen på många sätt men blir inte av med känslan att hon inte förstår mej fullt ut.
    Känns som hon tycker att bara man tänker ”rätt” så ordnar sej allt. Hoppas jag har fel. Att jag inte lärt känna henne ordentligt än.
    Törs inte släppa henne heller. Tänker att hon är min väg framåt och till ett jobb.
    Men blev väldigt sårad när det enda svar jag fick, som respons på mina listor, att det var informativt.
    Vadå informativt. Jag har aldrig lagt fram hela mitt inre på det viset förut. Kändes som hon torkade av skorna på mina känslor.
    Ja… Antingen är hon helt rätt för mej men jag har bara inte fattat det än. Eller också delvis fel för mej, som min gnagande känsla i magen försöker få mej att förstå.
    Eller också ska jag ta en sak i taget. Just nu är hon rätt. Men kanske att jag måste hitta nån annan som kan hjälpa mej förstå varför jag är som jag är.
    Va skönt att du förstår vad jag menar. Betyder massor när någon känner igen sej i det man känner.
    Kramar <3

    Svara
    • Tove Lundin

      Vad kul att kunna ge ett tips tillbaka!
      Förstår verkligen att du kände dig sårad, kanske hon uttryckte sig klumpigt men egentligen förstår hon att det inte är lätt att skriva en sådan lista.
      Det är precis den känslan som sårade mig mest: att man bara är en arbetsuppgift – ett problem man ska lösa.
      För min del handlar det om så mycket mer – förståelse, förklaringar och bekräftelse.
      Men kanske ska man tänka som du (och som jag gör): det är en hjälp till ett jobb och en mer givande tillvaro – ett verktyg..
      Man måste ju börja i någon ände, och ju mer man kommer på fötter desto mer krav orkar man ställa.
      En sak i taget är bra! Ett steg i taget – jag tror i alla fall att vägen du går är rätt!
      Kram! <3

      Svara
  10. Katarina

    Tack bästa Tove. Va skulle jag göra utan dej.
    Man vet på nåt sätt vad som är rätt men ändå skönt att få det bekräftat.
    Tänker att psykologen har många bra sidor, är empatisk, tålmodig och seriös. Det kommer man långt på.
    Får ta ett steg i taget, som du skrev. Ibland kanske bara myrsteg, men bär det framåt är det ändå åt rätt håll.
    Precis, man vill ju inte bara vara ett problem som ska lösas.
    Hur går det för dej?
    Kram <3

    Svara
  11. Tove Lundin

    I går fick jag veta att min utredning ska komma igång!
    Jag hade aldrig vågat stå på mig som jag gjorde sist om det inte vore för att jag talar om för alla er att ni ska göra det 🙂
    Det känns skönt på något vis, om vi blir ”lurade” behöver fallet inte bli så långt när vi kan ventilera här!
    Tack själv Katarina för att du följer mina babysteps och delar med dig av dina!
    Kram <3

    Svara
  12. Katarina

    Men va bra! Härligt!
    Va glad jag blir för din skull att du får utredning. 🙂
    Känner precis som du, att fallet inte blir lika högt, när man kan gå in här och mellanlanda.
    Visst är det en skön känsla när man vågar stå på sej. Ska snart iväg till min prat-tant och också öva mej i att stå på mej.
    Kram <3

    Svara
    • Tove Lundin

      Visst är det spännande! Jag ska dit klockan ett..
      Hoppas det gick bra hos din prat-tant,
      vi får ventilera här!
      Bra eller dåligt, huvudsaken är att man har någon som förstår!
      Kram <3

      Svara
  13. Katarina

    Det gick väldigt bra.
    Fick fram (på ett inlindad sätt) att listorna kändes ”osynliga”.
    Hoppas det gick bra för dej med. 🙂
    Kram <3

    Svara
    • Tove Lundin

      Härligt! Vad bra att du fick med det! Och vad bra att du kunde linda in det..
      Jag tror man tjänar på att kunna linda in saker om man vill ha bra kontakt (det finns så många känsliga typer) 🙂
      Det gick jättebra för mig, framförallt eftersom psykologen som sköter utredningen, precis som min gamla psykolog, tar det jag säger på allvar och lyssnar!
      Det är en mycket märklig känsla att vara på väg!
      Skönt att vi fortfarande är på banan!
      Kram <3

      Svara
  14. Katarina

    Är superviktigt att bli tagen på allvar. Känns helt bortkastat annars.
    Ja ibland måste man linda in saker och ting. Är inte min specialitet direkt men kul att se att man kan. 🙂
    Känner också att jag är på väg men tror inte den här vägen leder till diagnos.
    För att få det måste min psykoterapeut ”skicka mej vidare”.
    Vet inte hur mycket krut jag ska lägga på det just nu. Känner mej lite kluven.
    Tänker att jag kanske ska koncentrera mej på en sak i taget. Att hitta jobb först och försöka få utredning sen.
    Psykoterapeuten hjälper mej ju också att förstå mej själv.
    Men känner att jag skulle vilja gå ännu mer på djupet, som man gör under en utredning.
    Började knapra antidepp piller idag. Ville helst inte, men känner att jag behöver det, för att kliva upp några steg ur deppträsket.
    Va kul att det gick bra för dej. 🙂
    Kram <3

    Svara
  15. Tove Lundin

    Det där är ju en så svår avvägning. Jag skulle göra som du, fokusera på en sak i taget. Det gick många år medan jag gick och velade, samtidigt behöver man ju en diagnos för att få rätt hjälp, stöd på arbetsmarknaden mm… Att ha fått in en fot är alltid positivt och en bra början.
    Stå på dig med att du vill att hon skickar dig vidare så småningom!
    Känner man att man behöver något ska man ha det, så är det bara! Sånt vet man bara själv. Bra att du lyssnade inåt!!
    Kram <3

    Svara
  16. Katarina

    Får nog bli så.
    Energin och koncentrationen räcker bara till en sak i taget ändå. 🙂
    Precis. Viktigt att lyssna inåt. Man vill ju inte att den lilla rösten i ens inre ska ge upp och tystna.
    Kram <3

    Svara
  17. Tove Lundin

    Nej, den ska slutligen få tala högt och tydligt!
    Det är så tryggt att veta att man finns därinne fast det går upp och ner, och (minns du) att när man väl klättrat upp igen är man stark som hulken 🙂
    Kram <3

    Svara
  18. Katarina

    Tack.
    Om jag börjar klättra nu kanske jag ser ut som Hulken lagom till Halloween.
    Dräkten klar liksom. 🙂
    Kram <3

    Svara
    • Tove Lundin

      Börjar du nu kommer du garanterat vara hulken på Halloween! Nej, hulken kommer bli rädd om han ser dig 🙂 jag brukar säga att jag är stark som hulken och föreställa mig det, för ibland tror jag på det!
      Kram <3

      Svara
  19. Katarina

    Tror också på att sånt tänk funkar.
    Ibland känner jag mej som en tigrinna. Skön känsla att vara stark och tro på sej själv.
    Men ibland halkar självförtroendet ner i skorna och amöba-känslan infinner sej.
    Kram <3

    Svara
  20. Tove Lundin

    Åh, en tigrinna ska jag också försöka känna mig som! Känns mitt i prick, vissa dagar. Andra undrar jag vad jag fått det ifrån 🙂 dumma Jante!

    Svara
  21. Tanja

    Åh Tove! Jag hittade din blogg idag, sådär bara, letade efter info om magkatarr hos barn och såg din blogg i högerspalten- tack för att du skriver här!! Att jag lägger kommentaren just här är för att du nämner Drivhuset- jag gick dit och blev superinspirerad, glad och stark! Blev trodd på och uppmuntrad i min idé (som gick ut på nåt luddigt som att möta barn i tidig skolålder och föra samtal- att lyssna på barn tidigt, i små samtalsgrupper och med ordet fritt), ansökte om att starta eget och det gick bra MEN jag insåg inte (trots att jag levt med mig i 38 år och blankettavsky minst 20 år)att skatteverket skulle suga musten ur mig… Efter 3 månader, och idén helt söndersmulad av byråkrati och för mycket luddighet kring sig, avregistrerade jag mitt företag. Hoppas du hittar din inspiratör Tove och vet att du behövs!

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Tanja! Vad kul att du hittat hit, hoppas du vill fortsätta läsa och kommentera! Som jag känner igen mig i din historia!
      Gissa varför världen är så grå och tråkig (i många fall) – det är bara personer som är anpassade efter Skatteverkets blanketter som får sina idéer igenom… Alla andra fantastiska, färgglada, innovativa idéer ligger och skrumpnar i någon pappersinsamling (om man ens orkat källsortera). Hoppas du nästa gång en bra idé ploppar upp hittar ett sätt att genomföra den utan att det tar död på kreativiteten! Kanske man kunde starta en slags sida där idésprutor sammanfördes med blankettproffs!
      Jaja, ännu en idé före sin tid 🙂

      Svara
  22. "Jessica"

    Jag föreslog att dövföreningar och föräldrar med kolikbarn skulle sambarbeta….. 2 timmars vaktning tex är troligen inte så farligt för någon som är döv jämfört med att stå ut 2 timmar i öronbedövande ILLVRÅL ( det är inte mkt man kan göra för att få dom sluta skrika heller).

    Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *